Vad händer efter Corona

Utbrottet av coronavirus har inneburit snabba och stora förändringar för de allra flesta. Från ena dagen till den andra har vår vardag ställts om. Även den politiska dagordningen har förändrats.

Regeringen har varit snabb på att agera. Bland de första åtgärder som vidtogs var att tillfälligt avskaffa karensavdraget och slopa skyldigheten att visa upp läkarintyg. Staten tog även över sjuklöneansvaret från arbetsgivarna och flera krispaket har tagits fram för att mildra konsekvenserna för jobb och företag. Bl a införs ett system för korttidspermittering där arbetsgivare slipper säga upp genom att anställda får gå ner i arbetstid och staten går in och ersätter den anställde för inkomstförlust. En företagsakut har inrättats riktad till små- och medelstora företag med sänkta arbetsgivaravgifter och hyresrabatter inom utsatta branscher. För att fånga upp dem som trots detta förlorar jobbet, blir det lättare att kvalificera sig till a-kassan och ersättningen höjs. Arbetsförmedlingen får större resurser för att bedriva aktiv arbetsmarknadspolitik.

På regeringens initiativ har flera företag ställt om sin produktion för at säkerställa att vården har tillgång till skyddsutrustning och apotek får inte lämna ut mer läkemedel än vad en patient behöver för en 3-månadersperiod. Kommuner och regioner får också resurser, liksom organisationer som jobbar med våldutsatta barn och kvinnor.

Dessa är bara några av de åtgärder regeringen vidtar och fler lär följa. Kommunen har också vidtagit en rad åtgärder som att inrätta en företagsakut och möjliggjort för gymnasieelever att hämta sin skollunch. Region Västerbotten har å sin sida avsatt 25 miljoner för att hjälpa småföretag som drabbats extra hårt bland annat.

Men den här krisen har även krävt uppoffringar från oss alla, som har fått begränsa våra liv. Det är i tider som denna som vi märker väldigt tydligt hur betydelsefullt var och ens bidrag kan vara. Att tvätta händerna, avstå från en påskresa, eller erbjuda sig att hjälpa grannen med att åka och handla kan låta som småsaker, men betyder väldigt mycket. Det är som att vardagssolidariteten har fått sin renässans.

Vi ser hur avregleringen av apoteksväsendet har bidragit till medicinbrist, hur de gigantiska skattesänkningar som skett under 8 år av alliansstyre bidragit till resursbrist, och hur en eftersatt arbetslöshetsförsäkring lett till att stora löntagargrupper stått utanför. Ingen vet hur länge den här pandemin kommer att pågå. Men den stora frågan blir om vi kommer att kunna dra lärdomar av det inträffade eller om vi kommer att låtsas som om ingenting och återgå till busines as usual när den här krisen är över.

En sak är säker. De olika yrkeskategorierna inom vård- och omsorg som riskerat sin egen hälsa för allas vår skull, kommer inte att finna sig i att fortsätta vara underbetalda. De har med sina insatser visat att samhället inte klarar sig utan dem, och det kommer de att påminna Sveriges kommuner och regioner om i den kommande avtalsrörelsen. Är vi då skattebetalare beredda att betala för vad deras arbete egentligen är värd?

Vi kan inte fortsätta låtsas som att en underfinansierad välfärdssektor klarar av sina åtaganden. Inte heller att en avreglerad hyresmarknad, en urholkad sjukförsäkring, och en försämrad arbetsrätt ger människor trygghet i tillvaron. Vårt behov av att ställa upp solidariskt för varandra gäller lika mycket i det stora som i det lilla. Ska vi laga de sprickor som lett till att vårt samhälle glider isär, måste vi prioritera våra gemensamma behov före storfinansens kortsiktiga vinstintressen.

