Undergången

Än har inte jorden gått under…så långt vi vet…men kanske är det ändå tänkt att vi sakta ska fluffas in i snö…så vi inte märker vad som händer…? Jag känner personligen att undergången är nära men det beror nog mest på att jag har borta min kalender. Min hederliga gamla papperskalender. Vänner av moderniteter (som jag oftast men inte i detta fallet är) fnyser föraktfullt och menar att det skulle inte hända om jag hade kalendern i telefonen och synkade med datorn….Förvisso är det så…men jag har också sett den panikslagna minen på folk som inser att det inte alls synkat…eller att hela systemet ligger nere för dagen. Nåja…kalendern är just nu borta! OCH JAG SAKNAR DEN….

Skolan och kyrkan och julen och det…

Jag roas lite smått av den nu uppblossande debatten huruvida man nu får fira advent,  Lucia eller andra kristna jultraditioner i skolmiljö eller kyrka eller..,ja de små liven ska ju skyddas från påverkan med religiösa förtecken…det kan jag för all del hålla med om. Det finns all anledning att barn själva ska få komma på att det finns något som är större än vi förstår och sedan om man vill kalla detta för ett Berta, Gunnar, Ivan eller Olga…eller andra gudomliga namn kan jag tycka är mindre intressant…egentligen. Klokt också om vi lär barnen att det inte går att ursäkta våld med att någon gud vill ha slagsmål/krig heller…nåja. I min lilla kammare undrar jag nu…hur gör vi med barn som har bibliska namn eller namn förekommande i koranen osv. får de komma till skolan…Maria, Matteus, Johannes…ska de vara hemma? Och hur gör vi med Muhammed och Gabriel och Sara?

Julstök

Gjort en ansats till att skapa julstämning…vad nu julstämning egentligen är?( Julstök är mer rätt..ord…det blir väldigt stökigt när man jular. ) Jag har inga måsten inför jul. Har inte ens en elak moster (min är både snäll och rolig) som jag annars aldrig träffar som jag traditionellt träffar till jul. Gula bullar blev det i alla fall idag…även om gult hör påsken till…Traditioner är märkliga saker och många säger att de är så viktiga för människor. Ja så kanske det är..?

Freaky friday..

Läser artikel i dagstidning om konsten att bli svensk. Vad krävs egentligen.. och den eviga debatten om vad som egeeeentligen är svenskt. Det är nog det svenskaste. Att vi inte tycker att någonting egentligen är svenskt. Samtidigt som det finns grupper som vill värna det man anser särskilt svenskt…vad det nu är…så jag tänker..Den specifika mixen av intryck från hela världen är vad som skapar ett land…det som skapar vår kultur…Det enda vi med säkerhet vet är att allting förändras. Så även Sverige. Men vi har alla ett ansvar för hur vi vill utveckla det? Det som inte är under utveckling är under avveckling…Så hur vill vi utveckla vårt land? Vill vi ha en demokrati där vi alla tar vårt ansvar som medborgare röstar och deltar eller ska vi ha livet serverat? Ska alla få vara med eller ska vi åter sortera ut de vänsterhänta? Folk med överbett…hur gör vi med dem? Personligen tycker jag vi sparar på alla och ger var och en förutsättningar att skapa gemenskap för alla och skapa världen.. livet är ett ett tillsammansprojekt.

Världsmedborgare…förenen eder!

PussåPalt och trevlig helg!

 

Frisk men inte pigg…skakad men inte störd

En bra dag som nästan alla andra. Konstaterar att alla dagar är olika vilket då får en att förundras över att människor är så oroliga för förändringar (…ja det kan vara illasinnade rykten men jag har hört att det finns sådana människor..) Att saker förändras är ju det enda man vet med säkerhet. Man behöver inte gilla förändring…men hur vet man att det nya är sämre än det man har..egentligen? Varför är man trygg och säker och gillar något halvdåligt hellre än att provar att välja något nytt? Det kan ju vara bättre? Om något inte är under utveckling så är det under avveckling…

Dagens tanke: Nu kör vi igen!!

Tisdag..finns en i varje vecka

Krassligheten har drabbat mig! MIG! Vad innebär det? Ja, att jag inte känner mig riktigt som stålkvinnan idag! Upprörande. För att vara säker på att få lite medlidande lät jag bli att måla mig i morse (…eller möjligen glömde jag att göra det) En något rörig förmiddag med ekonomiska förtecken så gick projektledare Carlsson med lite långsamma (även om en del ändå skulle påstå att jag halvsprang) steg mot kontoret, bearbetade en liten bekymmersrynka i pannan. Inne på kontoret så fick jag påhälsning av tröstande kamrat som lät mig låna en stor blank mässingshjort som nu pryder mitt skrivbord.. (bara till låns)..alltid uppmuntrande med mässingshjortar. En annan kamrat kom med en god chokladkaka. Sweet! Som en bonus kom sedan vaktmästare med en jättestor whiteboard och en jättestor anslagstavla till mitt nya kontor. Pannan blev alldeles slät och bekymmersfri sånär som på en liten linje som senare suddades ut av ett uppmuntrande svar på sista frågan. Så NU är Carlsson på banan igen! Huka er baciller och bekymmer för nu laddar hon om!

Dagens tanke: En sak i taget…

Nu börjar jag!

En snölös måndag i november. Ett glatt skutt ur sängen. Rätt så högt skutt ur en loftsäng. Landade på båda fötterna och insåg att kroppen inte var så glad idag. Vadan detta! En bacill! Icket tid med. Idag ska rollbearbetningar i livsteatern ”projektet” bearbetas och formas. En mycket sevärd teater i det verkliga livet där EU har en av de stora rollbesättningarna. Kan vara så att man kan se organisationen som Primadonnan? Viktig och utan henne blir det lite men inte alltid så lätt att förstå? I denna uppsättning ( Det projekt jag är projektledare för) finns allt med kärlek, avsky, drama och pengar och ungdomar. Ännu inga mord och det hoppas jag verkligen vi slipper. Jag vet att det kommer att bli ett bra slut men pjäsen är lång och många akter.
Dagens uppgift: Uppmärksamma en ny tanke