Kategoriarkiv: Bloggar

Mitt namn nämns i Israel – i en tidning som står Netanyahu nära – detta gör mig rädd

av

Ikväll kommer jag att stå på Rådhustorget tillsammans med många vänner. Tillsammans ska vi hedra offren för Förintelsen, förebygga att nazisterna växer sig starka i Umeå men också förebygga attentat mot flyktingförläggningar i Umeå med omgivande kommuner. Ikväll kommer jag att känna mig trygg. Och det kan alla andra – som kommer på kvällens manifestation på Rådhustorget kl 18:00 (enligt facebook 1 500 personer) – också göra.

Sent i går kväll fick jag via telefon veta att mitt namn nämns i nätbilagan till en gratistidning – i Israel. Detta på grund av de lögner som sprids om mitt agerande i Umeå inför Kristallnatten idag. Det är en lång väg från Umeå till Israel. Men med internet som redskap blir den kortare.

Jag är inte rädd av mig.

Nazister har hotat mig sedan jag tog plats i kommunfullmäktige 1991. Tyvärr har mig närstående fått lida. Mest fick modern till mitt barn lida. Då den fackligt aktive syndikalisten Björn Söderberg sköts till döds 1999 gjordes en husrannsakan hos mördarna. Där fanns datorer med namn på andra obekväma. Jag och min dotters mor, men också min då 77-åriga mamma, fanns med bland dessa namn.

Den senaste nazisten som ringt mig hade synpunkter på en blogg som jag skrivit där jag kritiserade förnekare av Förintelsen. Jag menade att förnekare av Förintelsen ofta var nazister. Den nazist som ringde hade varit nere i Ukraina och besökt den stridande ”Azov-bataljonen”. De som reser dit gör det för att få lukta krutrök på riktigt. Kanske få döda. De som rest till Azov-bataljonen har skaffat sig ett nätverk av likasinnade. I Sverige och utomlands. Därför var samtalet otäckt.

Det är otäckt att mitt namn nämns i just denna gratistidning i Israel.

Gratistidningens namn är Israel HaYom och står Israels premiärminister Benjamin Netanyahu mycket nära. Så nära att den i folkmun kallas för ”Bibis tidning” – där ”Bibi” står för Benjamin Netanyahu. För bara 2-3 veckor sedan påstod  premiärminister Netanyahu att Adolf Hitler inte ville utrota judarna. På World Zionist Congress i USA påstod Netanyahu att det var stormuftin Haj Amin al-Husseini som skapade idén om förintelsen och sedan gav idén till Hitler. Det är inte första gången Netanyahu skyller Förintelsen på palestinierna.

Det är närmast osannolikt att en israelisk premiärminister kan föra fram en sådan obeskrivlig historieförfalskning. Och inte bli avsatt.  En premiärminister från Israel, som vill frita Hitler från ansvaret från Förintelsen av judarna, och istället skylla denna på en Palestinsk religiös ledare, kommer att åstadkomma två saker samtidigt. Dels ökade motsättningar mellan israeler och judar å ena sidan, och palestinier och andra araber å den andra. Detta både i Mellanöstern och i resten av världen. Dels förminska betydelsen av Förintelsen. Då Netanyahu använder Förintelsen på detta sätt, som ett slagträ i debatten mot palestinierna, spelar han alla nazistiska förnekare av Förintelsen i händerna. Förintelsen borde stå över denna form av historieförfalskning. Det går att avsätta ledare i Israel. Ett sådant oerhört uttalande borde leda till en folklig debatt om detta. Det finns väldigt många israeler som inte håller med Netanyahu.

När nu mitt namn nämns i denna Netanyahu-vänliga tidning, på ett negativt sätt, innebär det att jag riskerar att bli avskydd bland israeler och judar. Dessa får en felaktig bild av vad jag – tillsammans med de övriga talarna/arrangörerna – arbetar för.

Nämnas kan att ett seriöst media som ”Studio Ett” lade ned sitt tänkta inslag då de vänt på lite stenar själva och inte bara gått på hörsägen.

Ansvaret för att mitt namn nämns i en sådan tidning, i Israel, finns här i Umeå. Det är härifrån som hatet mot mig som person kommer. Det är hatet på hemmaplan som gör mig rädd. Och de ansvariga är bloggande politiker.

Slut upp på måndag – mot nazism, för att hedra Förintelsens offer och försvara flyktingboenden

av

Nu på måndag, den 9 november, genomförs en manifestation mot nazism på Rådhustorget kl 18:00 (här är en länk till inbjudan på facebook: https://www.facebook.com/events/162288344118203/)

Den 9 november har gått till historien som Kristallnatten. År 1938 trappade nazisterna upp våldet mot den judiska befolkningen i Tyskland. Uppåt 30 000 judar fördes till koncentrationsläger, 1 000 synagogor brändes ned och omkring 400 judar dödades. Dessutom slogs tusentals judiska butiker sönder. Det glassplitter som låg på gatorna över hela Tyskland gav händelserna namnet Kristallnatten.

