Författararkiv: Jan Hägglund

Hänsynslöst av Åsa Romson att förminska Förintelsen

av

Vi håller på att, i Europa, göra Medelhavet till det nya Auschwitz”
– Citat från Åsa Romson (MP) i partiledardebatten söndag 10 maj

Miljöpartiets språkrör Åsa Romson förminskar den systematiserade industriella utrotningen av 6-7 miljoner judar, och även romer, som nazisterna genomförde under Andra Världskriget. Detta på ett fruktansvärt och fullständigt oacceptabelt sätt.

Förintelsen är historiens mest skrämmande brott. Även om det dött lika många, eller fler, människor vid andra tillfällen så finns ingen motsvarighet i historien där en regim använt större delen av Europas transportsystem för att samla ihop och frakta ca sex miljoner judar och en miljon romer till dödsläger för industriellt organiserad avlivning.

Åsa Romson säger i sin s.k ”ursäkt” att hon tog till ett kraftuttryck pga sin egen ”smärta” över bilderna där människor drunknar i Medelhavet. Hon försöker skyla över sin totala brist på alternativ när det gäller att stoppa de konflikter i Afrika och Asien som skapar de enorma flyktingströmmar som kan utnyttjas av människosmugglare. Den ursprungliga roten till dessa konflikter finns att söka i den europeiska imperialismens härjningar i dessa världsdelar, förstärkta av USA:s härjningar, något som förhindrat uppbyggnaden av fungerande politiska strukturer och ekonomisk utveckling och istället orsakat katastrofer i form av krig, inbördeskrig och svält.

Varken Åsa Romson eller Miljöpartiet är kapabla till en elementär analys av historien och samtiden. Detta försöker Romson skyla över genom att förminska Förintelsen med en jämförelse av Medelhavet och Auschwitz. Ställd inför sin monumentala förolämpning mot de judar och romer som utsattes för Förintelsen försöker Romson, på ett makalöst fräckt sätt, göra det hela till en fråga om sin egen ”smärta”. Detta försök av Åsa Romson att komma undan konsekvenserna av innebörden i det hon faktiskt sa förtjänar bara förakt. Det förtjänar också att kommas ihåg. Åsa Romsons försök att skyla över sin obeskrivliga behandling av historien med sin egen persons känslor kan bara betecknas som extremt – både hänsynslöst och ohederligt. Det går inte att hantera historien om Förintelsen på det mest orimliga sätt och sedan, istället för att ärligt och ödmjukt be om ursäkt, försöka tillgodogöra sig sitt misstag genom att antyda att hennes egen ”smärta” är så oändligt stor. Indirekt säger hon att just hennes ”smärta” är större än alla andra människors. Återigen förminskar hon andra. Denna gång inte bara judar och romer utan alla andra partiledare och alla som kan ta del av hennes uttalande.

Åsa Romson är en av den svenska politiska nutidshistoriens mest hänsynslösa och minst kunniga personligheter. Ingen har som hon försökt att förminska Förintelsen. Ingen har som hon försökt förstora sin egen ”smärta” med hjälp av dagens fruktansvärda flyktingkatastrofer.

I övrigt anser Arbetarpartiet att andra länder i Europa bör ta emot fler flyktingar samt att stödet i kampen mot ISIS bör öka.

En falsk och cynisk flyktingpolitik

av

FN-organen säger att antalet flyktingar uppgår till 50 miljoner.

Det var fel och falskt av Fredrik Reinfeldt att låta folk tro att alla dessa kan komma till Sverige. Det är lika fel och falskt av den nuvarande regeringen att låtsas samma sak. Varken Reinfeldt, Löfven eller Språkrören öppnar sina hjärtan. Eller sina plånböcker. Eller landets plånböcker. Däremot är de, allihopa, bra på skådespel.

Jag anser att Sverige ska fortsätta att ta emot flyktingar. Och tillhöra de länder i Europa som tar störst ansvar. Men flyktingmottagandet måste framöver klaras oändligt mycket bättre än idag. Alla vi som såg programmet ”Uppdrag granskning” (Den slutna cirkeln) den 25 mars vet hur dåligt flyktingmottagandet är. Direkt inhumant. Allt pekar på att de flyktingar som beviljats asyl och uppehållstillstånd i Sverige kommer att omvandlas till en permanent arbetslös underklass – i utanförskapsområden. Det finns idag 155 utanförskapsområden med nästan 520 000 invånare. Av denna dryga halvmiljon är strax över hälften utrikes födda och ca 32 procent är födda utanför Europa.

Låt oss sedan titta på hur regeringen plundrar biståndsbudgeten.

För det är inte bara de utsatta flyktingar som kommer till Sverige som behandlas illa. De som inte kommer till Sverige behandlas också illa. Och alldeles förbannat cyniskt. ”I år går nästan var fjärde biståndskrona till att betala för asylsökande” (DN 30/4). Regeringen (S och MP) tog ytterligare nästan 500 miljoner från Sveriges utlandsbistånd för att bekosta den ökade asylinvandringen – till Sverige! ”Sammanlagt innebär det att 9 miljarder kronor för 2015 försvinner ur biståndsbudgeten – nästan en fjärdedel – till att finansiera mottagandet av asylsökande” (DN igen). Detta innebär en väldig nedskärning på Sveriges insatser mot fattigdom och ohälsa säger en representant för en av landets största biståndsorganisationer (Diakonia). ”Det motsvarar Sveriges samlade årliga bistånd till allt som har att göra med hälsovård, allt till barns utbildning, allt till att få fram rent vatten och allt katastrofbistånd tillsammans. Detta är mer än dubbelt så mycket som går till Afrika per år”, säger denne representant. På detta sätt ställer det politiska etablissemanget svaga grupper mot varandra.

Det politiska etablissemanget leker, på det mest cyniska sätt, ”humanistisk stormakt”. Men i verkligheten behandlar detta överbetalda skattefrälse både de flyktingar som kommer till Sverige – OCH de fattiga som blir av med Sveriges bistånd – mycket illa. Cynismen och falskheten är fruktansvärd.

