Primärvården blir mer tillgänglig med Hälsodigitalen

I veckan testade jag Region Västerbottens nya tjänst Hälsodigitalen. Det är en hemsida man loggar in på för att få kontakt med sin hälsocentral. Man slipper stiga upp tidigt och skynda sig att ringa kl 08.00 för att ändå mötas av svaret att alla tider redan är slut och att man får ringa imorn.

Det här länge varit svårt att komma i kontakt med hälsocentralen när man ringer, och det leder till att det är svårt att få en tid. Nu har regionen tagit fram en funktion som innebär att man kan ta kontakt med primärvården digitalt. Man startar sitt vårdärende genom att svara på förberedande frågor om sina besvär, och det kan man göra när som helst på dygnet. Efter det erbjuds man möjligheten att chatta med vårdpersonal.

Jag provade det i veckan och det funkar utmärkt. Förutom att jag fick ett automatiskt svar efter att jag fyllt i de förberedande frågorna att mitt tillstånd var så allvarligt att jag istället skulle ringa 112. Det är väl en automatisk funktion för att sålla bort de akuta ärendena så att de ringer direkt till 112, men det kan lätt bli fel när det är en automatisk funktion som gör bedömningen utifrån inmatade svar utan möjlighet att ställa frågor. Jag gick vidare till att chatta med en människa, och då visade det sig att så allvarligt var det inte.

Man kan skicka in bilder eller filmer på sina symptom, och när man chattar med vårdpersonalen gör de bedömningen om man ska ta ett videosamtal eller om man ska boka en fysisk träff så kan man alltså få boka tid direkt som passar.

Fördelen med den här funktionen är ju att vårdpersonalen utifrån de inmatade svaren kan göra en bedömning av hur illa och hur brådskande behovet är, så att de kan prioritera bland de inkomna ärenden. Istället för att göra som de privata vårdapparna, där patienter med lättare åkommor får komma i kontakt med vården direkt vilket bidrar till att de med svårare åkommor och större vårdbehov får vänta längre på att få vård, så kan vårdpersonalen med den här funktionen ändå se vilka ärenden de ska ta först. Då bryter man inte mot hälso- och sjukvårdslagen som de privata vårdapparna gör.

Man börjar inte chatta direkt man startar ärendet, men man får ett sms när de är redo att chatta, och eftersom det är en chat, så behöver man inte svara på alla frågor direkt utan man kan fortsätta göra det man gör om man är upptagen. Det är mkt lättare jämfört med om man blir återuppringd och råkar vara på jobbet eller hemma med ett barn som inte låter en prata i telefon.

Jag tyckte det här var sjukt smidigt, och om fler börjar använda det, så tror jag också att hälsocentralernas telefontillgänglihet förbättras på sikt när de som kan ta kontakt digitalt frigör telefontid för de patientgrupper som bara kan använda telefon.

Flera satsningar på välfärden och klimatomställningen

De två senaste veckorna utgör en historisk brytpunkt i Sverige. Hundra år efter införandet av lika och allmän rösträtt, så valdes en kvinna till statsminister. Det är stort. Ett glastak har krossats. Igår presenterade hon sitt nya lag och det glädjande är dessutom att det är flera nya ministrar med facklig bakgrund. Det gör att löntagarperspektivet får ännu större genomslag i den politik som drivs.

Men förra veckan blir inte bara en historisk milstolpe av den anledning att ett 100årigt glastak har krossats. Förra veckan utmärkte sig också som pinsam illustration på hur lågt oppositionspartierna är beredda att sjunka för att sätta käppar i hjulet för den sittande regeringen. Det är något som även skadar landet, och det speglar sig också i hur utländsk media rapporterade om händelserna.

Men först ska vi klargöra något för att det inte ska råda några missförstånd. Den blåbruna budget som gick igenom förra veckan är inte en hel budget. Det som M, SD och KD enades om och drev igenom är inte en hel budget utan enbart förändringar som uppgår till ca 10 miljarder i det budgetförslag på 74 miljarder som den s-ledda regeringen hade lagt. Så även om familjeveckan föll, funkisskatten kvarstår, och stödet för byggandet av billiga hyresrätter uteblev, så gick merparten av regeringens budgetförslag igenom. Åsa Westlund har tagit fram ett axplock på de socialdemokratiska reformer som gick igenom:

  • 23 miljarder kronor för att välfärden ska ha fler medarbetare, bättre arbetsvillkor och högre kompetens och fortsätta bekämpa pandemin.
  • Fortsatta satsningar på äldreomsorgen.
  • Rejäla förstärkningar av sjukförsäkringen. I genomsnitt innebär det att sjukpenningen ökar för de personer som berörs med ca 9 200 kronor per år.
  • Trygghetspensionen genomförs för den som har slitit ut sig ett helt arbetsliv.
  • Människor med funktionsnedsättningar eller långvarig sjukdom som gör att de inte kan arbeta får mer pengar i plånboken. Garantiersättningen i sjuk- och aktivitetsersättningen höjs med drygt 1000 kr i månaden. Vi sänker samtidigt skatten för samma grupp.
  • Den högre nivån på a-kassan ligger kvar.
  • Stora, viktiga klimatsatsningar ligger kvar. Klimatklivet förstärks med 800 miljoner nästa år, och industriklivet växer med 217 miljoner nästa år.

