Vilken förälder funderar inte över sina prioriteringar ibland? Jag vet att jag gör det. Ständigt funderar jag över om det jag gör är rätt. Givetvis har funderingar runt dagistid funnits. Det är nog mest jag som funderar, men funderingarna gäller både mej och min man. Hur många timmar ska barnen behöva vara på dagis? Ska vi jobba deltid? Ska vi ha förskjutna arbetsdagar? Ni vet säkert själv alla frågor man ställer sej. Det där ständiga samvetet som spökar. Samvetet som säger att barnen är lyckligast när de är med sin mamma och pappa. Nu har jag sådan tur att mina tre tjejer verkligen trivs på dagis. Det finns ingen chans att de väljer att vara hemma om de har alternativet att fara och leka på dagis. Jag får lämna glada barn och oftast hämta glada barn.
Just nu prioriterar jag mej själv. Efter de senaste åren med graviditeter (smärtsamma), mammaledighet och ett år som personlig assistent så prioriterar jag mej. Så var det sagt! Betyder det att jag ger mina barn mindre tid eller kärlek? Nej, tvärtom! För när jag prioriterar mej själv mår jag bättre. Jag är fortfarande mamma och hustru. Men jag får växa i mej själv. Växa som person.
Det är barnen är det som motiverar mej att stiga upp på morgonen. Även de dagar då det är tungt. Det är barnen som motiverar mej till att satsa på mej själv. För genom att göra det satsar jag även på dom. Det är barnen som lockar fram det lilla leendet på kvällen när de sover och man saknar dom.
Familjen och barnen är här och nu. Familjen är mitt liv!
Så klok du är Agneta, och jag förstår fullständigt vad du menar! Barn förtjänar lyckliga föräldrar! 🙂