Återigen: se ”Uppdrag Granskning” (Den slutna cirkeln) från den 25 mars. Detta program beskriver verkligheten på ett sant, och därför mycket smärtsamt, sätt för alla självbelåtna välgörenhetsivrare. Sådana personlighetstyper som lever sitt liv i vad en psykolog skulle kalla politisk ”förnekelse”. Just denna ”förnekelse” något som gör det möjligt för dessa att belåtet viska ”du är en riktig fet-humanist” när de tittar sig själva i spegeln varje morgon. Om självgodhet och självbedrägeri vore straffbelagt skulle dessa ”förnekare” sitta inne på livstid. Inte bara de ledande politikerna utan även deras låtsashumanistiska hejarklack runt om i landet.

Detta är det osmakliga resultatet då man inte vågar utmana makten – men samtidigt vill vara med och gapa om ”öppna hjärtan”.

Det som krävs i Sverige idag är ett väldigt upprustningsprogram för att renovera gamla, och bygga nya, för- och grundskolor, äldreboenden, vårdcentraler och lasarett. Men framförallt bostäder. Men detta kommer inte automatiskt. Det enda som kommer automatiskt, för de asylsökande i Sverige och fattiga utomlands, är arbetslöshet och modullägenheter samt svält. Och när arbetslösheten väl slagit rot och modullägenheterna börjat massproducerats i Sverige samtidigt som sjukdomarna ökar i Afrika, kommer arbetslöshet, misärboende och svältdöd att sätta sin prägel på samhället. Hemma, i Afrika och på andra ställen.

Därför måste vi kämpa för en akut upprustning av välfärden. Detta kräver resurser. Resurser får man inte genom att krypa för Makten. Det får man genom att sparka Makten mellan benen. Hårt. Och med båda fötterna.

Det krävs både återtagna skattesänkningar från Alliansregeringens tid och att resurser från de mest vinstrika storföretagen och bankerna ianspråktas. Vinsten i de tjugo mest framgångsrika svenska företagen uppgick ifjol till 450 miljarder. Även kapitalexporten, som leder till avindustrialisering i Sverige och industriuppbyggnad i diktaturländer, måste stoppas. Landet har inte råd med den förlust av jobb, skatteinkomster och kunnande som en fortsatt industridöd innebär. Både ökade skatteintäkter och företagsvinster måste sedan koncentreras till ett väldig nysatsning på jobb och bostäder om välfärden ska kunna försvaras. Och utlandsbiståndet försvaras.

En viktig del i detta består av en demokratisk kontroll över kapitalströmmarna. Detta för att styra skatteinkomster och vinster till de akuta och nödvändiga investeringar som krävs. Samhället måste ta över ägandet av bankerna och övriga kreditföretag. En demokratisk facklig rörelse utgör en viktig del av samhället. Kommunsektorn en annan.

Arbetarpartiet kommer aldrig att reducera sig självt till att bistå Regeringens, Oppositionens och Svenskt Näringslivs önskan att splittra arbetare och fackföreningar genom att bygga barriärer – i form av arbetslöshet och nya och värre utanförskapsområden med modulbostäder – mellan svenskfödda och de som nu får asyl och uppehållstillstånd. Det är Arbetarpartiets plikt att utmana Makten för att skaffa de resurser som krävs för att, så många som möjligt, ska få ett drägligt liv. Och för att förhindra att arbetarrörelsen samt facket splittras.

Holmlund har rätt om föräldrar, knark och Whitney Houston

av

Jag har suttit i Umeå kommunfullmäktige sedan 1991. Under dessa nästan 24 år finns det ingen – absolut ingen – som Lennart Holmlund har angripit lika hårt som han har angripit mig. Och jag förväntar mig nya attacker i framtiden. Men det hindrar inte att även jag är en knarkmotståndare. Och som Lennart Holmlund anser jag att knarkande föräldrar utgör en fara för sina barn. Som Whitney Houston gjorde.

Media har beskrivit Houstons dotter som ett ”chanslöst” offer för den omgivning som mamma Whitney försatte henne i. En omgivning bestående av kändisar, knark och pengar. Det finns ingen anledning att misstro den beskrivningen. Whitney Houstons livsstil var tragiskt nog sådan under ett antal år fram till hennes död. Detta innebär att Houston inte var någon bra förälder – även om hon kunde sjunga.

Den 16 mars hade Folkbladet en artikel kallad ”Holmlund fick lektion i flum”. Där beskriver Folkbladet hur Holmlunds blogginlägg ”utsattes för granskande satir på Littfest i podcasten Flumskolan”. Vidare står det ”När Klenell säger att det är dags för det ökända inlägget om Whitney Houstons död suckar alla i lokalen högljutt” … Han [Holmlund] upptäckte den geniala lösningen att knarkare borde sluta knarka, sa Lundqvist och pekade på att Holmlunds skrivande ligger nära en narkomans beteende” och fortsätter (enligt referatet) ”Han kan inte sluta skriva, man säger åt honom att han inte borde, men han kan bara inte sluta, sade Lundqvist…”.

Jag utgår från att Folkbladets referat är rättvisande. Och utifrån detta måste jag säga att det är typiskt hur lättvindigt problemet med knarkande föräldrar avfärdas. Och hur typiskt detta avfärdande är för drogliberaler.

Först slår Klenell an tonen genom att säga att det är dags för det ”ökända” inlägget. Bara så att alla på Littfest (och alla läsare av Folkbladet) ska veta hur man ska tycka. Sedan kommer föraktet. Holmlund påstås ha upptäckt att knarkare borde sluta knarka. Till sist avslutas hela parodin med att en komiker (vad annars) säger att Holmlunds beteende är likt en narkomans.

Vips! Därmed var det bevisat, det som skulle bevisas, nämligen att det inte fanns någonting i det som Holmlund skrev. Samt att Holmlund, dessutom, var dum som över huvud taget skrev.

Denna metod är typisk för drogliberaler. Om den som kritiserar kändisföräldrar för att de låter sina barn fara illa är dum, då måste också kritiken mot knark och mot knarkande föräldrar vara dum! För att inte säga hur fruktansvärt dum kritiken mot själva knarket är.

Men kärnan i Holmlunds inlägg handlade främst om detta (citat): ”…Nu glorifierar alla media henne som inte kunnat ta hand om sin dotter utan snarare inlett sitt barn i narkotikamissbruk. Vilken usel mamma som inte ser till att hennes dotter inte följt i sin mammas fotspår …”.

