Kategoriarkiv: folkhälsopolitik

SD är helt ute och cyklar ang. regionpersonalens bild av hbtq-diplomering

av

Man upphör aldrig att bli förvånad över okunskapen hos ledande sverigedemokrater. Det senaste exemplet är gruppledaren för SD i Region Västerbotten Petter Nilsson, som på sin blogg går till attack mot regionens hbtq-diplomeringsverksamhet utifrån att den skulle vara onödig ”administration” som reflekterar en misstro mot chefer och personal.

Men vad tycker egentligen chefer och personal om denna verksamhet?

Region Västerbotten har arbetat med en intern hbtq-diplomering av sina verksamheter sedan 2015. Hittills har ett 50-tal verksamheter och 1000 medarbetare genomgått diplomerats. Utbildningen genomförs av regionens egna hälsoutvecklare och har som syfte att ge verksamheterna stöd i deras långsiktiga arbete med hbtq-frågor, normer och jämlikhet för att bidra till en mer jämlik arbetsmiljö, vård och hälsa.

Den senaste utvärderingen publicerades nyss* och har bl a kartlagt chefernas erfarenheter av hbtq-diplomeringen. Studien är tydlig. De chefer som deltagit i diplomeringen ”ger en väldigt positiv bild av vad diplomeringsprocessen som helhet har inneburit för verksamheterna” (s. 6). Verksamheterna har fått en förhöjd kunskapsnivå och förståelse för hur hbtq-personers livsvillkor påverkar hälsa och hälso- och sjukvårdens roll i att bidra till jämlik hälsa samt vad de konkret behöver utveckla.

Men det var chefernas åsikter. Vad tycker medarbetarna då? Det säger inte den här utvärderingen så mkt om, då den fokuserade enbart på chefer och patienter. Men däremot kan vi läsa en del om det i den kartläggning om ojämlikhet i hälsa och vård i Västerbotten som regionens folkhälsoenhet gjorde 2019**. Bland personalens önskemål gällande utbildningar, framkommer det att utbildningar som efterlyses är bl a om patienters delaktighet och inflytande och om sexuell läggning och könsidentitet (s. 20). Kompetensbrist hos personalen gällande gränsöverskridande könstillhörighet och HBTQ-personer med erfarenhet av dåligt bemötande i vården är några av de behov och problem som personalen som deltog i studien lyfter fram (s. 20).

Med andra ord så är det personal och chefer som själva lyfter vikten av att verksamheterna arbetar med de här frågorna. Att erbjuda dem möjligheten att gå en hbtq-diplomering är inte att misstro deras kompetens utan snarare att tillmötesgå det kompetensutvecklingsbehov som de själva efterfrågat och identifierat.

Istället för att själv fråga dem vad de tycker, så drar Petter Nilsson (SD) alltså slutsatser kring vad de tycker – inte baserat på vad de sagt utan baserat på vad han fördomsfullt tror. Men än mer förvånande är att han tycks tro att utbildning och kompetensutv. för personalen utgör ”administration och byråkrati”.

Utöver det får vi inte glömma dem som vården är till för: patienterna. Vad patienterna säger om effekterna av hbtq-diplomeringen, har jag redan skrivit om.. men deras upplevelser verkar inte SD finna relevant.

Men det som förvånar mest är att Petter Nilsson (SD) tycks inte känna till hälso- och sjukvårdens lagstadgade uppdrag att arbeta för jämlik hälsa och jämlik vård. Forskning visar att hbtq-personer i Sverige (liksom i andra länder) möter olika hinder som begränsar deras tillgång till hälso- och sjukvård, som erfarenheter av diskriminering, heteronormativa antaganden, bristande kunskap mm. Att jobba med de här frågorna är en viktig del i att skapa god och jämlik hälsa i Västerbotten.

 

Noter:

*Utvärderingen består av två rapporter:

– en framtagen av Umeå Universitet (Linander & Nilsson, 2021, ”Det är fokus på rätt saker”: hbtq-personers upplevelser av Region Västerbottens hbtq-diplomering)

– och den andra framtagen av regionens folkhälsoenhet (Regnbågsregionen? – erfarenheter från chefer på hbtq-diplomerade verksamheter).

