Från och med den 1:a augusti är jag egenföretagare. Det har varit en underlig och omtumlande startprocess. Det har skrivits budgetar, jag har träffat trevliga människor och känt de granskande blickarna. Jag har bemött detta med lugn och ett varmt leende. Med ett leende har jag levererat en presentation av vad mitt företag ska göra.

Men nu vet jag inte vad som hänt. Jag antar att jag är tagen av att det nu är allvar. Det känns som att någon suddat bort vad jag vill arbeta med och vad jag vill uppnå från min hjärna. Istället känns det som att det finns ett stort hål i hjärnan där det tidigare fanns målinriktade tankar och ett starkt driv framåt. Det här är ett problem som jag måste lösa och det snabbt.

Har du siktat mot något och sedan känt så här?

Visst händer det ibland att tiden och allt inte går ihop. Det händer inte så ofta, men i förra veckan kraschade min rygg och jag kunde knappt få in barnen i bilen när jag skulle hämta dom från dagis. Precis den dagen var min man i Stockholm på konferens. Sannolikheten att det ska hända just då…

Ryggsmärtorna fick dessutom igång migrän. Som tur är kunde maken boka om hemresan och komma hem den dagen. Annars vet jag inte hur det gått. Tre småbarn och trasig rygg är en del i livets pussel som inte går ihop. Maktlösheten i att inte kunna ta hand om barnen på grund av ryggen…

Sen på söndag låste sej makens rygg. Så min trasiga rygg blev den som fick ta över småbarnspusslet igen. Nu är det två föräldrar med trasiga ryggar som försöker få det hela att gå ihop. Ibland tror jag att någon med sjuk humor fixar med saker i livet.

Vilken förälder funderar inte över sina prioriteringar ibland? Jag vet att jag gör det. Ständigt funderar jag över om det jag gör är rätt. Givetvis har funderingar runt dagistid funnits. Det är nog mest jag som funderar, men funderingarna gäller både mej och min man. Hur många timmar ska barnen behöva vara på dagis? Ska vi jobba deltid? Ska vi ha förskjutna arbetsdagar? Ni vet säkert själv alla frågor man ställer sej. Det där ständiga samvetet som spökar. Samvetet som säger att barnen är lyckligast när de är med sin mamma och pappa. Nu har jag sådan tur att mina tre tjejer verkligen trivs på dagis. Det finns ingen chans att de väljer att vara hemma om de har alternativet att fara och leka på dagis. Jag får lämna glada barn och oftast hämta glada barn.

Just nu prioriterar jag mej själv. Efter de senaste åren med graviditeter (smärtsamma), mammaledighet och ett år som personlig assistent så prioriterar jag mej. Så var det sagt! Betyder det att jag ger mina barn mindre tid eller kärlek? Nej, tvärtom! För när jag prioriterar mej själv mår jag bättre. Jag är fortfarande mamma och hustru. Men jag får växa i mej själv. Växa som person.

Det är barnen är det som motiverar mej att stiga upp på morgonen. Även de dagar då det är tungt. Det är barnen som motiverar mej till att satsa på mej själv. För genom att göra det satsar jag även på dom. Det är barnen som lockar fram det lilla leendet på kvällen när de sover och man saknar dom.

Familjen och barnen är här och nu. Familjen är mitt liv!

Jag har fått äran att blogga på Folkbladets nya bloggportal. Imorgon byter VF namn till Folkbladet och med det nya kommer det en bloggportal med många spännande bloggar. Det känns otroligt bra att få hänga med i det nya. Folkbladet ligger långt fram när det gäller de sociala medierna och det gillar jag. Men det var faktiskt inte huvudanledningen till att jag ville blogga på Folkbladet. Jag har under våren följt Folkbladets chefredaktör Daniel Nordström på Twitter och jag tycker verkligen om det jag läser där. Han har bra åsikter, hyfsad musiksmak och så sticker han ut.

Det ni kommer att få läsa av mej är mitt vardagspussel. Jag har 2 år och 9 månader mellan mitt första och tredje barn. Tjejerna är 2, 3 och 4,5 år. När de är hemma är det inte lugnt och stilla. För att komplicera det hela lite grann tänker jag i höst starta eget företag.

Nu kanske det låter som att jag är själv på min resa med barnen, men det är jag inte. Jag är lyckligt gift sedan 12 år tillbaka och har en man som verkligen ställer upp på alla mina påhitt.

Hoppas ni läser och kommenterar! Jag uppskattar kommentarer och gör alltid mitt bästa att svara!