Ett första maj som kommer att gå till historien

Årets förstamaj kommer att gå till historien. Inte på grund av antalet deltagare i förstamajtåget, utan snarare för att det är första gången på 131 år som arbetarrörelsen inte gick ut och demonstrerade på gator och torg. Men vi ställde inte in – snarare ställde vi om. För att visa solidaritet mot våra medmänniskor har vi demonstrerat hemifrån.

Årets paroll var Ett starkare samhälle – ett tryggare Sverige. Nu mer än någonsin behöver vi ett solidariskt samhälle som är starkt rustat för att möta kriser – ett samhälle där vi stöttar varandra och ingen lämnas efter. Det är inget som marknaden klarar av att leverera åt oss, utan det är något som vi tillsammans måste bygga upp genom bl a en stor och stark offentlig sektor och ett heltäckande socialförsäkringssystem som erbjuder trygghet.

Årets första maj blev trots avsaknaden av ett fysiskt förstamajtåg ett bevis på att engagemanget för ett bättre samhälle är stort. Socialdemokraterna och LO arrangerade ett digitalt förstamajfirande med ett program som sändes från kl 11 med tal av Stefan Löfven och Karl-Petter Thorwaldsson. Även SSU, s-föreningen Reformisterna och flera fackförbund hade egna program eller tal som hela Sverige kunde ta del av.

Lokalt i Umeå saknades inte initiativ från våra gräsrötter. Hela folkrörelseapparaten mobiliserades inför första maj. Bl a tog vi fram en tidning som vi framställde speciellt inför första maj: 1 maj-bladet. Den togs fram lokalt och delades ut av våra medlemmar till 35 tusen hushåll i Umeå kommun, såväl i tätorten som i kommundelarna. Utöver det har 4 s-föreningar tagit fram egna tidningar som delades ut i deras resp. områden (Berghem, Holmsund, Gravmark-Bullmark, och i skrivande stund även i Röbäck). Det är just detta som är vår styrka. När vi går ut med information och agitation, så stannar det inte i centrala Umeå, utan vårt parti är till för alla och aktiva medlemmar har vi överallt.

Trots att det inte hölls några appeller från torget, sammanställde vi en kort videofilm med appeller som skickats in av flera av våra medlemmar som i korta ordalag beskrev vad det starkare samhället innebär för dem. Även Gimonäs-Carlshem s-förening gjorde en kortfilm med samma tema, och allt detta visades på vår facebooksida.

I lokaltidningarnas debattsidor skrev vi om behovet av att bygga ett starkare samhälle, samt debatterade för vårt förslag att ge regionala skyddsombud tillträde till arbetsplatser med kollektivavtal där facket saknar medlemmar. Det är ett förslag som kan komma att rädda många liv.

Som i tidigare år flaggade vi rött över hela tegsbron. Men i år har våra medlemmar även hängt röda flaggor eller röda plagg från sina fönster och balkonger för att visa att vi flyttat förstamajfirandet till våra hem. Det är ett första maj som kommer att gå till historien. Inte bara för avsaknaden av ett fysiskt demonstrationståg, utan också för att den så tydligt visar vad vi tillsammans kan åstadkomma när vi går ihop. Vår folkrörelse lever starkt!

Alejandro Caviedes
Ordf i Socialdemokraterna i Umeå

Ett förslag som hade kunnat rädda liv!

Idag är det Workers’ memorial day – en dag för att minnas och hedra all arbetare som dött på jobbet. Varje år dör över 2 miljoner människor på arbetsplatser runt om i världen. I Sverige dog 46 personer i arbetsplatsrelaterade olyckor i fjol. Det är 46 personer som kom till jobbet och kom aldrig hem. Och detta är bara toppen av isberget. Betydligt fler dör av arbetsrelaterade sjukdomar än olyckor. Varje år dör tusentals i Sverige av arbetsrelaterad stress, nattarbete, avgaser och ihållande fysiskt tungt arbete enligt Arbetsmiljöverket.