Manifestationens första syfte är att hedra offren för nazismens terror och hålla kunskapen om Förintelsen levande. Denna innebar att cirka sex miljoner judar, en miljon romer och andra grupper som homosexuella mördades med en målmedvetenhet som saknar motstycke i historien.

Manifestationen syftar också till att förhindra att Sveriges mest våldsbenägna nazister, som slagit rot i Umeå, växer sig starka. Detta riskerar att öka DAGENS våld mot judar, flyktingboenden och homosexuella och rikta ett slag mot Umeå som en stad präglad av öppenhet och tolerans. Hösten 2013 marscherade nazister öppet med fanor på Umeås gator för första gången sedan Andra Världskriget. Under året som gått har 23 flyktingboenden i Sverige utsatts för bränder och andra attentat. Umeå är ingen isolerad ö. Vi måste sträva efter största möjliga enighet för att förhindra att historien upprepar sig.

Manifestationen på Kristallnatten sker därför i bred och blocköverskridande politisk enighet. Talarna/arrangörerna agerar som privatpersoner – men har sin bakgrund inom sju av partierna i Umeå kommunfullmäktige.

Hjälp till att göra manifestationen stor!
I skrivande stund har ser det ut på följande sätt på facebook:

1 459 personer har sagt att de kommer,

393 är intresserade,

Om detta stämmer kan kommer årets manifestation på Kristallnatten att bli den största som genomförts i Umeå. Jag är väldigt stolt över att vara en av arrangörerna till denna manifestation.

Splittringsförsök och efterhandskonstruktioner
Det fanns politiker som valde att ställa sig utanför manifestationen redan den 16 oktober. En motivering var att det största hotet vad gäller våld i Sverige idag inte kommer från nazister utan från vänsterextremister. Idag låter skälen annorlunda. Detta är en oärlig efterhandskonstruktion i syfte att splittra manifestationen. Sådant kan den kosta på sig som inte deltar i det gräsrotsarbete mot nazism som väldigt många andra deltar i även under de övriga 364 av årets dagar. Jag uppmanar alla att inte låta sig luras.

Det är min stora förhoppning att lika många dyker upp på Rådhustorget på måndag 18.00 som lovat komma via facebook!
– för att minnas offren för Kristallnatten och nazisternas Förintelse av judar och romer,
– för att markera mot alla försök från odemokratiska och våldsinriktade grupper att etablera sig i Umeå,
– för att motverka att flyktingboenden, etniska- och sexuella minoriteter, i Umeå med omnejd, utsätts för bränder och andra attentat eller övergrepp.

Vi lever i allvarliga tider – slut upp!

Slutreplik till Bengt-Ove Karlsson om manifestationen mot våld riktat mot kvinnor

av

Bengt-Ove Karlsson från Kroksjö påstår att han är ”enormt less på folk som utger sig för att vara stora bekämpare av kvinnovåldet utan att i praktiken uträtta ett endaste dugg”. Detta gör att jag ställer mig frågan vad Kroksjö-Karlsson själv gör.

Utifrån hans tre inlägg i debatten i VK består hans insats i att konsekvent försöker förneka och osynliggöra mäns våld mot kvinnor. Han tror inte att manifestationer hjälper. De är pseudohandlingar. I sitt tredje inlägg retirerar Kroksjö-Karlsson – i praktiken – till positionen att det är bra att våldet synliggörs. Men sedan skriver han att ”enbart synliggörande räcker inte för att få stopp på det”.

Nu är det så att synliggörandet av omfattningen på den misshandel och det sexuella våld mot kvinnor som förekommer är enormt viktigt. Detta eftersom det under så lång tid har osynliggjorts och förnekats. Ska kvinnor och män kunna bekämpa män våld tillsammans är ett av det första, och absolut ett av de viktigaste stegen, just synliggörandet av våldet. Och det är just här – i kampen mot synliggörandet – som personer som Kroksjö-Karlsson avslöjar sig. De vill kväva kampen mot våldet i sin linda. Deras strävan efter att osynliggöra och förneka kryper alltid fram. Antingen är det helt och hållet fel med manifestationer för att synliggöra mäns våld eftersom dessa är desamma som ”att odla ett allmänt mansförakt”.

När detta argumentet inte räcker byter debattörer som Kroksjö-Karlsson position. Då blir synliggörandet plötsligt fel av ett helt annat skäl – det räcker inte. Och nu är det plötsligt därför som man borde låta bli att synliggöra.

Eftersom detta ämne uppenbarligen inte är Kroksjö-Karlssons hemmaplan förvånar det inte att han, mycket medvetet, valt bort att läsa det jag skrivit i mina två inlägg i VK.
Nämligen att kampen mot mäns våld mot kvinnor måste föras på i hela samhället: på arbetsplatser och i skolklasser, i kultur- och idrottssammanhang, samt inom politiken och juridiken.

