Mötet/tyckandet och åtgärden.

 

När vi i det hållbara samhällets namn eller i någon miljöriktig övertygelse, blir frälsta och ska frälsa vår omgivning blir sinnet ofta radarstyrt som om det var en enkelspårig lokförare vid styrspaken. Många är dom dessa föredragshållare jag lyssnat på eller ibland läst inlägg utav. En del är mycket bra, sakliga tydliga i sin intention och kan även ta en diskussion utan att det hettar till. Men det finns dom andra, dom där som vi alla känner till, dom som ”vet” utan att lyssna på någon annan som ofta är hyggligt påläst. Vid en del föredrag delas publiken upp i olika fraktioner och det märks snabbt när det blir skarpt läge. Råkar vår eminente föreläsare halka på ett ämne och inte behärskar det till fullo, kan katastrofen snart bli ett facto.
 Som slaghökar kastas händerna till skyarna i den ofta lilla lokalen, som om alla måste få ordet NU!!  Först kastar person 1 ut sin åsikt i avsikt att med giftig tunga dräpa stackaren vid podiet varefter person 2 o 3 o 4 försöker ta till orda utan att ordningen riktigt återställs. Den del, den fraktion som kommit för att lyssna förblir ofta sittandes lugnt och suckar tungt över hetsporrarna som innehar så mycket ilska inom sig att dom formligen exploderar.
 Snart föreslås en paus för kaffe med gofika, gärna sötbröd för att liksom trycka på om sockerbehov och kolhydratspåfyllning i den redan välfärdsinflammerade kroppen som får betala ett högt pris i vår förädlade genmanipulerade vackra värld. Samtalen lugnar sig och snart är stämningen tillbaka på en rimlig nivå där föredragshållaren kan fortsätta.
 Filosofer och andra lärde män i forna Rom kunde med ögonvittnesskildringar återge till oss idag, möten på offentliga platser som urartade vilket jag förstått att det inte var helt ovanligt. Man kunde helt sonika lyncha stackaren som försökte föra ut samhällsomvälvande åsikter som inte föll alla på läppen. Sant eller skröna, tydligen kunde folk stenas när det hettade till ordentligt.
 -Jag funderar vilket som är bäst?
 -ska vi införa bättre mötesdisciplin i Sverige eller ska det stå en lastpall med sten i varierande storlekar utanför möteslokalen.?

Clownen vet kanske bäst!Clown mannaminne

Konsumtionsgnäll utöver alla gränser Del.1

 

Vi lever i en tid av omåttligt konsumerande samtidigt som vi utöver alla gränser är upplysta om allt!
Läsandet i tidningar, lyssnade på radio och direktkonsumtion av ljud + bild i television pågår hela tiden. Till detta ska man lägga reklamskyltar, neonskyltar, ledskyltar på infarter och dessa ständiga uppkopplingar med smarta telefoner, surfplattor och hemma bärbara datorer samt stationära sådana. Vi är uppfylla av information, vi är medvetna om mycket samtidigt som jag tycker mig se en fördumning av gemene man/kvinna/ungdom. Förklaringen kan kanske bero på just omåttlig konsumtion av icke önskvärda men inte möjliga bortvalsprodukter som vi bara matas med hela tiden.
-Säg mig ärligt, berätta en dag när du inte blev matad med någon form av information, en dag som är helt fri från medialt och visuellt brus. När inte ens radion är igång eller du inte tittar på smart telefonens display eller lyssnar på en Mp3 låt?
Medvetenheten är stor om ekologiska mat, kravmärkning, fossila bränslens påverkan på hela jorden Tellus miljö, att byta energislukande glödlampan till en bättre miljöriktig halogenlampa, för att sedan införskaffa lågenergilampor till höger och vänster för att sist nu ledas in i LED-fållan. Vi är bara hemskt väldigt duktiga på att anamma det som är bäst för miljön. Men men men….vänta nu?!!
Vi anammar mycket för att vara på miljöns sida, men vad har konsumtionsivern kostat i form av energiförluster då man ska uppfinna nya innovationer hela tiden för att få sälja mer och mer och mer. För att inte prata om det besvärliga i att återvinna skiten, säg den som inte funderat mer än en gång över var saker ska slängas?
Nu samlar vi prydligt och ordentligt i lådor, påsar, säckar eller i snygga förvaringslösningar som inköpts/ konsumerats in för onödigt dyra slantar bara för att skiten som blir över ska se snygg ut där hemma.
– Det är ju bara skrot för återvinning vi har där i dom snygga påsarna med namn på…plast…metall…papper….kartong….elektronik. Sedan ska man lasta och med bil köra iväg för att sortera en gång till. Undrar om det är plus eller minus på den värdsliga statistiska miljögrafen?

 

-Bättre att ta sin Sousafon o gå för att spela en trudelutt!