Den s-ledda regeringen har antagit en arbetsmiljöstrategi och en nollvision mot arbetsplatsolyckor. Budgeten för arbetsmiljöinspektörer har förstärkts och dödsolyckorna i arbetet har minskat årligen sedan 2018. Men 46 döda i fjol är fortfarande en hög siffra, och regeringen har föreslagit att de regionala skyddsombuden även ges tillträde till arbetsplatser med kollektivavtal där facket saknar medlemmar – ett förslag som M, Kd, C, L och SD har aviserat att de tänker fälla i riksdagen.

Enligt Arbetsmiljöverket hade flertalet dödsolyckor kunnat undvikas om arbetsgivaren hade genomdrivit ett bättre systematiskt arbetsmiljöarbete. I det avseende spelar skyddsombuden en viktig roll genom att bevaka att arbetsgivaren tar sitt ansvar och följer arbetsmiljölagstiftningen. Arbetsplatser utan skyddsombud befinner sig därmed i en utsatt position – ngt som det här förslaget om utvidgad tillträdesrätt för regionala skyddsombud kan göra något åt.

Samtliga fackliga centralorganisationer, liksom Arbetsmiljöverket och Arbetsförmedlingen ställer sig positiva till förslaget. Migrationsverket framhåller att förslaget är relevant för att nå arbetstagare som annars varit skyddslösa. Men att regionala skyddsombud ska kunna bevaka att arbetsgivaren följer arbetsmiljölagen även på arbetsplatser med kollektivavtal där facket saknar medlemmar är något som inte faller Svenskt Näringsliv i smaken. På beställning av Svenskt Näringsliv har den borgerliga riksdagsmajoriteten aviserat att de avser att fälla förslaget. Detta mitt i en pandemi, där vikten av skyddsombudens roll i det systematiska arbetsmiljöarbetet inte nog kan betonas. Det är minst sagt oansvarigt!

Vi vill uppmana alla att visa hur viktigt denna fråga är genom att visa att du står bakom. Vi minns de döda och vi kommer att kämpa för de levande!

Dags för skärpning – annars förlorar medborgarna tron på politiken

Idag rekommenderar jag alla att läsa den debattartikel som fyra skolfack i Umeå har skrivit om hur skolan drabbats av det hårdnade debattklimatet. Den saklighet som tidigare präglade den politiska debatten i Umeå håller på att ge vika för populistiska utspel som inte bara är fördummande utan som också gör att allmänheten förlorar förtroende för politiken.

Man hade kunnat tro att den kris vi ser idag till följd av coronavirusutbrottet, skulle leda till att de politiska partierna skulle ta sig i kragen och skärpa till sig – för allas bästa. Till viss del är det så. Det har blivit lättare att lägga politiskt tjafs åt sidan och komma överens tvärsöver blockgränserna. Men vissa frågor verkar vara laddade med så mycket prestige att en del partier envisas med att bete sig som barn i en sandlåda. Så är det uppebarligen med moderaternas anklagelser mot Västangårds skola.

Att ledande politiker på väldigt vaga grunder anklagar skolpersonal att tvinga elever att delta i skolstrejker är allvarligt i sig. Men att anklagelserna kommer från oppositionsrådet, som faktiskt är arbetsgivare för samma personal, är sanslöst och visar på en total avsaknad av förmågan att förstå vad det innebär att vara arbetsgivare. Efter all kritik som Anders Ågren (m) fått från alla håll borde han ge skolpersonalen en offentlig ursäkt. Istället kan man läsa i gårdagens VK att moderaterna röstade emot yttrandet till JO som för- och grundskolenämnden antagit där nämden konstaterar att skolan inte tvingat eleverna till ngt politiskt ställningstagande. I frågan ligger uppenbarligen så mkt prestige att moderaterna inte kan backa. Pinsamt är bara förnamnet.

Vi kunde se tecken på denna utveckling inför senaste riksdagsval i samband med den stora vågen av skogsbränder sommaren 2018. Situationen var exceptionell och man fick ta hjälp av andra EU-länder för att släcka flera bränderna. Klimatet blev därmed fokus för mediarapporteringen. I det läget väljer moderaternas första namn till riksdagen i Västerbotten att gå ut och anklaga media för att vilja gynna miljöpartiet. Journalisterna gjorde bara sitt jobb!! 