Denna kamp mot mäns våld måste föras av män och kvinnor tillsammans. Och en sak är säker: för många kvinnor, och för många män, är synliggörandet det första steget.
Det är ett steg åt rätt håll.

Uppenbarligen är det detta, visserligen lilla men dock, steg åt rätt håll som skrämmer Kroksjö-Karlsson. För rädd är han uppenbarligen. Det visar han envetna argumentation mot de som gör något – för en passivitet som innebär ett försvar av status quo. Och status quo innebär att våldet mot kvinnor fortsätter – i en skrämmande omfattning.

Det är detta som måste bekämpas. Uppenbarligen utan stöd av Kroksjö-Karlsson.

Umeå Tingsrätt biföll Hagamannens begäran.

av

Umeå Tingsrätt biföll Hagamannens begäran. Därmed undanröjdes det tidigare beslutet av Övervakningsnämnden och som innebar att Hagamannen inte fick vistas i Umeå med kranskommuner under ett år efter sin frigivning. Det nya beslutet innebär att Hagamannen kan återvända till Umeå redan den 28 juli – samma dag som han släpps fri.

Jag vill påminna om den inplanerade manifestationen den 28 juli – mot det våld och sexuella övergrepp som drabbar kvinnor.

Som en av initiativtagarna vill jag understryka den balans på vilken manifestationen bygger. Det vi samlas för – på Rådhustorget den 28 juli kl 12.00 – är en manifestation mot våld och sexuella övergrepp. Det är också en manifestation i solidaritet med alla de kvinnor som dagligen drabbas av övergrepp från närstående, eller bekanta, män.

Jag publicerar här den text på vilken manifestationen bygger. Balansen i manifestationen kan alltså utläsas av nedanstående text.

”Manifestation mot våld och sexuella övergrepp – den 28 juli i Umeå

Den 28 juli släpps Hagamannen ur fängelset. Samma dag arrangerar vi en manifestation mot mäns våld och sexuella övergrepp mot kvinnor. Vi som står bakom initiativet agerar som privatpersoner och manifestationen är partipolitiskt obunden.

Hagamannen utförde under åren 1998-2005 en rad våldtäkter, våldtäktsförsök och överfall mot kvinnor i Umeå. Han dömdes till 14 års fängelse för sex brutala brott. Övergreppen skapade skräck och rädsla och gjorde en hel stad otrygg. Kvinnor varnades för att gå hem ensamma på kvällar och nätter. Män bytte sida på gatan för att markera att de inte förföljde kvinnor. Det var en rädsla som lamslog staden, och präglade oss alla.

Bara i fjol gjordes 13 630 anmälningar om misshandel i nära relationer i Sverige. I snitt dödas 20 kvinnor per år av en närstående. I fjol dömdes 320 män för våldtäkt mot kvinnor och barn. Antalet som dömdes för sexuellt utnyttjande och sexuellt ofredande är långt större. Men verkligheten är värre än vad antalet anmälningar och domar visar. Överfallsvåldtäkter och okända gärningsmän tillhör undantagen, oftast är förövaren en man som är välkänd för den som drabbas. Det våld och sexuella övergrepp som kvinnor utsätts för pågår varje dag, mitt ibland oss.

Vi som tagit detta initiativ vill understryka följande: Manifestationen äger rum den dag Hagamannen friges. Vi vet att umeborna aldrig mer vill känna den otrygghet som rådde under åren 1998-2005. Den här manifestationen riktar sig mot det våld och de sexuella övergrepp som drabbar kvinnor över hela Sverige, varje dag.

Idag handlar inte om att ropa hatiska paroller oavsett vad vi känner mot förövare. Idag, den 28 juli, är tanken att hålla en allvarlig manifestation som avslutas med en tyst stund – för att minnas och hedra offren och om att vi gemensamt ska hitta en väg framåt för att mäns våld och sexuella övergrepp mot kvinnor ska upphöra.

Alla som delar vår inriktning är välkomna.”

I Malmö och Umeå: det offentliga plundras med hjälp av ”kulturen”

av

I både Umeå och Malmö överförs väldiga summor av skattemedel till de skrytprojekt som politikerna tror ska innebära nya tillväxtmotorer. Detta genom de s k kultursatsningarna (en Kulturväv här, ett Malmö Live där). I Umeå ligger idag totalkostnaden för ”väv” och bad på cirka 850 miljoner. I Malmö har bara konserthuset kostat nära 1,3 miljarder.

