Och nummer två då?

Det är märkligt, det där med barnfrågan. Eller så här: så länge man inte har barn är det väldigt få som frågar om man planerar att skaffa barn. Dröjer man dessutom länge med att ”skaffa barn” är det förstås många som undrar i sitt stilla sinne. Men som absolut inte frågar. Det är helt ok, jag gör det själv inte, av respekt för om det skulle vara ett känsligt ämne.

Men sen, när man har fått ett barn, då är det som att öppna upp ett vattenfall. ”Och när kommer tvåan då??” får jag höra titt som tätt. Och det är lite märkligt just med tanke med hur taktfulla de flesta är innan (före?) ettan kommer. För vem säger att det skulle vara enkelt att skaffa fler bara för att man har lyckats en gång.

Det kanske gick på sjätte provrörsförsöket, liksom.

Eller är det så att vi förstärker hela hyschhyschandet med att inte kunna få barn genom att vara så livrädda för att beröra ämnet i första läget? Vi kanske borde fråga och snacka mycket mer om det, i stället för att vara så taktfulla.

Fast jag skulle inte våga fråga ändå. Även om jag tyckte att det var befriande när någon (enstaka) frågade mig om jag inte ville ha barn. Jag håller nog låg profil även i fortsättningen.

Och fortsätter svara på frågan om när tvåan kommer.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>