Whitney Houston klarade inte av att hålla sitt barn borta från den värld som ledde till stjärnans egen död. För detta förtjänar Whitney Houston att kritiseras. Inte Lennart Holmlund. Holmlund har kritiserats för mycket (av mig och av andra) och det med rätta. Men han ska inte förlöjligas eller förfalskas för detta. Det var MODIGT av Holmlund att gå emot strömmen och ta upp frågan om media, knarkande megastjärnor som också borde vara föräldrar men inte är det.

Alla kan läsa Holmlunds blogginlägg, i sin helhet, längre ned. Jag formulerar mig annorlunda än Holmlund. Allt han skriver skulle inte jag ha skrivit – innehållsmässigt. Men jag är en svuren motståndare mot knark och mot knarkliberaler. Och knarkande föräldrar är för allvarligt och för trakiskt för att skrattas bort på det sätt som uppenbarligen skedde på Littfest – om man får tro referatet. Och jag tror på referatet.

Till sist: Jag anser att de i panelen förtjänar kritik för sin överslätande attityd mot knarket. Det är väldigt mycket bättre att resa frågan, som Holmlund gjorde, än att manövrera bort den, på det sätt som den oemotsagda panelen gjorde. Sedan kan panelen ha gjort hur många träffsäkra poäng som helst i Holmlunds övriga bloggmaterial. Detta förändrar ändå inte att det är fel att skratta bort ett så allvarligt problem. Tala om lättvunna segrar – inte över knarket, för mot knark slåss inte panelen – utan över alla oss icke-närvarande knarkmotståndare.

Här nedan följer det ”ökända” inlägget av Holmlund

”Sluta höja Whitney Houston till skyarna….
Av 18 februari 2012 kl 17:40,
Sluta höja Whitney Houston till skyarna. Idag begravs hon efter att ha knarkat ihjäl sig. Tidningar som Aftonbladet gör precis som knarkkungarna spekulerar för att få folk att köpa tidningen, så gör alla media i detta fall.
Visst var hon en bra sångerska men jag är helt övertygad om att ingen har tvingat henne till att knarka, inte en enda utan det är hennes eget beslut.
Däremot är det synd om alla som tycker om hennes musik och köpt skivor så hon har kunnat köpa knark för flera miljarder som hamnat i händerna på den organiserade
brottsligheten. De måste känna en besvikelse eftersom de har finansierat hennes knarkande. Jag har själv några skivor men för vad.
Nu glorifierar alla media henne som inte kunnat ta hand om sin dotter utan snarare inlett sitt barn i narkotikamissbruk. Vilken usel mamma som inte ser till att hennes dotter inte följt i sin mammas fotspår
Att bruka droger kan aldrig skyllas på någon annan än personen själv och eftersom Whitney har haft hur mycket pengar som helst har det funnits pengar till att komma bort från knarket men hon valde i stället både knarket och döden och den organiserade brottsligheten som är knarkleverantörer och som förstör livet för så många människor.
Media bör ta sitt ansvar och inte vara marknadsförare av ett liv i knark som ger framgång och en snabb väg till döden”

Ledare från hela världen – förenade i hyckleri

av

Mitt förra blogginlägg var tillägnat offren för terrordådet i Paris – redaktionen, polisen, gisslan – och deras anhöriga. Men också alla de miljoner människor som chockades av dådet och som i väldiga manifestationer visade sin avsky för massakern i söndags. Samt sin begripliga rädsla. De mördade, deras anhöriga samt alla som visade sin avsky för terrorn förtjänar respekt. Därför skrev jag mitt förra blogginlägg i en anda av just respekt.

Detta blogginlägg är tillägnat alla de ledare i världen som efter dådet, och som i söndags, har tävlat om att vräka ur sig påståenden om att de stöttar ”det fria ordet”, ”demokratin” och ”yttrandefriheten”. Plus ett otal andra klichéer och lögner. Dessa ledare förtjänar inte respekt. Detta blogginlägg skrivs därför inte heller i en anda av respekt.

För vem och vad hotar det fria ordet?

Jag anser att det finns två, huvudsakliga, källor som hotar det fria ordet och övriga demokratiska fri- och rättigheter. Det ena är marknadsekonomin. Det andra är statliga ingripanden.

Marknadshotet

Rupert Murdoch är en värdig representant för de mediemoguler som hotar det fria ordet. Detta genom marknadskrafternas tendens att koncentrera ägandet av medier. Murdoch kontrollerar världens näst största mediekoncern. Denna delades visserligen upp år 2012, efter en avlyssningsskandal, men Murdoch kontrollerar fortfarande koncernens bägge delar. Och han vet att använda den makt som media ger. Nu hetsar Murdoch mot muslimerna. Han vill nu, mer eller mindre, hålla alla muslimer ansvariga för massakern i Paris. Tänkt om alla kristna skulle hållas ansvariga för Breiviks mord på ungdomarna på Utöya?

Statliga hot

Ett annat hot utgörs av statsmakterna världen runt. Jag hoppas att ingen har glömt NSA – National Security Agency – med vars hjälp USA har avlyssnat och olovligt tagit del av en gigantiskt stor del av världens kommunikation. Jag hoppas att ingen har glömt vårt eget IB eller vad som pågick ibland annat i Storsien i Norrbotten under andra världskriget (googla på ”Storsien” om du inte känner till vad jag syftar på).

Till hoten mot de demokratiska fri- och rättigheterna hör en rad av de ledare som, hycklande, demonstrerade i Paris i söndags. Vi har David Cameron från GBR, under vars regering tidning The Guardian hotades med nedstängning, eftersom tidningen publicerade dokument läckta av Edward Snowden. Men värre blir det. Eller vad sägs om kung Abdullah från polisstaten Jordanien och utrikesminister Sameh Shoukry från Egypten. Med fanns premiärminister Ahmet Davutoglu från Turkiet. Hur många politiska dödsdomar som avkunnats i Egypten vet jag inte. Däremot vet jag att Turkiet hamnar ännu längre ned än Egypten på ”reportrar utan gränsers” pressfrihetsindex. Och med detta Turkiet förhandlar EU sedan länge om ett inträde! Med fanns också utrikesministrarna från Ryssland och Algeriet samt representanter för Förenade Arabemiraten. En annan person som gör skillnad på folk och folk var premiärminister Benjamin Netanyahu från Israel. Många av dessa ledare kommer från länder där både journalister och vanliga bloggare förtrycks systematiskt. Det är dessa ledare som har makten att hota de demokratiska fri- och rättigheterna. På riktigt.