Trots den blåbruna budgetreservationen som gick igenom, fick den s-ledda regeringen ändå igenom en budget som i det stora hela förstärker trygghetssystemet, tillför mer resurser till välfärden och snabbar på klimatomställningen med nya gröna investeringar. Det är ngt vi kan stå för och regera med.

Och nu reser sig Magdalena Andersson ur askan och låter sig väljas än en gång till statsminister. Denna gång med en renodlad socialdemokratisk regering, vilket jag tror kommer göra gott för såväl Socialdemokraterna som Miljöpartiet som kommer kunna vara mer självständiga i sina utspel. Det ger tydlighet så att väljarna lättare kan urskilja vad de olika partierna står för.

Nu har vi valt vika kandidater och vilken politik vi ska gå till val på i Västerbotten

Vi socialdemokrater vill se ett jämlikt och jämställt samhälle. Ett samhälle där en solidarisk välfärdsmodell säkerställer att mänskliga behov uppfylls. Coronapandemin har allt för tydligt visat på behovet av samhällsansvar och vi måste nu välja väg för framtiden. Vi vill se en framtid där vi investerar i varandra och det vi äger gemensamt, där människans och planetens behov går före marknadens och där vi tillsammans har en beredskap för eventuella kriser. I det socialdemokratiska samhället går välfärden främst.

Med de orden inleds kapitlet om folkhälsa och sjukvård i Socialdemokraterna i Västerbottens valprogram inför nästa års val. Det är ett fantastiskt valprogram, som fastställdes i lördags av länets alla arbetarekommuner i samband med Socialdemokraterna i Västerbottens valkonferens i Lycksele.

Från Socialdemokraterna i Umeå hade vi 14 ombud som deltog. Vi åkte tidigt på morgonen till Lycksele och det var värt det. Valprogrammet hade varit ute på remiss till samtliga arbetarekommuner och även den socialdemokratiska regionfullmäktigegruppen i länet. Samtliga av våra s-föreningar i Umeå och även vårt fackliga utskott med representanter från olika fackliga organisationer fick också möjlighet att lämna in remissyttranden, så det var ett omfattande remissförfarande som föregick fastställandet av valprogrammet.

Utöver det, kom det ytterligare ändrings- och tilläggsförslag på konferensen som bidrog till att programmet blev riktigt bra. Från Umeå, kom vi med 6 förslag, och samtliga fick gehör av konferensen.

Förutom vilken politik vi ska gå till val på i Västerbotten, fastställde vi också distriktets kandidatlistor till riksdag och region. Från Umeå har vi både Helén Pettersson och Björn Wiechel på plats 2 resp 3, och som vi därför räknar med att få omvalda till riksdagen. Vår distriktsordförande Isak From, från Norsjö, toppar listan, och Åsa Carlsson och Fredrik Stenberg, från Skellefteå kom på plats 4 resp 5. De har gjort ett utomordentligt bra jobb, så de har fått förnyat förtroende. En nyhet är Pia Sjöberg, från Sorsele, som valdes in på plats 6 och som kan bli första ersättare om vi ökar med ett mandat till 5.

Till vår kandidat till regionstyrelsens ordförande utsåg vi obbolabon Peter Olofsson. Vår kandidat till regionråd med ansvar för hälso- och sjukvård blev Anna-Lena Danielsson (Lycksele) och vår kandidat till regionråd med ansvar för regional utveckling blev Rickard Carstedt (Skellefteå). Alla tre toppar varsin lista (Peter södra valkretsen, Anna-Lena västra valkretsen och Rickard norra valkretsen). Även de har gjort ett superbrajobb och får därför förnyat förtroende.

Vad gäller södra valkretsens regionlista (umeåregionen alltså) valde vi Malin Malm på plats 2, och undertecknad på tredje plats. Det ska bli kul att vara med i den här valrörelsen och se till att trycka tillbaka högern som vill privatisera bup och sälja ut folkhögskolorna.

Hela våra listor, kan du se här. Vårt valprogram kommer jag att länka till när distriktet har publicerat den nya versionen som fastställdes i helgen.

Här är Socialdemokraterna i Umeås kandidater till kommunledning och kommunvalet inför 2022års val

I söndags har vi haft vårt representantskap för att fastställa våra kandidatlistor till kommunfullmäktige och kommunledning inför nästa års kommunalval. Efter många månader i nästan social isolering och enbart digitala repskap, valde vi att hålla det här mötet fysiskt. Glädjen var stor när alla ombud äntligen fick möta varandra i samma rum precis som vi kunnat göra förr, även om vi förstås var försiktiga och höll ändå visst avstånd till varandra.

Ny kommunledning

Våra kandidater till ny kommunledning utsågs enhälligt med acklamation enligt valberedningens förslag. Men där har vi gjort en ändring jämfört med nuvarande mandatperiod: Vi har fått en ny stjärna i laget och det är Christina Bernhardsson, gipstekniker på ortopeden, som valdes till vår kandidat till att bli ordförande i tekniska nämnden. Kicki har suttit som ledamot i tekniska nämnden i väldigt många år och är som klippt och skuren för att efterträda nuvarande ordförande Lena Karlsson Engman, som gjort ett väldigt bra jobb men vill trappa ner på sina politiska uppdrag.