**Region Västerbotten, 2019, Ojämlikhet i hälsa och vård i Västerbotten.

Hbtq-diplomeringen inom Region Västerbotten

av

Imorgon har vi årets första möte med beredningen för folkhälsa och demokrati i umeåregionen och till det sammanträdet har jag bjudit Folkhälsoenheten, som ska redogöra för en utvärdering som gjordes nyligen av hbtq-diplomeringen inom Region Västerbottens verksamheter.

Fram till dagens datum är det ett 50-tal verksamheter och över 1000 anställda som har diplomerat sig. Jag själv var med och beslutade förra mandatperioden när jag var ordf i Patientnämnden att denna skulle genomgå diplomeringen. Så för mig är det väldigt viktigt att ta del av den här uppföljningen och se hur det har fungerat.

Trots att det finns en del förbättringsområden, så tecknas en positiv bild, som visar att diplomering inneburit förbättringar. Det står i stark kontrast till den bild som Sverigedemokraterna ofta ger uttryck för, där de anser att hbtq-diplomeringen är ngn slags självbekräftande snällhetsadministration, som deras gruppledare i Regionen Petter Nilsson uttryckt sig på sin blogg. Sverigedemokraterna skulle nog må bra av att då och då anstränga sig för att läsa på de granskningar och den kunskap som finns tillgänglig, snarare än att driva en politik som utgår från subjektivt tyckande.

Regionen har även en lagstadgad skyldighet att verka för att utjämna ojämlikhet i hälsa som följer av regeringsformen och hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf.

Forskning visar klart och tydligt att hbtq-personer har större risk än övriga i befolkning att drabbas av ohälsa. Hälso- och sjukvården är, när den fungerar bra, en viktig institution som främjar jämlik hälsa. Men de normer kring sexualitet och kön som präglar samhället gör sig även gällande inom hälso- och sjukvården, vilket gör att tillgången till hälso- och sjukvård blir mer begränsad för hbtq-personer. Mellan 40-62% av transpersoner har t ex skjutit upp eller undvikit att söka vård pga rädsla för att bli dåligt behandlade. Regionens verksamheter måste fungera inkluderande.

Tre saker tas upp som särskilt relevanta i en av studierna som var en del av uppföljningen: bemötandet, klinisk/medicinsk kunskap, och kunskap om hbtq-personers livsvillkor är tre faktorer som samspelar för att patienten ska uppleva ett lyckat möte med vården. Att få ett bemötande som inte utgår från normativa antaganden utgör en viktig förutsättning för att resten ska fungera, samtidigt som förståelse för vad en hbtq-person måste kämpa med är ofta viktigt för att kunna ge ett gott bemötande. Utvärderingen visade ändå på skillnader mellan verksamheter som hade genomgått diplomeringen i förhållande till dem som inte gjort det än.

Sen kan man alltid ställa sig frågan, liksom med allt Regionen gör, om nyttan och resultat står i förhållande till vad det kostar. Men är man så kritisk som Sverigedemokraterna är, som i sina budgetförslag stryker bort diplomeringen, bör man kunna tala om hur man ska jobba med frågan istället. Att kalla den för ”självbekräftande snällhetsadministration” för att man inte orkar sätta sig in i frågan visar bara på lättja, populism och okunskap.

Själv ser jag en brist i diplomeringen och det är att hittills så är den inte jämlikt fördelat över hela länet utan det finns en stark överrepresentation av enheter med säte i Umeå. Vår region är till för alla, och då måste vi garantera en likvärdig kvalité och utbud över hela länet.

Primärvården blir mer tillgänglig med Hälsodigitalen

av

I veckan testade jag Region Västerbottens nya tjänst Hälsodigitalen. Det är en hemsida man loggar in på för att få kontakt med sin hälsocentral. Man slipper stiga upp tidigt och skynda sig att ringa kl 08.00 för att ändå mötas av svaret att alla tider redan är slut och att man får ringa imorn.

Det här länge varit svårt att komma i kontakt med hälsocentralen när man ringer, och det leder till att det är svårt att få en tid. Nu har regionen tagit fram en funktion som innebär att man kan ta kontakt med primärvården digitalt. Man startar sitt vårdärende genom att svara på förberedande frågor om sina besvär, och det kan man göra när som helst på dygnet. Efter det erbjuds man möjligheten att chatta med vårdpersonal.

Jag provade det i veckan och det funkar utmärkt. Förutom att jag fick ett automatiskt svar efter att jag fyllt i de förberedande frågorna att mitt tillstånd var så allvarligt att jag istället skulle ringa 112. Det är väl en automatisk funktion för att sålla bort de akuta ärendena så att de ringer direkt till 112, men det kan lätt bli fel när det är en automatisk funktion som gör bedömningen utifrån inmatade svar utan möjlighet att ställa frågor. Jag gick vidare till att chatta med en människa, och då visade det sig att så allvarligt var det inte.