Plump, kränkande och ibland rasistisk – men absolut ingen måltavla för mördare

Jag erkänner att jag tillhör alla dem som, före morden, inte kände till satirtidningen Chalie Hebdo. Ska jag vara ärlig imponerar inte tidningens bilder i allmänhet på mig. Tidningen slår inte sällan nedåt – istället för uppåt. Och många av dess bilder är riktigt plumpa, kränkande och ibland direkt rasistiska. Åtminstone i mina ögon. Men, och det är detta som är avgörande, detta gör inte tidningens medarbetare till några legitima måltavlor för mördare.

Därför vill jag upprepa följande: Jag känner mycket starkt för offren för massakern i Paris, för deras anhöriga, och för alla de miljoner människor som nu är rädda. Till de rädda hör både ateister, kristna och muslimer – människor som aldrig skulle kunna tänka sig att själva ta till terroristiskt våld. Alla har min respekt.

Hårresande hyckleri  

Men för alla dessa ministrar, och en och annan mediemogul, som i söndags tog chansen att försöka framstå som om de, alldeles på riktigt, skulle stå upp för de demokratiska fri- och rättigheterna saknar jag helt respekt. Dessa hycklare, utövare av förtryck av de demokratiska fri- och rättigheterna runt om i hela världen, borde ha haft vett nog att stanna hemma. Men istället försökte de osmakligt nog vinna inhemska politiska poänger på andras lidande och död.

Det är från många av dessa ”demonstrerande” ledare som det verkliga hotet mot det fria ordet, och mot övriga demokratiska fri- och rättigheter, kommer idag. Och nu har terroristerna gett dem en scen på vilken de tagit chansen och försökt återupprätta sin solkiga – och ibland även blodbestänkta – auktoritet. Låt oss hoppas att denna förening av hycklare från världens alla hörn misslyckades med detta – i söndags.

Terrorism och hotet mot demokratiska rättigheter

av

Morden på medarbetarna i tidningen Charlie Hebdo, samt de poliser som skulle skydda redaktionen, är avskyvärda. De skyldiga måste gripas och bestraffas. Om detta kan det inte råda minsta tvivel. Jag är en av alla de som känner avsky för massakern, och som känner starkt med de mördades anhöriga. Jag förstår och sympatiserar med de franska ungdomar som klättrar upp på monument och ropar ”Jag är Charlie”.

Jag minns Baader-Meinhofligans blodiga terroraktioner på 1970-talet. B-M-ligans perversa logik gick ut på att arbetarna hade blivit köpta av kapitalismens välstånd i Västtyskland (BRD) samt att staten i förbundsrepubliken var fascistisk. Men dold. Så genom att mörda ledande representanter i stat, näringsliv och politik skulle polisen och militären bli öppet auktoritära och därmed avslöja sitt sanna väsen. Det ökade förtrycket från denna utveckling skulle ”väcka” de försoffade arbetarna. Dessa tankar avslöjar ett våldsamt arbetarförakt. Något fascistiskt BRD skapades inte av RAF. Men deras aktiviteter bidrog till att ett yrkesförbud infördes som drabbade många med socialistiska åsikter och fredliga metoder.

Hotar morden demokratin?

Trots sorgen över alla som redan dött – och över de som kommer att dö framledes som ett resultat av de redan genomförda morden i Paris – måste frågor ställas. Trots sorgen. Två viktiga frågor: a) stämmer det att terrordådet riktade sig mot det fria ordet; b) hotar dessa avskyvärda mord demokratin?

Även tidigare har terrordåd tagit många människoliv. Detta har skett genom terrorangrepp på mycket höga byggnader, mot kollektivtrafik och kafeér, mot polisstationer och civilklädda soldater. Samt mot åtminstone ett politiskt ungdomsförbunds sommarläger. De vapen som används har bestått av flygplan och av mängder med bomber. Men också av gevär, pistoler och knivar.

Var det folk av Breiviks kaliber som tryckte av?

Var verkligen dådet organiserat av någon sorts hemlig ledning som ”sitter någonstans just nu och detaljplanerar ett nytt terrordåd, i Frankrike, i Tyskland – eller kanske i Sverige”, som DN:s utrikeskommentator skriver? Eller är detta ett av många vidriga attentat, utförda av kriminella, som missuppfattat vad islam innebär; utförda av kriminella som missuppfattar religionens innebörd på samma sätt som Anders Behring Breivik missuppfattade vad det innebär att vara kristen?

Igår uppgavs att 90 000 militärer, gendarmer, poliser och andra deltar i jakten på de skyldiga. Vi får hoppas att de skyldiga grips snabbt. Detta för rättskänslans och de anhörigas skull. Men också för samhällets. Denna enorma insats, från beväpnade styrkor i uniform, kommer – om den blir långvarig – att skapa ett belägringstillstånd. Alltför många uppryckta dörrar leder oundvikligt till nya väpnade sammanstötningar mellan polis och rädda individer. Både de med och utan brott på sitt samvete. Jakten har redan lett till åtminstone en ytterligare skottlossning – söder om Paris. Resultatet blev att en kvinnlig polis dödades och en kommunanställd skadades svårt. Och nu inkommer rapporter om ett gisslandrama med dödlig utgång.

Frankrike har kastats in i en process vars effekter kommer att pågå långt efter begravningen av medarbetarna i Charlie Hebdos redaktion. Terrorismen är avskyvärd. Terrorismen måste bekämpas. Morden på medarbetarna i Charlie Hebdo är en tragedi. Men morden, hur avskyvärda de än är, hotar inte i sig självt de demokratiska rättigheterna. Till detta är demokratin för stark.

Tillbaka till 1970-talets BRD

Blir den väpnade jakten, från vad som i praktiken är en armé, alltför långvarig – och ger dådet upphov till nya lagar – kan de demokratiska fri- och rättigheterna komma att inskränkas. Detta visar händelserna i Västtyskland på 1970-talet. Detta tål att sägas en gång till.