Övriga som idag sitter i kommunledningen har utsetts att även kandidera för oss inför kommande mandatperiod. Dessa är:

Kommunalråd 1 tillika kommunstyrelsens ordförande: Hans Lindberg

Kommunalråd 2: Janet Ågren

Ordf i byggnadsnämnden: Mikael Berglund

Ordf i för- och grundskolenämnden: Moa Brydsten

Ordf i gymnasienämnden: Peter Vigren

Ordf i äldrenämnden: Carin Nilsson

Ordf i individ- och familjenämnden: Andreas Lundgren

Våra fullmäktigelistor
Även den här gången antog vi två kandidatlistor till kommunfullmäktige. En för Umeå omland med 40 namn och en för Umeå centrala med 48 namn. Båda kommunalrådskandidater finns på båda listor men de toppar varsin lista (Hans toppar omlandslistan och Janet centrala listan).

Listorna består av en väldigt bra balanserad blandning av erfarna kandidater som redan idag sitter i fullmäktige och nya och kompetenta kandidater med olika färdigheter. Listorna är varvade utifrån kön så att vi har lika många kvinnor och män bland våra kandidater, där olika yrkesgrupper och åldrar finns representerade.
Nytt för den här gången är att den speglar befolkningen på ett bättre sätt än tidigare. Tittar man på dem som finns på sk valbar plats (dvs de som utifrån sin placering på listan blir invalda om vi skulle få samma valresultat som senast), så är det 13% av kandidaterna som är födda utanför norden, vilket speglar väl hur det ser ut i Umeås befolkning.

Det tycker jag är en viktig signal ut till väljarna i Umeå: vi är inte ett parti för bara dem som är svenskfödda utan vi representerar alla, och då ska det synas i vilka som blir valda i våra församlingar. Jag är stolt att denna gång kunna visa att vi lyckats med detta på våra listor och valberedningen ska ha en eloge för det. Däremot måste vi fortsätta jobba på för att få en bättre representation för hela listan.

Utöver detta har vi precis som tidigare flera kandidater med facklig bakgrund, då vi vet att den som är engagerad i fackföreningsrörelsen har en helt annan insyn i hur arbetarna påverkas i sitt dagliga liv av olika beslut och det är ett viktigt perspektiv som ska genomsyra allt i vårt politiska arbete. Vi är ju ett parti som bildats av fackföreningsrörelsen.

Våra två listor utgör tillsammans med våra kandidater till kommunledning en helhetslösning där olika pusselbitar lagts samman för att ta fram ett lag som på bästa sätt kan föra vår socialdemokratiska politik på lokal nivå och som jag hoppas får väljarnas förtroende att styra kommunen. Vi jobbar för ett jämlikt, jämställt, hållbart och tryggt Umeå där vi alla är fria för att forma våra liv utan att vår bakgrund sätter hinder. I vårt politiska arbete sätter vi alltid välfärd före skattesänkningar.

Nedan är de två fullmäktigelistor vi antog i söndags på vårt repskap. Åldern som visas är den ålder som kandidaterna har under valdagen.

//Alejandro Caviedes, ordf i Umeå Arbetarekommun

Dörren står öppen på vid gaveln

Två dagar efter att ha fått talmannens uppdrag att försöka bilda regering, kastar partiledaren för Moderaterna Ulf Kristersson handduken idag. Nu har talmannen gett Stefan Löfven uppdraget att försöka bilda regering.

Det här är så pinsamt. Mitt i en pandemi, så försätter moderaterna mfl landet i en regeringskris, som ingen vet hur länge den kommer att pågå eftersom de partier som gick ihop för att fälla den sittande regeringen inte hade något eget regeringsalternativ att erbjuda.

Att Kristersson (m) skulle misslyckas var inte så oväntat. Därmed inte sagt att dörren för ett borgerligt maktövertagande har stängts. Tyvärr är den fortfarande öppen på vid gaveln ända sedan Vänsterpartiet gick ihop med Moderaterna, SD och KD för att fälla regeringen.

Medan diskussionerna för många handlat om vilka partier som kan och inte kan bilda regering, så är det ngt väsentligt viktigt som glöms bort i den här debatten. Ända från början har Vänsterpartiet avfärdat risken att vi får en moderatledd regering. Problemet är att Moderaterna och Kristdemokraterna inte behöver sitta i regeringen för att kunna få igenom sina budgetar. Och det är det detta som Vänsterpartiet undviker att prata om.

Det tog fyra månader att bilda regering efter förra valet, men det stoppade förstås inte riksdagen från att besluta om budget. Då fanns ingen januariöverenskommelse som låste Centern och Liberalerna i ett samarbete med en s-ledd regering och som kunde hindra dem från att släppa fram en budget från M och Kd. Och det var precis detta som hände. Den allra första budget som gick igenom under den här mandatperioden var en M/Kd-budget.