Man kan skicka in bilder eller filmer på sina symptom, och när man chattar med vårdpersonalen gör de bedömningen om man ska ta ett videosamtal eller om man ska boka en fysisk träff så kan man alltså få boka tid direkt som passar.

Fördelen med den här funktionen är ju att vårdpersonalen utifrån de inmatade svaren kan göra en bedömning av hur illa och hur brådskande behovet är, så att de kan prioritera bland de inkomna ärenden. Istället för att göra som de privata vårdapparna, där patienter med lättare åkommor får komma i kontakt med vården direkt vilket bidrar till att de med svårare åkommor och större vårdbehov får vänta längre på att få vård, så kan vårdpersonalen med den här funktionen ändå se vilka ärenden de ska ta först. Då bryter man inte mot hälso- och sjukvårdslagen som de privata vårdapparna gör.

Man börjar inte chatta direkt man startar ärendet, men man får ett sms när de är redo att chatta, och eftersom det är en chat, så behöver man inte svara på alla frågor direkt utan man kan fortsätta göra det man gör om man är upptagen. Det är mkt lättare jämfört med om man blir återuppringd och råkar vara på jobbet eller hemma med ett barn som inte låter en prata i telefon.

Jag tyckte det här var sjukt smidigt, och om fler börjar använda det, så tror jag också att hälsocentralernas telefontillgänglihet förbättras på sikt när de som kan ta kontakt digitalt frigör telefontid för de patientgrupper som bara kan använda telefon.

Nu har vi valt vika kandidater och vilken politik vi ska gå till val på i Västerbotten

av

Vi socialdemokrater vill se ett jämlikt och jämställt samhälle. Ett samhälle där en solidarisk välfärdsmodell säkerställer att mänskliga behov uppfylls. Coronapandemin har allt för tydligt visat på behovet av samhällsansvar och vi måste nu välja väg för framtiden. Vi vill se en framtid där vi investerar i varandra och det vi äger gemensamt, där människans och planetens behov går före marknadens och där vi tillsammans har en beredskap för eventuella kriser. I det socialdemokratiska samhället går välfärden främst.

Med de orden inleds kapitlet om folkhälsa och sjukvård i Socialdemokraterna i Västerbottens valprogram inför nästa års val. Det är ett fantastiskt valprogram, som fastställdes i lördags av länets alla arbetarekommuner i samband med Socialdemokraterna i Västerbottens valkonferens i Lycksele.

Från Socialdemokraterna i Umeå hade vi 14 ombud som deltog. Vi åkte tidigt på morgonen till Lycksele och det var värt det. Valprogrammet hade varit ute på remiss till samtliga arbetarekommuner och även den socialdemokratiska regionfullmäktigegruppen i länet. Samtliga av våra s-föreningar i Umeå och även vårt fackliga utskott med representanter från olika fackliga organisationer fick också möjlighet att lämna in remissyttranden, så det var ett omfattande remissförfarande som föregick fastställandet av valprogrammet.

Utöver det, kom det ytterligare ändrings- och tilläggsförslag på konferensen som bidrog till att programmet blev riktigt bra. Från Umeå, kom vi med 6 förslag, och samtliga fick gehör av konferensen.

Förutom vilken politik vi ska gå till val på i Västerbotten, fastställde vi också distriktets kandidatlistor till riksdag och region. Från Umeå har vi både Helén Pettersson och Björn Wiechel på plats 2 resp 3, och som vi därför räknar med att få omvalda till riksdagen. Vår distriktsordförande Isak From, från Norsjö, toppar listan, och Åsa Carlsson och Fredrik Stenberg, från Skellefteå kom på plats 4 resp 5. De har gjort ett utomordentligt bra jobb, så de har fått förnyat förtroende. En nyhet är Pia Sjöberg, från Sorsele, som valdes in på plats 6 och som kan bli första ersättare om vi ökar med ett mandat till 5.