Under många årtionden har regionsjukhuset NUS och de båda universiteten utgjort tillväxtmotorerna i Umeå (det finns bara sju regionsjukhus i hela Sverige). Sjukhus och universitet har utgjort basen för Umeås väldiga tillväxt vad gäller jobb och invånare, sett med norrländska mått mätt, alltsedan 60-talet. Dessa innebar starten för en uppåtgående spiral för kommunen. Men sjukhus och universitet har nått sin kulmen som tillväxtmotorer. I samband med att Umeå ansökte hos EU om att få bli Europas Kulturhuvudstad 2014 lovade kommunens politiker att uppföra flera skrytbyggen. De dyraste utgjordes av kulturhuset Väven och Äventyrsbadet. Denna satsning byggde på ett flummigt resonemang om att kulturen skulle kunna avlösa industrin som den nya ekonomiska tillväxtmotorn.

■ Kulturhuset Väven. Detta skrytprojekt byggdes gemensamt av Umeå kommun och Balticgruppen. ”Baltic” ville ha ett hotell samt annan kommersiell verksamhet i sin del. Umeås politiker gjorde nästan exakt som kollegorna i Malmö. I båda städerna byggdes överdådiga kulturbyggnader för att locka invånarna till de privata aktörernas hotell- och konferensverksamhet. I Malmö handlade det om att bygga ett konserthus (Malmö Live) så att detta skulle dra folk till Petter Stordalens anläggningar. I Umeå handlade det främst om att flytta stadsbiblioteket, från sitt optimala läge mitt i centrum, ned till kajen och Krister ”Baltic” Olssons hotell- och konferens.

■ Äventyrsbadet. Detta bygge gick lös på ca 400 miljoner kronor. Förutom den alldeles för dyra investeringen är badet placerat på den miljömässigt sämsta platsen i hela Umeå. Den ekonomiska planen för badet förutsätter ca 380 000 besökare per år. Många kommer med bil från kranskommunerna. Luften i centrala Umeå, som innehållit olagligt höga halter av kvävedioxid i nästan ett decennium, riskerar att försämras ytterligare av projektet.

Omsorg och utbildning utarmas av skrytbyggen
Visst har dessa skrytbyggen inneburit en tillväxt. Men inte genom att en industriell epok avlösts av en kulturell epok vad gäller ekonomisk tillväxt. Det har skett en tillväxt. Men denna har främst bestått av ökade vinster för byggherrar och lokala fastighetsspekulanter – bekostade med skattemedel.

Både i Umeå och Malmö har (S) varit drivande i att förverkliga projekten – med Alliansen och V i släptåg. För Umeås del innebär ”väv” och bad årliga fördyringar i kommunens driftsbudget på mellan 80-100 miljoner. Varje år. Detta drabbar för- och grundskola, äldreomsorg och bostadsområden. Detsamma sker i Malmö.

Kampen mot nazismen fortsätter

av

Att hålla minnet av Förintelsen levande samt att försvara historien om nazisternas dödsläger mot de som förnekar Förintelsen är en viktig del i kampen mot nazismen. Idag liksom i samband med Nürnbergrättegångarna efter krigsslutet 1945. Att förneka historien, och framförallt Förintelsen, är något mycket viktigt för dagens nazister.

Den 18 april i år var det 40 år sedan som jag organiserade mig politiskt. Under dessa 40 år har en viktig del av mitt politiska arbete bestått just av kampen mot vår tids nazister. Detta har uppmärksammats av nazister och irriterat dessa. Jag har varit så pass irriterande för dagens nazister att de följer min blogg på VK och Folkbladet! De tycker uppenbarligen att det jag skriver är så pass viktigt att det kräver en kommentar.

Nedan publicerar jag denna kommentar från Nationell.nu, en hemsida som drivs av nazister. Lägg märke till den vikt de lägger vid just förnekandet av Förintelsen. Jag publicerar inte hela deras artikel, utan enbart den del som handlar om mig.

Nationell-nu-Janne

Hänsynslöst av Åsa Romson att förminska Förintelsen

av

Vi håller på att, i Europa, göra Medelhavet till det nya Auschwitz”
– Citat från Åsa Romson (MP) i partiledardebatten söndag 10 maj

Miljöpartiets språkrör Åsa Romson förminskar den systematiserade industriella utrotningen av 6-7 miljoner judar, och även romer, som nazisterna genomförde under Andra Världskriget. Detta på ett fruktansvärt och fullständigt oacceptabelt sätt.

Förintelsen är historiens mest skrämmande brott. Även om det dött lika många, eller fler, människor vid andra tillfällen så finns ingen motsvarighet i historien där en regim använt större delen av Europas transportsystem för att samla ihop och frakta ca sex miljoner judar och en miljon romer till dödsläger för industriellt organiserad avlivning.

Åsa Romson säger i sin s.k ”ursäkt” att hon tog till ett kraftuttryck pga sin egen ”smärta” över bilderna där människor drunknar i Medelhavet. Hon försöker skyla över sin totala brist på alternativ när det gäller att stoppa de konflikter i Afrika och Asien som skapar de enorma flyktingströmmar som kan utnyttjas av människosmugglare. Den ursprungliga roten till dessa konflikter finns att söka i den europeiska imperialismens härjningar i dessa världsdelar, förstärkta av USA:s härjningar, något som förhindrat uppbyggnaden av fungerande politiska strukturer och ekonomisk utveckling och istället orsakat katastrofer i form av krig, inbördeskrig och svält.