Baader-Meinhofligan misslyckades naturligtvis med att återinföra den fascism som föll i Tyskland vid krigsslutet 1945. Demokratin var för stark. Men RAF:s blodiga våldsdåd hjälpte till att förstöra livet för många oskyldiga i Tyskland. Dels genom sina våldsdåd, dels genom att deras våldsdåd bidrog till lagar som gav upphov till yrkesförbudet. Bland annat. Yrkesförbudet drabbade många, många fler än våldsdåden. Och bestod längre.

Terrorism innebär ett hot mot de demokratiska rättigheterna. Erfarenheten från 1970-talet och Västtyskland visar att det inte är de vidriga våldshandlingarna som inskränker demokratin. Alla unga, och äldre, som ropar ”Jag är Charlie” kommer att sätta stopp för detta. Detta är det positiva i reaktionerna efter dådet. Det som kan komma att inskränka demokratin kommer från en jakt där framgångarna uteblir och som därför blir för långvarig.

Jag hör nu att terroristerna dödats. De kommer inte att kunna förhöras. Det hade varit av yttersta vikt att kunna klarlägga om våldsverkarna var isolerade psykopater. Sådana som kan jämföras med Breivik. Eller om de ingår i ett större nätverk.

Terrorism är i sanning en reaktionär handling!

Bra av Löfven att utlysa nyval

av

Det var djävligt bra av Stefan Löfven att utlysa nyval istället för att låta sig köras bort som ett tjänstehjon av arbetarföraktarna i Alliansens ledning.

Ett nyval ger oss i alla fall chansen att stoppa de fem borgarpartierna M, FP, C, KD och Sverigedemokraterna. Vi måste bekämpa högerpolitiken. Oavsett varifrån den kommer. Detta måste Löfven tänka på om han vill vinna valet.

Arbetarpartiet strävar efter enighet och inte splittring inför valrörelsen.
Vi säger Nej till den splittring av arbetarna som SD:s rasism innebär.
Vi säger Nej till den splittring av löntagarna som den fria arbetskraftsinvandringen innebär – både den som följer av medlemskapet i EU och den utökning som blev följden av uppgörelsen mellan Alliansen och MP år 2008.

Vi vill ena löntagarna bakom svenska kollektivavtal och svensk arbetsrätt. Alla som jobbar i Sverige ska arbeta efter svenska regler – oavsett nationalitet. Det är fackens uppgift att garantera att alla vågar begära kollektivavtal samt att dessa avtal efterlevs. Tyvärr klarar facken inte av detta idag. Därför blir vissa knegare utnyttjade som slavarbetskraft medan andra, oftast mot sin vilja, tvingas agera närmast som ”strejkbrytare”. Facket måste rensa upp i den djungel som blivit resultatet av oseriösa bemanningsföretag och fri arbetskraftsinvandring utan kollektivavtal.

Till sist: För att vinna valet den 22 mars måste Socialdemokraterna lyfta upp sina och LO:s tio ”ordningsregler” för schyssta villkor på svensk arbetsmarknad till en av huvudfrågorna i valrörelsen. I detta ingår att riva upp Alliansens Laval-lag.

Arbetarpartiet kommer att göra sitt i kampen mot de fem borgarpartierna (M, FP, C, KD och Sverigedemokraterna).

Allt stöd åt lastbilschaufförernas protester!

av

Från den 24 november och fram till jul protesterar lastbilschaufförer runt om i Sverige under parollen ”Här stannar Sverige”. Hundratals yrkeschaufförer stannar sina fordon i 15 minuter kl 12:00 och 24:00 varje dag och lägger ut bilder på Facebook och Instagram. En namninsamling har också startats som kräver ”Lika villkor för svenska åkerier” och syftar på att det ska vara samma regler och villkor för alla som kör i Sverige, oavsett nationalitet. I skrivande stund har över 12 000 skrivit under namninsamlingen. Skriv under du med: http://namninsamling.com/site/list.asp?id=4769&p=1

Protesten startade efter en friande dom mot en makedonsk lastbilschaufför som greps med förfalskat pass och körkort utanför Sundsvall. För många var det droppen som fick bägaren att rinna över i en bransch som är hårt utsatt för låglönekonkurrens och utländska bemanningsföretag. Utländska chaufförer utnyttjas ofta under slavliknande förhållanden. Fusk med exempelvis papper är vanligt förekommande. Förutom den press nedåt som detta sätter på löner och villkor så innebär det även ett hot mot trafiksäkerheten. Det är ingen som vet hur många 60-tons långtradarekipage som körs på vägarna i Sverige av förare som saknar utbildning för att köra lastbil. Domen i Sundsvall blev symbolisk då den sände ut signalen att det svenska rättsväsendet godkänner den här typen av fusk.

Nu har protesten spridit sig till en rad andra länder i Europa. I Tyskland, Norge, Danmark, Finland och Nederländerna har liknande aktioner dragits igång. I alla dessa länder är de inhemska förarna som kör med ordentliga löner och villkor utsatta för konkurrens från bemanningsföretag och oseriösa åkerier som utnyttjar låglönearbetskraft till slavvillkor. Något som underlättas genom bl a EU:s regler för fri rörlighet över gränserna. Många har gått och väntat på en möjlighet att tillsammans säga ifrån mot den här utvecklingen.

Arbetarpartiet ger sitt fulla stöd åt lastbilschaufförernas protester.

Svenska avtal och regler ska gälla vid arbete i Sverige. Nu måste fackföreningarna inom transportbranschen följa upp denna spontana internationella solidaritet mellan chaufförerna genom att ta steg mot införandet av gränsöverskridande kollektivavtal. Målsättningen måste vara att stärka fackföreningarna, få upp lönerna och förbättra villkoren till svenska nivåer i länder som Polen, Bulgarien, Lettland eller Makedonien. Inte att företagen ska få slå sönder de avtal och lagar som arbetarrörelsen tillkämpat sig under 100 år – och tvinga ned Sverige till ”bulgariska” nivåer.

Nya skrytprojekt eller samarbete med kranskommunerna?

av

Jag trodde att vi hade fått nog av skrytprojekt i Umeå. Men Väven och Äventyrsbadet på Nanna-tomten ska nu få sällskap av ännu ett minst sagt tvivelaktigt projekt; att bygga en skidanläggning  för utförsåkning ”av internationell klass” på Vallberget i Tavelsjö. 80 miljoner kronor ska kalaset kosta, där kommunen står för ena halvan och Balticgruppen (vilka annars?) för andra halvan. En del av pengarna till projektet är medel som blivit över när man byggde Väven. Det finns alltså starka skäl att se Vallberget som en förlängning av skrytbygget på kajen. Frågan om bolagsbildning för anläggningen debatterades och klubbades i kommunfullmäktige den 24 november.