Med röstsiffrorna 153 mot 141 fick M och KD igenom sitt gemensamma budgetförslag tack vare att SD röstade på det och Centern och Liberalerna valde att lägga ner sina röster. Den berömda <em>servettskissen</em>, som den kom att kallas eftersom den bara var 28 sidor, vilket är ngt högst ovanligt då budgetförslagen brukar vara på 3 till 4 tusen sidor. Den innebar skattesänkningar på 20 miljarder, nedläggningen av jämställdhetsmyndigheten, stoppandet av byggandet av tusentals hyresrätter, och massiva nedskärningar inom Arbetsförmedlingen. Generaldirektören för Arbetsförmedlingen var väldigt kritisk till budgeten, då det ledde till att de skulle tvingas säga upp 4500 anställda. 132 lokalkontor skulle stängas över hela landet. Och varken Ulf Kristersson (m) eller Ebba Busch (kd) satt i regeringen. De ingick inte heller i ngn allians med C och L. Det räckte med att dessa la ner sina röster.

Effekterna av den SD-stödda M/Kd-budgeten är svåra att glömma, och mycket kunde tack och lov stoppas genom att S och Mp sedan ingick i ett budgetsamarbete med C och L för resten av mandatperioden. Man får tycka vad man vill om januariöverenskommelsen (jöken), men den var det som hindrade M och Kd från att vinna budgetomröstningarna. Nu när jöken är borta, kastas vi tillbaka till samma situation vi befann oss i hösten 2018. Med skillnaden att L numera ingår i ett samarbete med M och kd, samt är öppen för förhandlingar med SD.

Att då reducera hela frågan till vem som har och inte har majoritet för att bilda regering, är att bortse från att det faktiskt finns en borgerlig majoritet i riksdagen som inte ens behöver komma överens sinsemellan för att låta en borgerlig budget gå igenom. Det är precis detta V bortser ifrån när de viftar ifrån sig kritiken genom att peka på att M inte har majoritet för att bilda regering.

Även om Kristersson misslyckas med att bilda regering, återstår att lösa frågan om budgeten. Och tyvärr misslyckades Vänsterpartiet med att leverera svar på den frågan. Det hade varit önskvärt om de hade haft ett svar på det innan de beslutade sig för att gå ihop med M, Kd och Sd för att fälla den s-ledda regeringen.

Socialdemokraterna i Umeå föreslår att statsbidragen och taken i socialförsäkringssystemet värdesäkras

De senaste veckorna har präglats av väldigt mycket osäkerhet till följd av att Vänsterpartiet gått ihop med SD, Moderaterna och Kristdemokraterna för att avsätta den s-ledda regeringen. Nu står det klart att Stefan Löfven inte kallar till extraval, men därmed inte sagt att vi slipper det. Om de partier som har avsatt Löfven inte kan återkomma med ett regeringsalternativ som får majoritet av riksdagen, så kommer inte talmannen att ha något annat val än att utlysa extraval.

För mig är situationen kontraproduktiv av två skäl. Det ena är att mycket stannar av i väntan på att ny regering tillträder. Det andra skälet är att den politiska debatten reduceras till diskussioner om spel och taktik. Vem bär skulden för regeringskrisen? Vilka partier ska samarbeta med varandra? Vems ansvar är det? mm är de frågor som stått i fokus. Det politiska samtalet bör handla om vilken politik varje parti står för och vilket slags samhälle vi vill se.

3-7 nov är avgörande för Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti. Det är nämligen då vi har partikongress. 350 ombud från hela landet samlas för att fastställa de stora dragen i partiets politik. Det blir avgörande för vilken politik vi går till val på. Från Västerbotten är vi 17 ombud, som valdes precis efter en medlemsomröstning i vårt partidistrikt, och från Umeå Arbetarekommun har vi skickat ett 40-tal motioner som ska behandlas. Ungefär 45% av dessa är av facklig karaktär och speglar vilka frågor som våra fackligt aktiva medlemmar snappat upp på sina arbetsplatser.

Bland de krav som Umeå Arbetarekommun skickat in till kongressen, finns en motion som föreslår att statsbidragen till kommuner och regioner, samt taken i socialförsäkringarna, inte bara höjs utan även värdesäkras.

 

En återgång är inte möjlig

”Det Sverige som drabbades av det nya coronaviruset var inte perfekt, med brister i äldreomsorgen, pågående klimatförändringar som påverkar våra barns framtid och revor i den välfärd som ska garantera människors trygghet. Därför ska vi inte återgå till hur Sverige var före krisen. Vi ska bygga något ännu bättre”[1].

Så beskrev Stefan Löfven den uppgift vi har framför oss när pandemin är över. När pandemin bröt ut, ökade förståelsen för att vi behöver ett starkare samhälle. Revorna i vårt välfärdssystem blev tydliga. Tycka vad man vill om januariöverenskommelsen och de eftergifter som Socialdemokraterna tvingades göra för att hålla Sd och Moderaterna borta från makten, men med bara 28% av mandaten i riksdagen lyckades den s-ledda regeringen förhandla fram stora satsningar på välfärden som är kännbara och statsbidragen har höjts på ett sätt vi inte sett förr.