Varken Åsa Romson eller Miljöpartiet är kapabla till en elementär analys av historien och samtiden. Detta försöker Romson skyla över genom att förminska Förintelsen med en jämförelse av Medelhavet och Auschwitz. Ställd inför sin monumentala förolämpning mot de judar och romer som utsattes för Förintelsen försöker Romson, på ett makalöst fräckt sätt, göra det hela till en fråga om sin egen ”smärta”. Detta försök av Åsa Romson att komma undan konsekvenserna av innebörden i det hon faktiskt sa förtjänar bara förakt. Det förtjänar också att kommas ihåg. Åsa Romsons försök att skyla över sin obeskrivliga behandling av historien med sin egen persons känslor kan bara betecknas som extremt – både hänsynslöst och ohederligt. Det går inte att hantera historien om Förintelsen på det mest orimliga sätt och sedan, istället för att ärligt och ödmjukt be om ursäkt, försöka tillgodogöra sig sitt misstag genom att antyda att hennes egen ”smärta” är så oändligt stor. Indirekt säger hon att just hennes ”smärta” är större än alla andra människors. Återigen förminskar hon andra. Denna gång inte bara judar och romer utan alla andra partiledare och alla som kan ta del av hennes uttalande.

Åsa Romson är en av den svenska politiska nutidshistoriens mest hänsynslösa och minst kunniga personligheter. Ingen har som hon försökt att förminska Förintelsen. Ingen har som hon försökt förstora sin egen ”smärta” med hjälp av dagens fruktansvärda flyktingkatastrofer.

I övrigt anser Arbetarpartiet att andra länder i Europa bör ta emot fler flyktingar samt att stödet i kampen mot ISIS bör öka.

En falsk och cynisk flyktingpolitik

av

FN-organen säger att antalet flyktingar uppgår till 50 miljoner.

Det var fel och falskt av Fredrik Reinfeldt att låta folk tro att alla dessa kan komma till Sverige. Det är lika fel och falskt av den nuvarande regeringen att låtsas samma sak. Varken Reinfeldt, Löfven eller Språkrören öppnar sina hjärtan. Eller sina plånböcker. Eller landets plånböcker. Däremot är de, allihopa, bra på skådespel.

Jag anser att Sverige ska fortsätta att ta emot flyktingar. Och tillhöra de länder i Europa som tar störst ansvar. Men flyktingmottagandet måste framöver klaras oändligt mycket bättre än idag. Alla vi som såg programmet ”Uppdrag granskning” (Den slutna cirkeln) den 25 mars vet hur dåligt flyktingmottagandet är. Direkt inhumant. Allt pekar på att de flyktingar som beviljats asyl och uppehållstillstånd i Sverige kommer att omvandlas till en permanent arbetslös underklass – i utanförskapsområden. Det finns idag 155 utanförskapsområden med nästan 520 000 invånare. Av denna dryga halvmiljon är strax över hälften utrikes födda och ca 32 procent är födda utanför Europa.

Låt oss sedan titta på hur regeringen plundrar biståndsbudgeten.

För det är inte bara de utsatta flyktingar som kommer till Sverige som behandlas illa. De som inte kommer till Sverige behandlas också illa. Och alldeles förbannat cyniskt. ”I år går nästan var fjärde biståndskrona till att betala för asylsökande” (DN 30/4). Regeringen (S och MP) tog ytterligare nästan 500 miljoner från Sveriges utlandsbistånd för att bekosta den ökade asylinvandringen – till Sverige! ”Sammanlagt innebär det att 9 miljarder kronor för 2015 försvinner ur biståndsbudgeten – nästan en fjärdedel – till att finansiera mottagandet av asylsökande” (DN igen). Detta innebär en väldig nedskärning på Sveriges insatser mot fattigdom och ohälsa säger en representant för en av landets största biståndsorganisationer (Diakonia). ”Det motsvarar Sveriges samlade årliga bistånd till allt som har att göra med hälsovård, allt till barns utbildning, allt till att få fram rent vatten och allt katastrofbistånd tillsammans. Detta är mer än dubbelt så mycket som går till Afrika per år”, säger denne representant. På detta sätt ställer det politiska etablissemanget svaga grupper mot varandra.

Det politiska etablissemanget leker, på det mest cyniska sätt, ”humanistisk stormakt”. Men i verkligheten behandlar detta överbetalda skattefrälse både de flyktingar som kommer till Sverige – OCH de fattiga som blir av med Sveriges bistånd – mycket illa. Cynismen och falskheten är fruktansvärd.

