Parfymen är en fantastisk bok av Patrick Süskind som senare även blev en väldigt bra film. För er som inte är bekant med den kan jag snabbt och väldigt förenklat beskriva den för er.
Jean-Baptiste Grenouille är en isolerad och sorglig figur som utvecklat ett luktsinne utan dess like. Något som leder till en besatthet av just, dofter.
För att skapa den ultimata parfymen mördar han oskulder och extraherar deras kroppsdofter. Denna parfym är så kraftfull och påverkar folk till den grad att det hela slutar i världens största orgie och kannibalism.
Anledningen till varför jag tar upp detta är att jag tror att jag omedvetet har lyckats skapa en parfym av samma kraft, i en idrottspåse.
Denna påse innehöll väl använda träningskläder och hade sorgligt nog blivit bortglömd i en väska, med påsen tätt försluten. Jag var beredd på det värsta när den där påsen skulle öppnas. Död människa var doften jag väntade mig.
Döm om min förvåning då jag öppnade påsen och en ljuvlig doft uppenbarade sig.
På något sätt hade de olika svettsorterna, fot, armhåla, skrev, parat sig med plasten i väskan och givit födsel till något nytt. Något fantastiskt.
Självklart kastade jag genast på mig kläderna och gav mig ut på en motionstur.
Med finurlig min inväntade jag orgieinviter och, kanske inte att bli uppäten, men åtminstone ett och annat nafsande här och där. Men ingenting…
Det ska sägas att det var mer eller mindre folktomt ute. Och jag vet vad ni tänker; ”folktomt i Lycksele? Nonsens!”
Men i det här fallet råkar det vara sant.
Kanske misstar jag mig om denna doft?
Jag ser det som otroligt.
Nytt försök ikväll.