Vi ser även populismens uttryck när moderaterna i Umeå väljer att göra tiggeriförbud till sin hjärtefråga…  i en stad som Umeå där antalet utsatta eu-migranter numera bara ligger på ca 10 personer känns inte den diskussionen ens aktuell!

Att politiker gör absurda utspel är något som alltid förekommit, men problemet har ju eskalerat. Gränserna för vad som är OK att uttrycka förflyttas ständigt med följder som inte går att förutse på förhand, där till och med personer som inte valt att vara offentliga dras in ett maktspel som de inte bett att vara en del av.

Personalen på Västangårds skola är bara ETT av flera exempel. Vi ser hur Arbetarpartiet (fd Rättvisepartiet Offensiv) på lösa grunder sprider konspirationsteorier om islamistisk infiltration hos andra partier på ett sätt som påminner om de antisemitiska konspirationsteorier som cirkulerade på 30-talet. Vi ser också hur de hänger ut enskilda politiker med invandrarbakgrund som islamister på basis av så vaga grunder som vem de råkar vara vän med på facebook. Även bibliotekspersonal har fått vara måltavla för offentliga anklagelser från Arbetarpartiet som grundat sig på rykten utan några belägg, och nu senast hängde man ut politiker med namn och bild för att de deltog i en manifestation mot det olagliga beslutet i Skurup att förbjuda skolelever att bära slöja – som om deltagande i en sådan manifestation skulle vara brottsligt… bilder som Arbetarpartiets gruppledare f.ö. fick plocka bort från sin blogg pga upphovsrättsintrång (apropå vem som begår ett brott).

Frestelsen att tänja på sanningen och ta till billiga knep kan vara stor när partierna tävlar om väljarnas stöd, men alla måste ju tänka på de konsekvenser det för med sig att sprida ogrundade anklagelser. De drabbade råkar ut för hatbrev, hängs ut i högerextrema sajter, och budskapet sprids vidare av andra aktörer som har en helt annan agenda. Ta bara Anders Ågrens påståenden om Västangårds skola, som plockades upp och spreds av ryska regimtrogna propagandakanalen Russia Today (RT).

Att enskilda drabbas är ett problem i sig. Men det utgör även ett samhällsproblem att medborgarna tappar förtroende för politiken när de märker att den politiska debatten allt mindre handlar om de viktiga frågorna och reduceras allt mer till pajkastning på sandlådenivå. Hur ska väljarna kunna lita på att politikerna talar sanning när spridningen av falska nyheter börjar sättas i system?

Min förhoppning är att den här krisen som uppstått med coronavirus åtminstone leder till att de konservativa partierna åter börjar fokusera på vad som är viktigt så man slipper ödsla tid på pseudodebatter och medborgarna kan ha förtroende för den representativa demokratin.

Även bussförarna ska ha rätt till trygga anställningar!

Fr.o.m idag gäller nya regler för bussresenärer i stadstrafiken, såg jag i tidningen. Länstrafiken och Ultra anpassar sig efter coronaepidemin och beslutar att instigning sker endast vid mittingången. Inga biljettköp är tillåtna ombord med undantag av företagskort. Man ska alltså ha köpt sin biljett innan instigning, och köp med reskassa ombord medges ej.

Det är bra att åtgärder vidtas för att undvika smittspridning, men även för att skydda bussförarna, som utför ett ovärderligt arbete i resenärernas och medborgarnas tjänst. I onsdags var det för övrigt bussförarnas dag. Den sker den 18 mars, dvs dagen efter kollektivavtalets dag. Ordförande i kollektivtrafikutskottet i regionala utvecklingsnämnden Lars Lilja har uppmärksammat det genom att tillkännage offentligt att Socialdemokraterna i Västerbotten kommer att driva att krav på personalövertagande ska ställas vid upphandlingar inom den regionala kollektivtrafiken. I en gemensam debattartikel i KA går jag och han ut med denna nyhet, som har stor betydelse för bussförarnas anställningstrygghet.