Återigen: se ”Uppdrag Granskning” (Den slutna cirkeln) från den 25 mars. Detta program beskriver verkligheten på ett sant, och därför mycket smärtsamt, sätt för alla självbelåtna välgörenhetsivrare. Sådana personlighetstyper som lever sitt liv i vad en psykolog skulle kalla politisk ”förnekelse”. Just denna ”förnekelse” något som gör det möjligt för dessa att belåtet viska ”du är en riktig fet-humanist” när de tittar sig själva i spegeln varje morgon. Om självgodhet och självbedrägeri vore straffbelagt skulle dessa ”förnekare” sitta inne på livstid. Inte bara de ledande politikerna utan även deras låtsashumanistiska hejarklack runt om i landet.

Detta är det osmakliga resultatet då man inte vågar utmana makten – men samtidigt vill vara med och gapa om ”öppna hjärtan”.

Det som krävs i Sverige idag är ett väldigt upprustningsprogram för att renovera gamla, och bygga nya, för- och grundskolor, äldreboenden, vårdcentraler och lasarett. Men framförallt bostäder. Men detta kommer inte automatiskt. Det enda som kommer automatiskt, för de asylsökande i Sverige och fattiga utomlands, är arbetslöshet och modullägenheter samt svält. Och när arbetslösheten väl slagit rot och modullägenheterna börjat massproducerats i Sverige samtidigt som sjukdomarna ökar i Afrika, kommer arbetslöshet, misärboende och svältdöd att sätta sin prägel på samhället. Hemma, i Afrika och på andra ställen.

Därför måste vi kämpa för en akut upprustning av välfärden. Detta kräver resurser. Resurser får man inte genom att krypa för Makten. Det får man genom att sparka Makten mellan benen. Hårt. Och med båda fötterna.

Det krävs både återtagna skattesänkningar från Alliansregeringens tid och att resurser från de mest vinstrika storföretagen och bankerna ianspråktas. Vinsten i de tjugo mest framgångsrika svenska företagen uppgick ifjol till 450 miljarder. Även kapitalexporten, som leder till avindustrialisering i Sverige och industriuppbyggnad i diktaturländer, måste stoppas. Landet har inte råd med den förlust av jobb, skatteinkomster och kunnande som en fortsatt industridöd innebär. Både ökade skatteintäkter och företagsvinster måste sedan koncentreras till ett väldig nysatsning på jobb och bostäder om välfärden ska kunna försvaras. Och utlandsbiståndet försvaras.

En viktig del i detta består av en demokratisk kontroll över kapitalströmmarna. Detta för att styra skatteinkomster och vinster till de akuta och nödvändiga investeringar som krävs. Samhället måste ta över ägandet av bankerna och övriga kreditföretag. En demokratisk facklig rörelse utgör en viktig del av samhället. Kommunsektorn en annan.

Arbetarpartiet kommer aldrig att reducera sig självt till att bistå Regeringens, Oppositionens och Svenskt Näringslivs önskan att splittra arbetare och fackföreningar genom att bygga barriärer – i form av arbetslöshet och nya och värre utanförskapsområden med modulbostäder – mellan svenskfödda och de som nu får asyl och uppehållstillstånd. Det är Arbetarpartiets plikt att utmana Makten för att skaffa de resurser som krävs för att, så många som möjligt, ska få ett drägligt liv. Och för att förhindra att arbetarrörelsen samt facket splittras.

Holmlund har rätt om föräldrar, knark och Whitney Houston

av

Jag har suttit i Umeå kommunfullmäktige sedan 1991. Under dessa nästan 24 år finns det ingen – absolut ingen – som Lennart Holmlund har angripit lika hårt som han har angripit mig. Och jag förväntar mig nya attacker i framtiden. Men det hindrar inte att även jag är en knarkmotståndare. Och som Lennart Holmlund anser jag att knarkande föräldrar utgör en fara för sina barn. Som Whitney Houston gjorde.

Media har beskrivit Houstons dotter som ett ”chanslöst” offer för den omgivning som mamma Whitney försatte henne i. En omgivning bestående av kändisar, knark och pengar. Det finns ingen anledning att misstro den beskrivningen. Whitney Houstons livsstil var tragiskt nog sådan under ett antal år fram till hennes död. Detta innebär att Houston inte var någon bra förälder – även om hon kunde sjunga.

Den 16 mars hade Folkbladet en artikel kallad ”Holmlund fick lektion i flum”. Där beskriver Folkbladet hur Holmlunds blogginlägg ”utsattes för granskande satir på Littfest i podcasten Flumskolan”. Vidare står det ”När Klenell säger att det är dags för det ökända inlägget om Whitney Houstons död suckar alla i lokalen högljutt” … Han [Holmlund] upptäckte den geniala lösningen att knarkare borde sluta knarka, sa Lundqvist och pekade på att Holmlunds skrivande ligger nära en narkomans beteende” och fortsätter (enligt referatet) ”Han kan inte sluta skriva, man säger åt honom att han inte borde, men han kan bara inte sluta, sade Lundqvist…”.