Beslutsunderlaget innehåller en hel del som får varje människa med minsta lilla verklighetskontakt att ta sig för pannan!

Vad sägs om att det på fullaste allvar finns förhoppningar om att den ska locka till sig turister från exempelvis södra Europa (med närhet till Alperna…)? Eller att folk ska åka från Norge, förbi de norska fjällen och förbi välkända svenska skidorter som t.ex. Åre, Hemavan och Tärnaby, för att åka skidor på Vallberget. Ett Vallberg som har, i sammanhanget blygsamma, 155 meters fallhöjd? Vallberget, som är mindre än backen i Agnäs, ska dessutom få husera världscup-tävlingar i slalom! Hoppas representanter för Umeå…

”Orimligt” är ett otillräckligt ord för att beskriva detta.

I underlaget talas det även om att Vallberget ska vara en destination för fjällvandring. Det är skrattretande. Sen jag lärde mig gå har mina föräldrar tvingat med mig på fjällvandringar – vinter, sommar, med skidor och utan. Vallberget är fint och trevligt. Jag har ju själv klättrat upp för berget. Men det går inte ens med den livligaste fantasi att kalla det för fjällvandring.

I debatten tog vi i Arbetarpartiet bland annat upp om den totala bristen på verklighetsförankring i underlaget. Vissa ledamöter i kommunfullmäktige pressades att distansera sig från de mest verklighetsfrånvända prognoserna i underlaget. Men beslutet att bygga en anläggning stöddes av 47 ledamöter av 63 närvarande.

Beslutsunderlaget var som sagt var fullt av orimliga förhoppningar, och dessvärre lyste seriösa ekonomiska kalkyler med sin frånvaro. Något som också saknades var en insikt om att snöläget kan se annorlunda ut i framtiden, med den globala uppvärmningen i åtanke.

Balticgruppen är som sagt en av intressenterna på Vallberget. De ser Vallberget som en god affär. Antalet hotellsängar har nämligen fördubblats i Umeå de senaste åren, varav Balticgruppen driver minst ett av hotellen och äger en del av de fastigheter som huserar övriga hotell. Skidbacken i sig kommer inte att ge några intäkter, men Balticgruppen hoppas troligen att de ska tjäna in på gungorna vad de förlorar på karusellerna. Umeå kommuns skattebetalare har dock inga gungor, i form av hotellrum, att tjäna in förlusterna på…

Umeås kranskommuner Bjurholm, Robertsfors, Vännäs och Vindeln har alla skidanläggningar. Detta är viktiga verksamheter för dessa kommuner som brottas med avfolkning och brist på privata arbetsgivare. Många av dessa skidanläggningar har redan idag svårt att få det hela att gå ihop. Ytterligare konkurrens från Umeå kommun kan göra att dessa får slå igen.

Istället för skrytprojektet på Vallberget vill Arbetarpartiet att Umeå försöker inleda ett samarbete med exempelvis Bjurholms kommun för att utveckla Agnäsbacken – när det gäller möjligheter ta sig till Agnäs från Umeå med kollektivtrafik. Fallhöjden i Agnäs är högre än i Vallberget. Och där finns redan liftanläggningar, camping och värmestugor. Denna verksamhet skulle kunna utvecklas om Umeå och Bjurholm samarbetade. Och kostnaden för skattebetalarna i Umeå skulle bli betydligt lägre än 40 miljoner.

Satsningen på Vallberget, som alltså kan drabba skidanläggningarna i kranskommunerna hårt, drevs hårdast av Centerpartiet. Det är uppenbart att de övergett sin gamla slogan ”Hela Sverige ska leva”. Från Arbetarpartiets sida ska vi göra vad vi kan för att utveckla samarbete mellan Umeå och kranskommunerna – vi anser nämligen att även kranskommunerna ska leva.

Bevara Hamrinsberget – som park med utomhusscen

av

I en av sina ansökningar till EU, för att få bli Kulturhuvudstad, lovade de styrande politikerna i Umeå att de skulle uppföra tre skrytbyggen. Efter ”Väven” och Äventyrsbadet är det bara en tidsfråga innan bygget av en Evenemangsarena/Multiarena kommer på tal. Och starka krafter har sedan flera år tillbaka kastat sina lystna blickar mot Hamrinsberget för bygget av en sådan arena.

Det första skrytbygget var det som idag kallas ”Kulturhuset Väven” nere på kajen. Senast uppgivna kostnad var 915 miljoner. ”Väven” är ett samarbetsprojekt mellan kommunen och Balticgruppen där skattebetalarna betalar hälften.

Det andra skrytbygget blev det som idag kallas Äventyrsbadet. Det ligger på Mimerskolans grusplan och finansieras helt av kommunens skattebetalare. Senast uppgivna kostnad: ca 400 miljoner. Den ekonomiska kalkylen bygger på 380 000 besökare per år vilket blir över 1 000 per dag. Detta kräver besökare från Sävar, Hörnefors, Vännäs, Bjurholm, Nordmaling och Robertsfors. Dessa kommer, liksom många umebor, att av naturliga skäl ta bilen. Resultatet kan bli vad Länsstyrelsen kallar en ”trafikinfarkt”. Och luften i centrala Umeå, som redan är så farlig att den bryter mot miljölagarna, kommer att bli ännu sämre.

Det tredje skrytbygget skulle bli en multiarena eller en evenemangsarena. Idag ligger kommunen lågt med denna. Men Vänsterpartiet har tidigare stött ett förslag om att låta Balticgruppen bygga en sådan på … Hamrinsberget. Och Baltic har haft en option (ett sorts företräde) på att ”köpa och utveckla” detta område. Balticgruppen har nu ansökt om att få exploatera området. Frågan kan komma upp i kommunfullmäktige år 2016.