Det är inte rimligt att personalen ska behöva gå oroliga med ont i magen inför varje upphandling eftersom ingen kan säga på förhand om de kommer få behålla sin anställning. Det här är ett stort problem inom branschen. Vid byte av entreprenör brukar det nya företaget i många fall överta den befintliga personalen. Men ofta genom att nyanställa personalen, och dessutom inte sällan på provanställning, vilket innebär att arbetsgivaren kan avbryta anställningen utan motivering. Du har helt plötsligt inga rättigheter – arbetsgivaren kan från ena dagen till den andra säga att du får sparken och behöver inte ens ange varför. När alla nyanställs, så blir dessutom den samlade anställningstiden nollställd. Du som kanske jobbat i 20 år, har helt plötsligt lika mycket anställningstid som den som precis börjat. Om det nya företaget sedan vill minska personalstyrkan, så är dina 20 år i tjänsten värda noll då du nu räknas som nyanställd. Principen om först in sist ut, som ska avgöra turordningslistan vid uppsägning vid en övertalighetssituation, blir därmed satt ur spel.

Det här kan vi socialdemokrater inte acceptera. Vår partikongress har beslutat att socialdemokrater i kommuner och landsting alltid ska ställa krav på personalövertagande vid kollektivtrafikupphandlingar, och det tänker vi driva här i Västerbotten. Regeringen har tillsatt en statlig utredning (prop. 2016/17:28) som klart och tydligt anger att EU-förordningen om kollektivtrafik är direkt tillämplig i Sverige och att det därmed innebär att kravet är fullt förenligt med gällande lagstiftning (se s. 50 i proppen). Den som hävdar att lagstiftningen sätter käppar i hjulet är helt enkelt inte uppdaterad i frågan.

För några år sen drev bussförarna inom Umeås lokaltrafik detta krav inför den upphandling av lokaltrafiken som var på gång. Kommunal Umeå Trafik (som deras lokala fackliga sektion hette då) drev detta stenhårt, och Kommunals socialdemokratiska förening (som jag var ordf för på den tiden) drev frågan framgångsrikt internt i partiet. Sen så togs det beslut i UKF (Umeå kommunföretag) att detta krav skulle ställas inför den upphandling som gjordes 2014, och då fick den befintliga personalen följa med till den nya entreprenören som vann upphandlingen. Beskedet förra veckan innebär att Socialdemokraterna i Västerbotten kommer att driva att detta krav även ska gälla inom regionaltrafikupphandlingar. Bussförarna har rätt till anställningstrygghet, precis som alla andra!

Låt proffsen vara proffs

Igår och iförgår hade vi regionfullmäktige, och precis som det alltid brukar vara, så lämnade jag mötet med en känsla av att många ledamöter inte riktigt verkat förstå vad de har för uppdrag.

I tisdags yrkade nämligen Liberalerna på att räddningstjänsten ska ge naloxon. De fick stöd av Centern, Kd och en moderat ledamot. Jag har aldrig tidigare varit med om att specifika preparat diskuteras i regionfullmäktige. Den frågan är ngt som de olika professionerna i verksamheterna har kompetens att avgöra, det är ju ingenting som vi politiker ska gå och peta i.

Vårt regionråd med ansvar för hälso- och sjukvård Anna-Lena Danielsson (s) fick gå upp i talarstolen och förklara på ett väldigt bra och pedagogiskt sätt för de borgerliga ledamöterna i regionfullmäktige att vi som regionpolitiker inte kan gå in och i detalj besluta vilka mediciner som hälso- och sjukvårdspersonalen ska ge patienterna. Vi är inte mot naloxon, men regionfullmäktige kan inte besluta om enskilda medicinpreparat.

anna-lena

Nu fick inte Liberalerna igenom sin motion, men det är ju ändå rätt galet att 27 av 71 ledamöter röstade för det. Vi har alltså 38% av ledamöterna i regionfullmäktige som inte har förstått vad de har för uppdrag och som tror att de är där som politiker för att avgöra vilka specifika läkemedel som ska användas i hälso- och sjukvården. Herregud man tar sig för pannan!