Jag utgår från att Folkbladets referat är rättvisande. Och utifrån detta måste jag säga att det är typiskt hur lättvindigt problemet med knarkande föräldrar avfärdas. Och hur typiskt detta avfärdande är för drogliberaler.

Först slår Klenell an tonen genom att säga att det är dags för det ”ökända” inlägget. Bara så att alla på Littfest (och alla läsare av Folkbladet) ska veta hur man ska tycka. Sedan kommer föraktet. Holmlund påstås ha upptäckt att knarkare borde sluta knarka. Till sist avslutas hela parodin med att en komiker (vad annars) säger att Holmlunds beteende är likt en narkomans.

Vips! Därmed var det bevisat, det som skulle bevisas, nämligen att det inte fanns någonting i det som Holmlund skrev. Samt att Holmlund, dessutom, var dum som över huvud taget skrev.

Denna metod är typisk för drogliberaler. Om den som kritiserar kändisföräldrar för att de låter sina barn fara illa är dum, då måste också kritiken mot knark och mot knarkande föräldrar vara dum! För att inte säga hur fruktansvärt dum kritiken mot själva knarket är.

Men kärnan i Holmlunds inlägg handlade främst om detta (citat): ”…Nu glorifierar alla media henne som inte kunnat ta hand om sin dotter utan snarare inlett sitt barn i narkotikamissbruk. Vilken usel mamma som inte ser till att hennes dotter inte följt i sin mammas fotspår …”.

Whitney Houston klarade inte av att hålla sitt barn borta från den värld som ledde till stjärnans egen död. För detta förtjänar Whitney Houston att kritiseras. Inte Lennart Holmlund. Holmlund har kritiserats för mycket (av mig och av andra) och det med rätta. Men han ska inte förlöjligas eller förfalskas för detta. Det var MODIGT av Holmlund att gå emot strömmen och ta upp frågan om media, knarkande megastjärnor som också borde vara föräldrar men inte är det.

Alla kan läsa Holmlunds blogginlägg, i sin helhet, längre ned. Jag formulerar mig annorlunda än Holmlund. Allt han skriver skulle inte jag ha skrivit – innehållsmässigt. Men jag är en svuren motståndare mot knark och mot knarkliberaler. Och knarkande föräldrar är för allvarligt och för trakiskt för att skrattas bort på det sätt som uppenbarligen skedde på Littfest – om man får tro referatet. Och jag tror på referatet.

Till sist: Jag anser att de i panelen förtjänar kritik för sin överslätande attityd mot knarket. Det är väldigt mycket bättre att resa frågan, som Holmlund gjorde, än att manövrera bort den, på det sätt som den oemotsagda panelen gjorde. Sedan kan panelen ha gjort hur många träffsäkra poäng som helst i Holmlunds övriga bloggmaterial. Detta förändrar ändå inte att det är fel att skratta bort ett så allvarligt problem. Tala om lättvunna segrar – inte över knarket, för mot knark slåss inte panelen – utan över alla oss icke-närvarande knarkmotståndare.

Här nedan följer det ”ökända” inlägget av Holmlund

”Sluta höja Whitney Houston till skyarna….
Av 18 februari 2012 kl 17:40,
Sluta höja Whitney Houston till skyarna. Idag begravs hon efter att ha knarkat ihjäl sig. Tidningar som Aftonbladet gör precis som knarkkungarna spekulerar för att få folk att köpa tidningen, så gör alla media i detta fall.
Visst var hon en bra sångerska men jag är helt övertygad om att ingen har tvingat henne till att knarka, inte en enda utan det är hennes eget beslut.
Däremot är det synd om alla som tycker om hennes musik och köpt skivor så hon har kunnat köpa knark för flera miljarder som hamnat i händerna på den organiserade
brottsligheten. De måste känna en besvikelse eftersom de har finansierat hennes knarkande. Jag har själv några skivor men för vad.
Nu glorifierar alla media henne som inte kunnat ta hand om sin dotter utan snarare inlett sitt barn i narkotikamissbruk. Vilken usel mamma som inte ser till att hennes dotter inte följt i sin mammas fotspår
Att bruka droger kan aldrig skyllas på någon annan än personen själv och eftersom Whitney har haft hur mycket pengar som helst har det funnits pengar till att komma bort från knarket men hon valde i stället både knarket och döden och den organiserade brottsligheten som är knarkleverantörer och som förstör livet för så många människor.
Media bör ta sitt ansvar och inte vara marknadsförare av ett liv i knark som ger framgång och en snabb väg till döden”

Ledare från hela världen – förenade i hyckleri

av

Mitt förra blogginlägg var tillägnat offren för terrordådet i Paris – redaktionen, polisen, gisslan – och deras anhöriga. Men också alla de miljoner människor som chockades av dådet och som i väldiga manifestationer visade sin avsky för massakern i söndags. Samt sin begripliga rädsla. De mördade, deras anhöriga samt alla som visade sin avsky för terrorn förtjänar respekt. Därför skrev jag mitt förra blogginlägg i en anda av just respekt.