Allt som allt tillfördes välfärdssektorn 61 miljarder år 2020 och 44 miljarder år 2021. Det är pengar som kommuner och regioner kan använda för att stärka skolan, vården och omsorgen och täcker 3 ggr så mycket som de skatteintäkter som uteblir till följd av corona. Däri ingår en historisk satsning på äldreomsorgen med en permanent resursförstärkning på 4 miljarder om året. Tillsammans med äldreomsorgslyftet innebär det 7,4 miljarder. De generella statsbidragen till kommuner och regioner har dessutom höjts permanent med 22,5 miljarder hittills under den här mandatperioden.

Alla dessa satsningar känns. Såväl Umeå kommun som Region Västerbotten har kunnat lägga budgetar med betydelsefulla satsningar tack vare den här regeringen som nyligen blivit avsatt av Vänsterpartiet, Moderaterna, SD och KD. Vad det blir för effekter för kommunernas och regionernas ekonomi att den s-ledda regeringen avsatts återstår att se när det är dags för riksdagen att klubba nästa budget. Den januariöverenskommelse som låste fast C och L och hindrade dem från att släppa fram en M/Kd-budget, som de gjorde i början av mandatperioden, är ju borta. Läget är väldigt instabilt, men en sak är säker. Många av de tillfälliga satsningar och reformer som gjordes under pandemin behövs permanent. Vi kan inte gå tillbaka till det Sverige vi hade före pandemin.

 

Inkomstbortfallsprincipen i socialförsäkringssystemet måste värnas

De senaste decennierna har inkomstskillnaderna ökat i Sverige snabbare än i något annat OECD-land. Enligt Långtidsutredningen ökade Gini-koefficienten från 0,23 till 0,32 i Sverige under perioden 1995-2017[2], vilket innebär en ökning av inkomstskillnaderna med 40%. Andelen relativt fattiga fördubblades under denna period från 8% till 16%[3].

Dels har de med högst inkomster fått ökade kapitalinkomster, medan de i botten av fördelningen har halkat efter, till stor del pga. minskade transfereringsinkomster. Ersättningsnivåerna i socialförsäkringarna, a-kassan och försörjningsstödet har utvecklats betydligt svagare än lönerna, vilket gjort att de halkat efter. Taket för ersättningsnivåerna i socialförsäkringarna och a-kassan har inte hållit jämn takt med löneutvecklingen. T ex så har sjukpenningens tak har under perioden 1995-2017 utvecklats 30% sämre än löneindex[4].

Att säkerställa att ersättningsnivåerna från socialförsäkringarna och a-kassan följer inkomstutvecklingen är inte bara viktigt för att undvika att låginkomsttagare halkar efter. Det är minst lika viktigt för att upprätthålla betalningsviljan och tillit till systemet hos personer med högre inkomster. Det svenska socialförsäkringssystemet grundar sig på inkomstbortfallsprincipen. De med högre inkomster accepterar att betala in mer till systemet för att de får ut högre ersättning. Om skillnaden mellan förväntad ersättning och faktiskt ersättning blir för stor, riskerar legitimiteten till systemet att urholkas genom att de som har råd skaffar sig privata lösningar som gör att viljan att bidra till vårt gemensamma välfärdssystem minskar.

En rapport från Försäkringskassan visar att den andel av arbetsinkomsten som är försäkrad blir mindre och mindre. ”Två tredjedelar av kvinnorna och knappt hälften av männen har hela inkomsten sjukpenningförsäkrad[5]. Vad gäller arbetslöshetsförsäkringen så är taket så lågt i förhållande till inkomstutvecklingen att 7 av 10 slår i taket. Bland medlemmarna i Akademikernas a-kassa var det bara 5% som fick ut 80% i ersättning 2019[6]. Den höjning av taket i a-kassan som genomfördes som en tillfällig åtgärd under pandemin, måste därför avlösas av ytterligare höjningar i takt med löneutvecklingen.

 

Finansieringen av välfärdssektorn måste säkras

Den demografiska utvecklingen med en åldrande befolkning kräver också att staten tar ett större ansvar för finansieringen av välfärden. Den statliga skatten har större inslag av progressivitet än den kommunala och regionkommunala skatten som är en platt skatt. Statsbidragen har dock inte värdesäkrats. Deras värde har urholkats över tid genom att de inte räknats upp varje år motsvarande kostnaderna för lön- och prisförändringar, och de har inte heller förändrats i samma takt som demografin. De har helt enkelt halkat efter. I juni 2019 presenterade Finansdepartementet en analys av behoven i välfärden, som pekade på ett finansieringsgap för kommun- och regionsektorn som uppskattades uppgå till 90 miljarder år 2026[7]. Det var denna situation vi befann oss i när pandemin bröt ut.

De historiska satsningar inom kommun- och regionsektorn som den s-ledda regeringen gjort är naturligtvis välkomna, men nästa steg måste vara att se till att vi inte går tillbaka till den situation som rådde före pandemin.

Reformutrymmet används lite olika av de olika regeringar vi har haft. Överlag har socialdemokratiskt ledda regeringar varit bättre på att räkna upp statsbidrag och transfereringar, medan borgerliga regeringar hellre använt reformutrymmet för att sänka skatter. Men det faktum kvarstår att statsbidragen och olika transfereringar har halkat efter kraftigt över tid. När barnbidraget höjdes 2018 så hade det legat stilla i 12 år.

