Julen närmar sig och för en gångs skull så har jag faktiskt handlat allt jag behöver i god tid. Varje år brukar jag vara i sista minut. Inte sällan har jag köpt julklappar på självaste julafton. Men inte i år! I år har jag skärpt mig. Jag har dessutom också bestämt mig för vad jag ska laga. Min fru och jag ska tillbringa julen tillsammans med hennes familj och då ska var och en ta med sig ngt att äta som vi sen ska dela. Jag kommer att göra mina spektakulära patacones à la kommunalare. Nedan är receptet för den som vill testa ngt nytt.
Det är svårt att förklara vad patacones är för ngt, men jag skulle beskriva det som friterade bananchips. Man brukar dock inte äta dem som snacks utan snarare som tillbehör till maten. Det är definitivt ingen julmat om jag ska vara ärlig. Jag brukar ha det till söndagsfrukost. På wikipedia så beskrivs den som en hors-d’œuvre som man äter i latinamerikanska länder. Hors-d’œuvre ska tydligen betyda ”lätta aptitretande smårätter”, fick jag lära mig idag när jag läste definitionen av patacones på wikipedia. Men hur det uttalas har jag ingen aning. Patacones har jag alltid brukat äta till fisken när jag käkar lunch på stranden i Colombia, men det blir också gott till julbordet.
Såhär gör man patacones då. Köp omogna kokbananer på Coop på stan. De finns inte på ICA såklart, för där finns det bara skit. Sen ska man ta bort skalet. Jag brukar slå bananen mot en hård yta, för jag hörde när jag var ung att det blir lättare att ta bort skalet efter att man gjort det. Jag fattar mig inte på logiken bakom detta, men det funkar. Sen så skär man bananen i skivor och så kastar man skivorna i en stekpanna med het olja. Snåla inte med oljan! Bananskivorna ska bada i olja! Efter ngn minut så blir de gula och då är det dags att ta ut dem igen. Då ska de plattas till! Jag brukar använda mig av två skärbrädor och en ren plastpåse. Jag lägger en bananskiva i plastpåsen och sen lägger jag den mellan två skärbrädor som jag trycker ihop mot varandra. Sen tar jag ut den platta skivan och kastar den i stekpannan igen så att den friteras. När jag ser att den verkar hård så tar jag ut den och då är den färdig. Låt den svalna och salta. Upprep proceduren med alla andra bananskivor du har kvar.
Man kan kombinera patacones med mkt. Jag brukar t ex äta patacones med kassava och en spansk skinka som kallas för jamón serrano, som man hittar i vilken mataffär som helst (vilket i och för sig inte betyder att man ska fara på ICA bara för det). Jag brukar även ha saltat avokado till. Det är gott. Hur man tillagar kassava har jag förklarat i ett tidigare inlägg, men jag kan ta om det här, så ni inte ska behöva leta. Man köper kassava på Coop på stan (prova att söka på ICA så ska du få se att det inte finns), tar bort skalet och sen så är det bara att koka den. Vattnet slänger man bort när kassavan är färdigkokt. Tydligen så innehåller den en glykosid som bildar blåsyra, som är giftig. Min mamma brukar skratta när jag berättar att det finns glykosid i kassavan. Hon säger att den sorten man köper på affären är helt ofarlig. Jag har då aldrig dött av det, så mängden glykosid är säkert obetydlig, men jag brukar kasta bort vattnet utifall. Ja just ja! Kassavan ska saltas såklart! Häll massa salt i vattnet medan den kokar. Man kan sätta smör på kassavan om man vill. Då är den godare!
Vill man så kan man också äta kokta ägg, stekt halloumi och en macka med aroniamarmelad till. Det är vad jag kallar för patacones á la kommunalare. Idén fick jag för ngn vecka sen när jag hade gjort patacones med allt möjligt och sen så såg jag att jag hade aroniamarmelad i kylen och blev sugen. Marmeladen fick jag av en okänd kommunalare i julklapp, så då döpte jag rätten till patacones á la kommunalare och den blev en succé! Så ni som inte är rädda att gå upp i vikt kan gärna laga det här! Ni kommer inte att ångra det! Gott som bara den!
PS: måste erkänna att mackan med aroniamarmelad inte är så julig utan den passar bättre till en vanlig söndagsfrukost. Men patacones kan man nog ha som förrätt till julmaten i alla fall.
Pingback: Alejandros svarta änka | Alejandro Caviedes
Pingback: Alejandros svarta änka | Alejandro Caviedes (s)