Detta blogginlägg är tillägnat alla de ledare i världen som efter dådet, och som i söndags, har tävlat om att vräka ur sig påståenden om att de stöttar ”det fria ordet”, ”demokratin” och ”yttrandefriheten”. Plus ett otal andra klichéer och lögner. Dessa ledare förtjänar inte respekt. Detta blogginlägg skrivs därför inte heller i en anda av respekt.

För vem och vad hotar det fria ordet?

Jag anser att det finns två, huvudsakliga, källor som hotar det fria ordet och övriga demokratiska fri- och rättigheter. Det ena är marknadsekonomin. Det andra är statliga ingripanden.

Marknadshotet

Rupert Murdoch är en värdig representant för de mediemoguler som hotar det fria ordet. Detta genom marknadskrafternas tendens att koncentrera ägandet av medier. Murdoch kontrollerar världens näst största mediekoncern. Denna delades visserligen upp år 2012, efter en avlyssningsskandal, men Murdoch kontrollerar fortfarande koncernens bägge delar. Och han vet att använda den makt som media ger. Nu hetsar Murdoch mot muslimerna. Han vill nu, mer eller mindre, hålla alla muslimer ansvariga för massakern i Paris. Tänkt om alla kristna skulle hållas ansvariga för Breiviks mord på ungdomarna på Utöya?

Statliga hot

Ett annat hot utgörs av statsmakterna världen runt. Jag hoppas att ingen har glömt NSA – National Security Agency – med vars hjälp USA har avlyssnat och olovligt tagit del av en gigantiskt stor del av världens kommunikation. Jag hoppas att ingen har glömt vårt eget IB eller vad som pågick ibland annat i Storsien i Norrbotten under andra världskriget (googla på ”Storsien” om du inte känner till vad jag syftar på).

Till hoten mot de demokratiska fri- och rättigheterna hör en rad av de ledare som, hycklande, demonstrerade i Paris i söndags. Vi har David Cameron från GBR, under vars regering tidning The Guardian hotades med nedstängning, eftersom tidningen publicerade dokument läckta av Edward Snowden. Men värre blir det. Eller vad sägs om kung Abdullah från polisstaten Jordanien och utrikesminister Sameh Shoukry från Egypten. Med fanns premiärminister Ahmet Davutoglu från Turkiet. Hur många politiska dödsdomar som avkunnats i Egypten vet jag inte. Däremot vet jag att Turkiet hamnar ännu längre ned än Egypten på ”reportrar utan gränsers” pressfrihetsindex. Och med detta Turkiet förhandlar EU sedan länge om ett inträde! Med fanns också utrikesministrarna från Ryssland och Algeriet samt representanter för Förenade Arabemiraten. En annan person som gör skillnad på folk och folk var premiärminister Benjamin Netanyahu från Israel. Många av dessa ledare kommer från länder där både journalister och vanliga bloggare förtrycks systematiskt. Det är dessa ledare som har makten att hota de demokratiska fri- och rättigheterna. På riktigt.

Plump, kränkande och ibland rasistisk – men absolut ingen måltavla för mördare

Jag erkänner att jag tillhör alla dem som, före morden, inte kände till satirtidningen Chalie Hebdo. Ska jag vara ärlig imponerar inte tidningens bilder i allmänhet på mig. Tidningen slår inte sällan nedåt – istället för uppåt. Och många av dess bilder är riktigt plumpa, kränkande och ibland direkt rasistiska. Åtminstone i mina ögon. Men, och det är detta som är avgörande, detta gör inte tidningens medarbetare till några legitima måltavlor för mördare.

Därför vill jag upprepa följande: Jag känner mycket starkt för offren för massakern i Paris, för deras anhöriga, och för alla de miljoner människor som nu är rädda. Till de rädda hör både ateister, kristna och muslimer – människor som aldrig skulle kunna tänka sig att själva ta till terroristiskt våld. Alla har min respekt.

Hårresande hyckleri  

Men för alla dessa ministrar, och en och annan mediemogul, som i söndags tog chansen att försöka framstå som om de, alldeles på riktigt, skulle stå upp för de demokratiska fri- och rättigheterna saknar jag helt respekt. Dessa hycklare, utövare av förtryck av de demokratiska fri- och rättigheterna runt om i hela världen, borde ha haft vett nog att stanna hemma. Men istället försökte de osmakligt nog vinna inhemska politiska poänger på andras lidande och död.

Det är från många av dessa ”demonstrerande” ledare som det verkliga hotet mot det fria ordet, och mot övriga demokratiska fri- och rättigheter, kommer idag. Och nu har terroristerna gett dem en scen på vilken de tagit chansen och försökt återupprätta sin solkiga – och ibland även blodbestänkta – auktoritet. Låt oss hoppas att denna förening av hycklare från världens alla hörn misslyckades med detta – i söndags.