Det är något visst med svenska traditioner, har de inte sin bakgrund i chipsreklam (som fredagsmyset) så har de det i en skönhetstävling som Stockholms Dagblad arrangerade 1927. För det är där Luciafirandet som vi känner det kommer ifrån.
Men det är ändå en ganska spännande högtid där huvudpersonen visserligen har lånat identitet av ett sicilianskt katolskt helgon som fick ögonen utpetade innan hon dog martyrdöden, men samtidigt i sin svenska variant snarare har sina djupaste rötter i firandet av ljusets återkomst, det vill säga det gamla hederliga midvinterblotet. På så sätt påminner Lucia lite om voodoon där andar lånar namn av katolska helgon.
Även den övriga uppsättningen i lussefirandet håller sig på armlängds avstånd från en renodlat kristet högtid. Tomtenissarna är identiska med tomteguden (guden på tomten, på gården) som den heliga Birgitta varnade för på sin tid, och pepparkaksgubbarna är rester av forntida offerbröd där man formade bakverk i form av människor och djur innan man offrade dessa till gudarna. Ungefär som man i Kina bränner låtsaspengar och kapitalvaror i papper som offer till förfäderna.
Vad tärnorna och stjärngossarna ska föreställa, det vettefan. Men det är väl någon slags älvor antar jag…