Om inte statsbidragen till kommuner och regioner och taken i socialförsäkringarna värdesäkras genom att indexeras i förhållande till inkomstutvecklingen i samhället, så riskerar den svenska modellen att urholkas. Dels kan det leda till att kommuner och regioner måste ta ett större ansvar för finansieringen av välfärden, vilket innebär en omfördelning från hög- till låg- och medelinkomsttagare. Dels kommer inkomstbortfallsprincipen i socialförsäkringarna gradvis att ersättas av grundtrygghetsprincipen, vilket leder till ökad efterfråga på privata försäkringslösningar och minskad legitimitet till vårt gemensamt finansierade socialförsäkringssystem. Ett sådant systemskifte leder till ökad ojämlikhet.

 

Avslutningsvis

Låt oss se till att vi inte återgår till den ordning som rådde innan pandemin bröt ut. Vi behöver återupprätta vårt socialförsäkringssystem och vi behöver svetsa ihop vårt välfärdssamhälle, som riskerar att spricka isär om vi inte lagar de revor som uppstått genom att klyftorna tillåtits växa under en alltför lång period. Men för detta krävs bl a att statsbidragen till kommuner och regioner samt taken i socialförsäkringarna inte tillåts halka efter.

De generella statsbidragen måste utökas och sedan värdesäkras över tid genom att de årligen höjs minst motsvarande kostnaderna för lön- och prisförändringar, men också motsvarande kostnaderna för demografiförändringar. Flertalet av de riktade statsbidragen måste fasas ut genom att omvandlas till generella statsbidrag och taken i socialförsäkringarna och arbetslöshetsförsäkringen måste höjas och baseras på den allmänna löneutvecklingen och inte prisbasbeloppet.

Det är några av de förslag som Socialdemokraterna i Umeå har skickat till partikongressen. Vi anser att dessa reformer är nödvändiga för att minska ojämlikheten och göra Sverige till ett samhälle som är till för alla och inte enbart för dem som har råd att skaffa sig välfärd på egen hand.

 

Noter

[1] Regeringsförklaringen den 18 sept 2020

[2] Huvudbetänkande av Långtidsutredningen 2019 (SOU 2019:65), s. 9

[3] Huvudbetänkandet av Långtidsutredningen 2019 (SOU 2019:65), s. 53

[4] Wall, Jonas (2020), LO-bloggen: ojämlikhetsutveckling och transfereringar, https://loblog.lo.se/2020/07/ojamlikhetsutvecklingen-och-transfereringarna/

[5] Försäkringskassan, Andelen försäkrad arbetsinkomst minskar, pressmeddelande 16 juni 2020

[6] Arbetslöshetsrapporten 2020 (utgiven av Akademikernas a-kassa)

[7] Stora behov i kommuner och regioner, pressmeddelande från Finansdepartementet 12 juni 2019, https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2019/06/stora-behov-i-kommuner-och-regioner/

Toppmoderat från länet avslöjar regeringskonspiration 👽

Att moderaterna i Umeå inte alltid håller sig till fakta är ju känt sen tidigare, men riksdagsledamoten Edward Riedls senaste utspel måste ju ändå ses som en ny bottennivå som ingen trodde var möjlig för dem att sjunka ner till. På facebook kan man se ett sponsrat inlägg från Moderaterna i Umeå där Riedl anklagar myndigheterna  för att ”stoppa folk från att protestera mot höga bränsleskatter samtidigt som regeringen tillåts genomföra manifestationer”.

Någon manifestation har regeringen förstås inte anordnat. Det han åsyftar är en bilkortege som Socialdemokraterna i Mellerud anordnade på första maj. Den fick tillstånd av polisen medan föreningen Uppror som anordnade en bilkortege för att protestera mot bensinpriser på flera orter i landet måste betala böter.

Det är oacceptabelt! Nu kallar jag statsministern till riksdagen”, skriver Edward Riedl i ett skrattretande försök att framstå som att nu minsann kommer han att läxa upp statsministern inför hela riksdan. Hade han dock brytt sig det minsta om att ta reda på fakta, så hade han kunnat läsa i Länsstyrelsen i Kronobergs motivering av sitt beslut att föreningen Uppror uppmanat alla sina medlemmar i landet att sluta upp på eventet och inte tänkte begränsa deltagandet.

Man kan förstås ha synpunkter kring huruvida förordningen om särskilda begränsningar för att hindra spridning av sjukdomen covid-19 alla gånger uppfyller sitt syfte. Lagen kan säkert göras bättre och en sådan diskussion är välkommen. Men att påstå att det skulle ligga politiska motiv bakom att myndigheterna ger tillstånd till de ena och inte till de andra är ju långsökt. Det är faktiskt lika långsökt som när Riedl under valrörelsen 2018 påstod att den mediala uppmärksamhet som skosbränderna fick den sommaren grundade sig på att nyhetsjournalisterna ville rädda Miljöpartiet från att åka ur riksdagen.