Manifestationen till minne av kristallnatten bör organiseras av en icke-partipolitisk aktör

I lördags var det en manifestation på Rådhustorget till minne av kristallnatten. Själv var jag i Sthlm och kunde därför inte vara med, men Socialdemokraterna var representerade genom vår gruppledare i kommunen Hans Lindberg som var en av talarna.

Under helgen 9-13 nov 1938, som kom att kallas kristallnatten, mördades omkring 400 judar i Nazityskland och mellan 20’000 och 30’000 judar arresterades för att skickas till koncentrationsläger. Under förintelsen mördades omkring 11 till 17 miljoner människor, varav den största gruppen var judar (ca 6 miljoner). Resten var romer, homosexuella, Jehovas vittnen, personer med funktionsnedsättning, polacker, och politiska motståndare. Det här är ett mörkt kapitel i historien, som inte får glömmas. Inte bara för att hedra offren, utan också för att se till att det inte upprepas.

Antisemitismen lever fortfarande i olika former, och vi måste bekämpa det tillsammans. Därför är det viktigt att denna manifestation så långt det är möjligt organiseras som ett brett arrangemang som samlar alla demokratiska partier. Frågan är för viktig för att den ska underordnas partipolitiska intressen. Vi måste kunna visa en bred politisk enighet tvärsöver partipolitiska gränser i den här frågan. Men tyvärr har planeringen av årets manifestation präglats av partipolitiskt spel, där konflikter och intriger mellan partier och personer har fått påverka organiseringen, vilket gjorde att den breda enigheten uteblev. Bl a utestängdes Vänsterpartiet från arrangemanget och Centerpartiets talare hoppade av i protest.

Min och Hans Lindbergs ståndpunkt är att manifestationen hädanefter bör organiseras av en opolitisk aktör (t ex judiska nätverket) som sedan bjuder in talare från de olika partierna. Att överlåta merparten av planeringen till ett enskilt parti eller dess gruppledare, riskerar att enskilda partipolitiska intressen ges företrädare vilket är tyvärr vad som skett i år.

Med detta sagt, vill jag klargöra vissa felaktigheter som spridits ang eventet:

• Ngt nätverk bestående av Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Arbetarpartiet, Centerpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna som har organiserat manifestationen till minne av kristallnatten finns inte. Denna information, som Arbetarpartiets gruppledare Jan Hägglund anger på sin blogg, är felaktig. Vi har inte varit med i diskussionerna kring hur manifestationen skulle organiseras. Hans Lindberg fick en inbjudan att tala för oss i manifestationen, vilket vi tackat ja till. Upplägget för manifestationen var redan bestämd när vi blev kontaktade.

• Planeringen skedde genom att gruppledaren för Arbetarpartiet Jan Hägglund skickade sitt förslag till gruppledarna för den borgerliga Alliansen. Varken vi Socialdemokrater, Vänsterpartiet, eller Miljöpartiet fick delta i diskussionerna. Vänsterpartiet blev inte ens inbjuden att delta.

• Delar av innehållet i Arbetarpartiets mejlväxling till Alliansen har läckt och avslöjats av Miljöpartiets gruppledare Nils Seye Larsen på hans blogg. Av mejlet framgår att Arbetarpartiets förslag var att varken Vänsterpartiet eller Miljöpartiet skulle få delta, samt att Socialdemokraterna inte skulle få välja sin egen talare. För att åstadkomma detta, skulle ingen inbjudan att medverka med talare gå till partierna, utan talarna skulle bjudas personligt. Allianspartierna skulle dock få utse sina egna talare, varefter dessa då skulle få en personlig inbjudan.

