Den här bloggen läser jag ibland, när jag är in the mood. Den skrivs av ett par som verkar tokkära och ser jättevackra ut. Dom är som knappt på riktigt. De har lämnat tråklivet hemma och dragit iväg på seglats, jorden runt, hit och dit.
Så läser jag, och imponeras över deras driv. Att de vågade. Att de har råd. Så drömmer jag mig bort. Och så blir jag avundsjuk, och bitter. För att de vågade, för att de har råd. Och inte jag.
Är inte det kanske det värsta man kan vara? Avundsjuk och bitter, ingen vill vara det.
Så jag läser inte den där bloggen särskilt ofta.