Om länsstyrelsen i de fyra län som fortfarande hotar Bensinupproret med böter går vidare är maktmissbruket fullständig”, skriver han i sitt utspel. Är han seriös? Man tar sig för pannan! Är det här en riksdagsledamot? Han påminner snarare om valfritt avsnitt av 90-talsserien X-files. Undrar om väggarna i hans arbetsrum är fulla med tidningsklipp på vilka han ritat pilar kors och tvärs som ska visa hur de är kopplade till varandra i någon slags regeringsstyrd konspiration.

Den här ska alltså vara västerbottenmoderaternas toppnamn. Deras nummer etta på riksdagslistan. Han tänker på allvar ta statsministerns och riksdagens tid i anspråk för att diskutera hur regeringen kan tillåtas anordna en demonstration som de inte anordnat medan Bensinupproret stoppas från att genomföra en exakt likadan demonstration som inte heller var exakt likadan.

Det här ska alltså vara en riksdagsledamot.

Vi ses på barrikaderna, kamrater!

Nu är första maj över. Det blev en händelserik dag, även om vi inte kunnat demonstrera på sedvanligt vis. De fysiska demonstrationstågen ersattes av digitala sändningar, där vi kunde lyssna på fantastiska tal.

Från Umeå Arbetarekommuns sida såg vi till att pryda kyrkbron och tegsbron med våra fina röda fanor och delade ut en förstamajhälsning till 43’300 hushåll i Umeå kommun som fick vår förstamajtidning.

Vi delade även vår kamrat och näringsminister Ibrahim Baylans tal på vår facebooksida som var riktad till oss som bor i Umeå och Västerbotten och vi delade förstamajhälsningar från några av våra medlemmar och förtroendevalda.

Vi skrev även debattartiklar som publicerats i lokaltidningarna inför idag och SSU Umeå såg till att göra flera digitala förstamajplakat som visades på deras instagramkonto.

Överlag har det varit mycket aktivitet, även om vi inte kunnat träffats fysiskt. Vi har demonstrerat digitalt för ett samhälle där välfärden kommer först och firat 100 år av demokrati. Vi är många som hjälpts åt att påminna att riktig samhällsförändring enbart sker genom att sluta oss samman.

Själv har jag även firat arbetarrörelsens högtidsdag genom att umgås med familjen och äta glass på lekparken. Det har varit en riktigt fin första maj och jag vill tacka alla som deltog och därmed bidrog till att hålla kampglöden levande. Vi har mycket kvar att kämpa för!

Förhoppningsvis kan vi samlas fysiskt nästa år på första maj och tåga tillsammans med våra fanor och plakat. Jag längtar till dess.

Vi ses på barrikaderna, kamrater!

//Alejandro Caviedes
Ordf i Umeå Arbetarekommun

Vi återinför möjligheten för föreningar att söka medel för att främja folkhälsan

”Du vet, jag är så upptagen med att hoppa i, dra dem till stranden och utföra konstgjord andning, att jag inte har tid att se vem sjutton det är som står uppe vid floden och knuffar i dem alla.” Så beskrev folkhälsoforskaren John B Mckinley situationen för den moderna medicinen redan på 70-talet. Istället för att lägga all tid på att ständigt dra ut alla som drunknar, borde det läggas tid på att bygga ett räcke.

McKinleys insikt gäller än i dag. Att behandla ohälsa kräver betydligt mer resurser än att förebygga den. Det är genom förebyggande arbete som vi minskar ohälsotalen och frigör resurser för att utveckla vården. De hälsofrämjande och förebyggande insatserna inte bara frigör resurser som sedan kan satsas för att utveckla nya arbetssätt, ny teknik och nya behandlingsmetoder, utan bidrar också till att minska väntetider och göra vården mer tillgänglig.

Avgörande för detta är förmågan att involvera andra aktörer utanför hälso- och sjukvården. Det är vedertaget att hälso- och sjukvården är bara 1 av flera verktyg för att främja folkhälsan. Hälsan i befolkningen bestäms nämligen av våra levnadsvanor och sociala villkor, som t ex boendesituationen, positionen på arbetsmarknaden, våra försörjningsmöjligheter, arbetsförhållanden, vilka familjevillkor vi växt upp i, skolmiljön, våra möjligheter till kontroll över vår egen situation och delaktighet i samhället och mycket mer. Mkt av detta kan inte regionen påverka utan hjälp av andra samhällsaktörer som skolan, socialtjänsten, arbetsmarknadens parter, men även föreningslivet.

Det har blivit populärt bland populistiska partier att ta en genväg och profilera sig som de som vill skära ner på det som inte är vård för att kunna lägga mer pengar på vård. Och visst är det viktigt att regionen prioriterar hälso- och sjukvård, men det måste göras på ett sätt som tillåter oss att investera i hälsofrämjande och förebyggande arbete, för det är det som funkar på lång sikt. I det arbetet behöver vi även involvera det civila samhället om vi ska kunna påverka hälsofrämjande faktorer som ligger bortom vårt räckhåll, och det måste vi vara beredda att lägga pengar på. Därför kommer vi (S+V+Mp) bl. a. att återinföra folkhälsomedlen i vårt förslag till tilläggsbudget i februari. Vi avsätter 1 miljon för medel som föreningar ska kunna ta del av för att finansiera aktiviteter som vi vet behövs för att främja en god och jämlik hälsa i befolkningen.