• Vår gruppledare Hans Lindberg fick sedan en förfrågan av Jan Hägglund att tala på manifestationen i samband med ett telefonsamtal där Hägglund informerade att det var gruppledarna i varje parti som skulle tala (utom Vänsterpartiet och SD som inte var inbjudna). Detta visade sig sedan inte stämma, då Centerpartiet hade utsett Anna-Karin Sjölander (som sedan valde att hoppa av i protest enligt skäl som hon anger på sin blogg).

På Jan Hägglunds blogg går att läsa att han aldrig agerat på egen hand utan alltid förankrat sitt agerande i ovannämt nätverk, i vilket han påstår att Socialdemokraterna bl a ingår. Även affischen som marknadsförde manifestationen anger ”Nätverket 9 november till minne av kristallnatten” som arrangör. Det är på sin plats att understryka att Jan Hägglund aldrig förankrat sitt agerande hos ngt nätverk där vi ingår. Detta är felaktigt. Såvitt vi vet är det bara Alliansens gruppledare som han delgav sina förslag till.

Den här manifestationen bör vara ett tillfälle där alla demokratiska partier lägger sina meningsskiljaktigheter åt sidan för att visa enighet i kampen mot rasismen och antisemitismen. Men planeringen i år har lett till splittringar och kritik. Det är inte heller acceptabelt att osanna uppgifter om vem som är arrangör spridits till allmänheten såväl i affischen som i konferenciärens egen blogg.

Vi kan inte ha det så här i fortsättningen. Hans och jag kommer därför att föreslå övriga partier att det här arrangemanget i fortsättningen ska organiseras av en opolitisk aktör som sedan bjuder in partierna att medverka. Vi måste vara överens partierna emellan att snäva partipolitiska eller personliga intressen inte ska få styra hur manifestationen ska organiseras, och då kan vi inte ha samma upplägg som i år.

Kortare väntetider jämfört med i fjol

Nyligen presenterades siffrorna för väntetider i hälso- och sjukvården för september 2019. Region Västerbotten är den enda region i landet som förbättrat tillgängligheten med 5 procentenheter eller mer både till specialistbesök och till åtgärder.

Om detta kommer du inte att höra ett ljud från varken oppositionsrådet Nicklas Sandström (m) eller Alliansen i Västerbotten, som annars alltid bara pratar om vårdköer.

Väntetiderna är långa inom sjukvården men de insatser som personalen gjort det senaste året har lett till kortare väntetider för många patienter, och det är glädjande att man börjar se resultat.

Sämre förutsättningar för välfärd och folkhälsan med januariavtalet

Kvinnor och män med sämre arbetsmiljö, lägre inkomst och kortare utbildning lever färre år än de rikare motsvarigheterna. Onödig, undvikbar och orättvis. Sådan är den ojämlika hälsan, skriver Sofie Eriksson på folkbladet med anledning av LO:s jämlikhetsrapport. Sofie slår huvudet på spiken när hon skriver:

En av de tydligaste resultaten av ojämlikhet är skillnaderna i hälsa. Ibland kan man tro att detta skulle handla mest om saker som att folk äter dålig mat och rör sig för lite, men det är långt ifrån hela sanningen. Arbetsförhållanden, inkomst och utbildning påverkar. Tunga lyft i arbetet, stressen över om ekonomin ska gå ihop, självsäkerheten i att söka vård när man ska. Bemötandet när man väl söker vård. Klassklyftorna är kroppsliga. Ohälsan gör ju ont i människor.

Förra veckan träffade jag Umeås kommunstyrelses hållbarhetsutskott för att få en redovisning av kommunens arbete med folkhälsa. De håller på att ta fram en folkhälsoenkät för att kartlägga livsvillkor, levnadsvanor och hälsa bland den vuxna befolkningen i Umeå kommun för att ta fram ett underlag i deras arbete med att jobba för att kommunen ska ha Sveriges bästa folkhälsa utifrån det mål som kommunfullmäktige tagit.