Hamrinsberget är ett av Umeås absolut viktigaste grönområden
Vi anser inte att Umeå ska ”offra” ytterligare ett grönområde. I samband med de senaste bostadsförsörjningsprogrammen har en rad viktiga grönområden redan blivit bebyggda eller ”lovats bort”. Öbacka strand är bebyggt. Vid Brinkvägen ska det byggas lägenheter ned mot strandpromenaden. Grönområdet vid Rosendal får också bebyggas. På ”fastlandet” mitt emot Bölesholmarna ryker också ett grönområde. Inte bara den tidigare fotbollsplanen vid Sandåkern bebyggs utan även en rad mindre skogsområden runt den f.d. planen håller på att bebyggas. Nydala sjöstad, intill Nydalasjön, kommer att omvandlas från våtmarker till ett större bostadsområde vilket kan komma att hota den redan utsatta vattenkvaliteten i Nydalasjön. Även skogen ovanför Fridhemsgymnasiet (Östra) ska bebyggas. Centralt belägna grönområden i Umeå offras för ”duttar” av bostadsbebyggelse. Någonstans måste gränsen dras. Arbetarpartiet drar den vid Hamrinsberget.

Historiskt viktigt grönområde
Hamrinsberget har varit ett av Umeås mest betydande fritids- och grönområden. Där fanns en hoppbacke dit umeborna vallfärdade för att se hopptävlingar. Det fanns tre dansbanor där bland annat Siw ”Siwan” Malmkvist uppträdde. Ännu i början på 1960-talet fanns kanonportar kvar efter befästningsanläggningar som skulle försvara Umeå mot ryska krigsfartyg som kunde tänkas segla uppför älven. Nedanför berget har det funnits kolonilotter.

Istället för att bli en gräddhylla för lyxbostäder och en plats för ett nytt skrytbygge borde vi ta fasta på områdets historia och utnyttja det på samma sätt som skedde med början redan på 1930-talet: Som en park- och friluftsområde. Det är lätt att rusta upp området. Det är bara att fälla ett antal träd, fylla på med lite jord och sedan står en underbart belägen utkiksplats klar. Bygger vi sedan ett litet torn högst upp, istället för hoppbacken, blir utsikten ännu bättre. Sedan kan vi lägga till en mindre utomhusscen och vi har något som skulle vara nästan lika fint som slottsruinerna i Visby.

Det är dags att sätta stopp för ytterligare skrytbyggen som, på ett sätt eller annat, kommer att kosta Umeås skattebetalare ytterligare pengar. Det är dags att försvara det hittills kanske viktigaste grönområdet i Umeå som också hotas – Hamrinsberget.

Delta i Arbetarpartiets symboliska folkomröstning!

Vi kommer att hålla till på Rådhustorget nu på lördag (22 november) mellan kl 13-14! Kom och gör din röst hörd om Hamrinsbergets framtid.

Park med utkikstorn och utomhusscen
eller
En gräddhylla med lyxbostäder och ett ytterligare skrytprojekt i form av en s.k multiarena

Ordet ”kärring” är ett grovt övertramp. I övrigt har Holmlund rätt om kommunalrådet Spiric (V).

av

Tyvärr har Holmlund svårt att uttrycka sanningen på ett nyanserat sätt. Men under Tamara Spirics ledning har Vänsterpartiet förvandlats till ett hänsynslöshetens parti. På fler än ett sätt. Tamara Spiric har varit den direkt orsaken till att den mycket kompetenta Charlotta Gustavsson, som skulle bygga upp det Kvinnohistoriska Museet i Umeå, gav upp det Kvinnohistoriska projektet och åkte hem till Stockholm. De borde ha haft stora möjligheter att samarbeta. De tillhörde samma parti. Men enligt Charlotta Gustavsson kunde inte kommunalrådet Tamara Spiric hålla den ”armlängds lucka” som en politiker ska göra till tjänstemän i chefsställning inom kulturen (som det var fråga om här). Gustavsson ansåg att kommunalrådet Spiric försökte detaljstyra utformningen av det kvinnohistoriska museet.

Kommunalrådet Tamara Spiric har målmedvetet utnyttjat det faktum att hon är en relativt ung kvinna med invandrarbakgrund för att slippa granskas. Men för oss i Arbetarpartiet är hon ett av tre kommunalråd som sitter i ”Umeå kommuns regering”. Det är allt som betyder något för att hon ska granskas som alla andra makthavare. Och felen ska uppmärksammas.

Under mina 23 år i Umeå kommunfullmäktige har ingen enda politiker, från Moderaterna till Arbetarpartiet, gett sig på tjänstemän i utsatta positioner på samma brutala sätt som maktpolitikern Tamara Spiric har gjort.

En hänsynslös maktmissbrukare. Hon anklagade de två ytterst kompetenta kvinnor, dåvarande ekonomi- samt budgetchefen, för att ha vilselett hela kommunfullmäktige genom att ha framställt kommunens ekonomi i ett sämre skick än den var. Detta kunde ha krossat dessa två personer både som yrkesföreträdare och som människor. Det är en sak att politiker tolkar ett underlag på olika sätt utifrån skilda ideologiska uppfattningar. Så ska det vara. Men den som anklagar en ekonomi- och budgetchef för att förfalska ett budgetunderlag som uppgår (i Umeås fall) till nio-tio miljarder brutto för fram en anklagelse som är så allvarlig att det kan leda till två saker: ett informellt yrkesförbud i form av svartlistning i hela kommun-Sverige samt ett civilrättsligt straff. Det var en fruktansvärd anklagelse – som sedan visade sig vara helt osann. Det är bara att titta på årets budget. Denna innehåller ca 130 miljoner i nedskärningar – i förhållande till de växande behoven inom för- och grundskolan, äldreomsorgen samt individ- och familjeomsorgen. Så nog hade ekonomi- och budgetchefen rätt. Men tror någon Tamara Spiric erkänner det. Nej. Hon är helt oförmögen till en reträtt. Istället så kallar hon dessa nedskärningar för att ”ha satt stopp för årtionden av nedskärningar”. Det var troligen denna direkta lögn på busskurerna som ledde till att Lennart Holmlund tog bladet från munnen. Tyvärr genom att kalla Spiric för kärring istället för maktmissbrukare. Detta är nämligen vad kommunalrådet Spiric (V) är. En hänsynslös maktmissbrukare.