Inför förra regionfullmäktige hade Moderaterna skickat in ett förslag på att stimulansmedlen till föreningarna inte skulle gå till folkhälsofrämjande ändamål. Det är högst anmärkningsvärt med tanke på att de ställt sig bakom ett remissyttrande från regionstyrelsen till Länsstyrelsen där man ser positivt på en gemensam avsiktsförklaring för god och jämlik hälsa i Västerbotten där det civila samhället lyfts som en viktig samverkansaktör. Men uppenbarligen verkar inte Moderaterna mena allvar med det. Man kan också undra varför föreningarna ska kunna söka medel från regionen för aktiviteter som främjar alla mål i regionplanen utom just vårt mål om att Västerbotten ska ha bästa och mest jämlika hälsan.

Moderaterna verkar hänga kvar i en föråldrad syn på hälso- och sjukvård, där man ska bränna alla resurser på att ständigt dra ut alla som drunknar utan att ens fundera på att man kanske ska bygga ett räcke. Det synsättet hör inte hemma i dagens hälso- och sjukvård.

Inget är fegare i politiken än att inte våga stå för sina åsikter

Man upphör aldrig att förvånas över Sverigedemokraterna. Den här gången är det deras gruppledare i regionen Petter Nilsson – rikskänd för att ha kläckt ur sig att Sverigedemokraterna förföljs som judarna i Nazityskland – som nu agerar som om han vore förvånad och bestört över de våldsamma händelserna i Washington i veckan.

Dagen efter att en fascistisk mobb stormade kongressen efter uppmaning av Donald Trump, skriver Petter Nilsson på sin blogg att det är ”skrämmande det som sker i USA:s kongress”. Ja, utan tvekan är det det. Men att SD på ngt sätt skulle anse detta, är nog ingen så lättlurad för att kunna tro.

För det första är Trump-anhängarnas våldsamma protester ingen överraskning. Under en lång period har Donald Trump försökt sig på en statskupp genom att hävda valfusk. Han har obstruerat valprocessen på olika sätt, vägrat erkänna den legitimt valda presidenten, försökt fuska till sig fler röster, pressat vice presidenten för att han ska stoppa godkännandet av valresultatet, och visat sitt stöd för den våldsamma nazistiska gruppen Proud Boys.

Det råder inget tvivel om att Donald Trump är en fascist. Det har varit uppenbart väldigt länge. Lika tydligt är också det starka stöd som Sverigedemokraterna visat honom. Vissa mer öppet som Mattias Karlsson och flera av deras riksdagsledamöter, och andra mer diskret men ändå tydligt som Jimmie Åkesson. Och den som fortfarande tvivlar på det, kan i så fall svara på frågan hur man ska tolka att SD nominerat Donald Trump till fredspriset.

Och det är inte så märkligt att SD stödjer Trump. De är inte så olika. Sverigedemokrater vill gärna stämpla invandrare som landsförrädare, men tvekar inte att sälja sig till ryska intressen för att få inflytande i svensk politik. Deras förra tjänsteman i riksdagskansliet (som f.ö. lurat till sig svenskt medborgarskap) får ju inte pressackreditering av riksdagsförvaltningen då han anses utgöra en risk för rikets säkerhet (se mer om Putilov-affären här). Vi minns även SD:s kontakter med Carl Meuling, affärsmannen med miljardkontrakt i Ryssland, som förde samtal med SD om eventuellt ekonomiskt stöd till dem. I EU-parlamentet agerar SD som Rysslands nickedockor.

Det är inte svårt att hitta likheter mellan Trump och SD. Liksom Trump, driver också SD en väldigt krigisk retorik, och liksom Trump, hade de en kampanj inför valet för att framställa det som riggat. En viktig skillnad är dock att Donald Trumps ställning som president, ger honom den makt och status som krävs för att kunna mobilisera så många anhängare för att sabotera valet (och låta en viktig del av försvarsapparaten stå passivt när de hotar med att ockupera kongressen). Ngn sådan makt har inte SD i dagsläget. Men arbetssättet att mobilisera en svans för att ta hand om det de inte vågar göra själva är ju gemensamt. Minsta lilla kritik som riktas mot SD kan föranleda en hel del hot och/eller hatmejl, som SD sedan inte tar ngt ansvar för.

Peter Nilssons utspel luktar hyckleri på långa vägar. Den som är uppmärksam, lägger märke till att Petter Nilsson fördömer upploppen i Washington utan att någonstans rikta kritik till Donald Trump eller ens nämna honom. Han tar gärna avstånd från de våldsamheter som uppstod, men inte från den som manat till dessa.. Inget är fegare i politiken än att inte våga stå för sina egna åsikter eller sin egen politik.

Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg kunde inte ha uttryckt det bättre:

Den som tror att SD skulle ändra sitt beteende om de får makt är oerhört naiv. De pratar som Trump, agerar som Trump och skulle försöka fuska som Trump om de bara hade möjligheten.