Till vår kandidat till regionstyrelsens ordförande utsåg vi obbolabon Peter Olofsson. Vår kandidat till regionråd med ansvar för hälso- och sjukvård blev Anna-Lena Danielsson (Lycksele) och vår kandidat till regionråd med ansvar för regional utveckling blev Rickard Carstedt (Skellefteå). Alla tre toppar varsin lista (Peter södra valkretsen, Anna-Lena västra valkretsen och Rickard norra valkretsen). Även de har gjort ett superbrajobb och får därför förnyat förtroende.

Vad gäller södra valkretsens regionlista (umeåregionen alltså) valde vi Malin Malm på plats 2, och undertecknad på tredje plats. Det ska bli kul att vara med i den här valrörelsen och se till att trycka tillbaka högern som vill privatisera bup och sälja ut folkhögskolorna.

Hela våra listor, kan du se här. Vårt valprogram kommer jag att länka till när distriktet har publicerat den nya versionen som fastställdes i helgen.

Vi återinför möjligheten för föreningar att söka medel för att främja folkhälsan

av

”Du vet, jag är så upptagen med att hoppa i, dra dem till stranden och utföra konstgjord andning, att jag inte har tid att se vem sjutton det är som står uppe vid floden och knuffar i dem alla.” Så beskrev folkhälsoforskaren John B Mckinley situationen för den moderna medicinen redan på 70-talet. Istället för att lägga all tid på att ständigt dra ut alla som drunknar, borde det läggas tid på att bygga ett räcke.

McKinleys insikt gäller än i dag. Att behandla ohälsa kräver betydligt mer resurser än att förebygga den. Det är genom förebyggande arbete som vi minskar ohälsotalen och frigör resurser för att utveckla vården. De hälsofrämjande och förebyggande insatserna inte bara frigör resurser som sedan kan satsas för att utveckla nya arbetssätt, ny teknik och nya behandlingsmetoder, utan bidrar också till att minska väntetider och göra vården mer tillgänglig.

Avgörande för detta är förmågan att involvera andra aktörer utanför hälso- och sjukvården. Det är vedertaget att hälso- och sjukvården är bara 1 av flera verktyg för att främja folkhälsan. Hälsan i befolkningen bestäms nämligen av våra levnadsvanor och sociala villkor, som t ex boendesituationen, positionen på arbetsmarknaden, våra försörjningsmöjligheter, arbetsförhållanden, vilka familjevillkor vi växt upp i, skolmiljön, våra möjligheter till kontroll över vår egen situation och delaktighet i samhället och mycket mer. Mkt av detta kan inte regionen påverka utan hjälp av andra samhällsaktörer som skolan, socialtjänsten, arbetsmarknadens parter, men även föreningslivet.

Det har blivit populärt bland populistiska partier att ta en genväg och profilera sig som de som vill skära ner på det som inte är vård för att kunna lägga mer pengar på vård. Och visst är det viktigt att regionen prioriterar hälso- och sjukvård, men det måste göras på ett sätt som tillåter oss att investera i hälsofrämjande och förebyggande arbete, för det är det som funkar på lång sikt. I det arbetet behöver vi även involvera det civila samhället om vi ska kunna påverka hälsofrämjande faktorer som ligger bortom vårt räckhåll, och det måste vi vara beredda att lägga pengar på. Därför kommer vi (S+V+Mp) bl. a. att återinföra folkhälsomedlen i vårt förslag till tilläggsbudget i februari. Vi avsätter 1 miljon för medel som föreningar ska kunna ta del av för att finansiera aktiviteter som vi vet behövs för att främja en god och jämlik hälsa i befolkningen.

Inför förra regionfullmäktige hade Moderaterna skickat in ett förslag på att stimulansmedlen till föreningarna inte skulle gå till folkhälsofrämjande ändamål. Det är högst anmärkningsvärt med tanke på att de ställt sig bakom ett remissyttrande från regionstyrelsen till Länsstyrelsen där man ser positivt på en gemensam avsiktsförklaring för god och jämlik hälsa i Västerbotten där det civila samhället lyfts som en viktig samverkansaktör. Men uppenbarligen verkar inte Moderaterna mena allvar med det. Man kan också undra varför föreningarna ska kunna söka medel från regionen för aktiviteter som främjar alla mål i regionplanen utom just vårt mål om att Västerbotten ska ha bästa och mest jämlika hälsan.

Moderaterna verkar hänga kvar i en föråldrad syn på hälso- och sjukvård, där man ska bränna alla resurser på att ständigt dra ut alla som drunknar utan att ens fundera på att man kanske ska bygga ett räcke. Det synsättet hör inte hemma i dagens hälso- och sjukvård.