Hennes anklagelser mot de två kvinnliga tjänstemännen slog tillbaka mot henne. Två andra kvinnliga chefer inom Umeå kommun, personal- och rekryteringschefen, gjorde en utredning av vad som hänt. Det fanns elva vittnen till Spirics anklagelser. Utredning överlämnades sedan till en av Sveriges ledande arbetsrättsjurister. Denna ansåg att kommunalrådet Tamara Spiric (V) åtminstone hade gjort sig skyldig till ”kränkande särbehandling” av de två kvinnliga cheferna för kommunens ekonomi- och budgetarbete.

Vissa vill helt enkelt inte tro på sanningen eftersom den är för hemsk när det gäller Spiric (V). Och Holmlunds ordval underlättar inte. Även om han har rätt när det gäller Spirics metod att ljuga rakt av. Men det spelar ingen roll om du är relativt ung, kvinna och har invandrarbakgrund. Är du beredd att ljuga systematiskt och krossa oskyldiga ska du granskas som den makthavare du är. Tamara Spiric blev granskad. Och utslaget var inte smickrande för henne. Det finns ingen annan politiker, från något annat parti, som uppträtt så brutalt mot våra kompetenta kvinnliga chefer som Spiric. Vissa människor väljer att tro att Vänsterpartiet är i opposition – samt leds av en person som skulle kämpa för rättvisa och för kvinnor. Men tyvärr har detta blivit undersökts av experter. Och Spiric skulle ha tvingats avgå som kommunalråd om hon representerat något annat parti. Sanningen är att Vänsterpartiet har styrt Umeå kommun i fyra år tillsammans med Socialdemokraterna. Alla negativa beslut som fattats är Vänsterpartiet ansvariga för – i precis samma utsträckning som Socialdemokraterna. Men här kommer Tamara Spiric största lögn. Hon har systematiskt gjort utspel som gjort att många umebor inte trott att Vänsterpartiet delat regeringsansvaret för Umeå kommun med Socialdemokraterna.

Två färska exempel på denna Spirics metod att ljuga. 1. Hon påstod i VK:s porträttet att hon varit emot Kulturhuset väven nere på Kajen (för 915 miljoner varav kommunen ska betala hälften). Hon påstår att hon och (V) har ”ärvt” denna enorma felsatsning med kommunens pengar. 2. Kommunalrådet Spiric (V) påstår att den senaste budgeten innebar en satsning på äldreomsorgen och därmed på kvinnorna i detta kvinnodominerade yrke.

Sanningen är att Vänsterpartiet har stött Kulturväven från första stund. Det var därför de svek sitt vallöfte från år 2010 att kämpa för att Stadsbiblioteket skulle få bli kvar vid Vasagatan. Stadsbiblioteket utgör fortfarande det huvudsakliga innehållet i ”väven”. Men (V) inte bara röstade för att anslå pengar samt för att anta den detaljplan som gjorde kulturväven möjlig. (V) lämnade på eget bevåg in en protokollsanteckning för att ytterligare understryka sitt stöd för ”kulturväven”. Denna protokollsanteckning från mötet med Umeå kommunfullmäktige den 29/8-2011 lyder:

”1. Till att börja med: Vänsterpartiet står bakom projekterande och byggande av det planerade Kulturhuset. Inte enbart utifrån en passiv position, utan (V) har genom att vara aktivt och pådrivande i beslutsprocessen verksamt dragit sitt strå till stacken… ”!

Denna protokollsanteckning visar både att (V) hela tiden varit för ”väven”. Istället för att motvilligt ha ärvt detta projekt har partiet, som de själva skriver, varit”.. aktivt och pådrivande i beslutsprocessen…” och därmed  ”… verksamt dragit sitt strå till stacken…” vad gäller förverkligandet av detta ekonomiska hot mot äldreomsorg, skola, personaltäthet och Umeås kulturliv.

När det gäller satsningen på äldreomsorgen, som Tamara Spiric talar om, så ljuger Spirics hänsynslöst även i detta fall. Det hade krävt ett tillskott på 55 miljoner för att bevara samma arbetsförhållanden för de anställda och samma servicenivå för brukarna inom äldreomsorgen. Men (S) och (V) tillsköt endast 32,7 miljoner. Socialnämndens ordförande Eva Andersson (S) erkände att detta var beklagligt. Vilket det var (se här de första effekterna av skrytprojekten). Men Eva Anderson sa ärligt som det var. Tamara Spiric kallade däremot en nedskärning på 22,3 miljoner för en satsning. Så dålig är inte Tamara Spiric i matte. Det är en medveten lögn. Denna nedskärning innebär en attack på de anställda i den kvinnodominerade äldreomsorgen. Spiric kallar sig feminist. Det borde hon inte göra. Hon angriper just kvinnorna. Både duktiga kvinnor i chefsställning och duktiga kvinnor inom äldreomsorgen. Och även inom för- och grundskola. Angreppen sker på olika sätt. Men det är likafullt angrepp. Mot kvinnor i både chefs- och arbetarställning. Från ett överbetalt kommunalråd och makthavare.

 Spiric är en hänsynslös maktpolitiker. Hennes mål är riksdagen. Personligen tror jag att hon är ute efter positionen som ledare inom Vänsterpartiet. Då Jonas Sjöstedt fördes fram som kandidat första gången var Spiric spontana reaktion att (V) skulle ledas av en kvinna eftersom det var ett feministiskt parti. Detta direktsändes i riksradion.

Det finns många bra vänsterpartister i Umeå. Men flera av dessa har antingen lämnat den aktiva kommunalpolitiken eller skrämts till tystnad. För Spiric har gått lika hårt fram i sitt eget parti som mot kommunens kvinnor. Detta om man får tro insändare i lokalpressen skrivna av folk från vänsterpartiet. Spiric skrämmer många. Men hon är inte skrämmande alls. Hon är bara en av många hänsynslösa karriärister. Det enda annorlunda med henne är att hon råkar vara från Bosnien. Men en maktmänniska ska avslöjas oavsett var de kommer ifrån. I Jugoslavien störtades maktmänniskorna. Naturligtvis ger en bakgrund därifrån inget frikort att brutalisera omgivningen i Umeå.

Det naturliga vore att de vänsterpartister som tryckts ned av Spirics hårda regim röstar på Arbetarpartiet i Umeå kommunalval.