Folkhälsoenkät Umeå – ojämlika livsvillkor? är titeln på enkäten och jag tror att den fångar själva kärnan i problematiken. Hälsan påverkas av flera olika faktorer, varav en del kan påverkas genom individuella val. Men i allmänhet styrs våra valmöjligheter av större sammanhang som individen inte alltid kan rå för. Våra vanor och livsstil påverkas av vår omgivning, priser, sociala position, vår ekonomi, utbildningsnivå mm. Makten över ens egen vardag, dvs att kunna påverka ens egen tillvaro som att planera och styra ens arbetsdag eller ens liv är ju en betydelsefull faktor i hälsan. Och mkt av detta är faktorer som är ojämlikt fördelade hos befolkningen och som den enskilde individen svårligen kan påverka själv. För att främja folkhälsan, krävs det politiska beslut och kollektiva åtgärder.

Jag är övertygad om att Umeå kommun, liksom alla kommuner, kommer göra sitt bästa för att främja folkhälsan, men problemet är att de medel dessa har blir mindre och mindre. När staten i sin budget hellre prioriterar att göra stora statliga överskott än att skjuta till medel till kommuner och regioner för finansiering av välfärden, får detta skadliga konsekvenser. Det blir inte bättre av att man sänker värnskatten och låter höginkomsttagare behålla mer pengar i plånboken medan kommuner och regioner skriker efter pengar för att finansiera barnomsorgen, skolan, socialtjänsten, sjukdomsförebyggande arbete och andra verksamheter som utjämnar livsvillkor och har en folkhälsofrämjande funktion. Just nu pågår även en slakt av Arbetsförmedlingen till följd av den sd-stödda M/KD-statsbudgeten som L och C släppte igenom, där medarbetare sägs upp och kontor stängs ner på de mindre orterna.

Med de krav på försämringar som Centern och Liberalerna förhandlat till sig i januariavtalet, blir det förebyggande arbetet för kommuner och regioner verkligen en utmaning. Vi håller på att slita sönder landet genom en nyliberal politik där man låter välfärden svälta och viktiga samhällsfunktioner försvinner från glesbygden: en omvänd omfördelningspolitik där de som redan har bra förutsättningar får mer, medan folkflertalet får sämre välfärd och livsvillkor. All ära till det lokala arbete som kommuner och regioner gör för att främja folkhälsa, men de måste få bra förutsättningar av staten, och så sker det inte idag. Frågan är vad alla centerpartistiska kommunalråd säger om att deras eget parti leder denna utveckling.

Kan det verkligen stå potatispizza?

Potatispizza? Kan det verkligen stå potatispizza på matlistan? Dettafrågade jag mig själv när jag skulle laga mat och läste vad som stod på matlistan för ngn dag sen. Ett kort ögonblick trodde jag att jag hade läst fel. Men nej! Frun hade skrivit rätt. Hon hade hittat ett recept i boken ”portionen under tian” som jag då fick i uppdrag att laga, och jag måste säga att det blev riktigt gott. Vem skulle tro att man kunde ha potatis på pizzan?

pizza1

Såhär ser den ut när den är klar. Den var riktigt god

pizza2

Man börjar med att skära potatis i tunna skivor. Potatisklyftorna får koka i ett par minuter. man skivar också rödlök och delar kronärtskockor (en halv burk)

pizza3

Den andra halvan i kronärtskocksburken använder man till såsen. Istället för tomatsås så mixar man en halv burk kronärtskockor och blandar det med 3 matakedar creme fraiche. Sen så her man såsen på den färdiga degen

pizza4

Sen så her man potatisskivorna, rödlöken och kronärtskockorna

pizza5

Efter det så her man 2 dl riven ost, flingsalt, peppar och 2 teskedar timjan, tror jag det var

pizza6

Och den här är boken. Finns massa bra billiga recept