Sousafon mannen 

 

 

 

 

Matkåseri och spaning mot framtiden

Fisk på matmarknad

Den Franske gastronomen Brilliant Savarin har skrivit att uppfinnandet av en ny
rätt gagnar mänskligheten mer än upptäckten av en ny stjärna.
Upptäckten av en ny grundsmak måste då rimligen jämställas med att ett
helt nytt universum öppnas.

Kikunae Ikeda (1864-1936), proffessor i kemi vid Kejserliga universitetet i Tokyo,
slog 1908 fast att den kemiska smakstommen i kött och alger bestod av glutaminsyra
och att man likaväl kunde få fram syrorna och deras salter ur andra animaliska eller
vegetabiliska proteiner. Det eller den smak han åsyftade gavs namnet Umami.
Umami som ord är Japanskt och svårt att översätta exakt till svenska, men vid en
viss efterforskning är detta troligen mest relevant: god/färsk och mustigt läckert.

Från barnsben har orden om Frankrike oftast bestått av matorienterat innehåll,
då deras matkultur varit så mycket mera utvecklad under lång tid och uppfattats
som exotisk, till skillnad från oss som befunnit oss i norra Europas avlägsnaste
avkrok och haft silverskeden långt från födelseplatsen.

Vi hittar vitlök, ostron, sniglar, grodlår och vinskadade grytor, ”bouquet garni”,
roquefortost, olivolja, tryffel, gåslever, sardiner, bläckfisk, skaldjur, kanin, croissant,
pain blanc(vitt kort bröd), sardeller, vin till dagligdags, grovmalda korvar, surkål,
calvados, selleri, färska örter, champagne och mycket mycket mera.

-Vad är Umami och hur smakar det?
-Vad har detta med Kikunae Ikeda’s upptäckt av Umami med Frankrike att göra?

Umami är natriumglutamat!?
Smakar lätt salt och lätt sötaktigt.
Finns naturligt i proteinrika livsmedel.
Naturliga källor till Umami är parmesanost, buljonger, aromat,
sojasås,  kött, oliver, ansjovis, sardeller, kapris och selleri.

Frankrike använder massor av råvaror i matlagningen till vardags och till fest
som direkt kan anknytas till smaken av Umami som sardeller, ansjovis, selleri,
kapris, olika mögelostar, oliver.
Nere i Asien finns sojasåser, ansjovisliknande jästa fiskar, selleri, grönt te.
I Sverige har vi en klassisk Umami-rätt……Janssons frestelse som pga. sin
ansjovis når gastronomiska höjder varje gång den serveras.

Då Umami hajpen står utom alla rimliga proportioner undrade jag vad vi i Sverige
kan bidra med till den internationella kulinariska gourmetscenen.
Forskning på nätet och massor av kokböcker av alla de slag löste till slut mysteriet
och det gjorde att ni får en gåta att fundera på:

Doften är aromatisk med underton av tryffel, konsistensen är spröd, kristallartad
och samtidigt saftig. Den har en mustig sötma med ton av kola, tydlig sälta,
fruktighet och höga syror tillsammans med en rustik och kraftfull smak. Den vilar på
ytterligare en hemlighet som kanske få känner till, men som förklarar dess breda
ökade popularitet i Europa eller varhelst den hamnar.
Vi svenskar använder den, dess egenskaper till att göra chips, gratänger, smör,
till pasta, snittar, rostat bröd.
-Hemligheten och dess popularitet kan tillskrivas inslag av just Umami.

Vad är jag?  -svaret kommer!

Avslutar med spaning om framtiden -Vad den kan ha i sitt kulinariska sköte?

Vi mänskor har en reptilhjärna som är ett arv från långt tillbaka, tydligen ganska
oförändrad genom årmiljonerna. Det enda som förändrats är vår värld, vår omgivning
och vårt sätt att behöva uppföra oss. Reptilhjärnan är den samma och leder oss på
olika upptåg som är svåra att förklara eller hindra. Jägaren finns där inne, jägaren vill
fortfarande med upptäckarlust finna nya marker, nya upplevelser som kan skänka
tillfredsställelse till kroppen likt att efter en lång dags intensivt fysiskt eller psykiskt arbete,
varva ner med ett glas vin och känna en eufori av värme och lugn sprida sig.
Jägaren idag är ibland en kulinarisk upptäckare bland grytor, stekpincetter, kokböcker
i drivor, fina knivar, anpassade grottor kallade köksoptimering med öppen planlösning
där grottans öppna planlösning runt lägerelden kommit i mode igen med nya material där
familjen kan samlas kring köksön och skåda spektaklet som reptilhjärnan ställer till med.
-När jag säger ”kokumi”, vad säger ni då?

Upptäckarna har inte nöjt sig med Umami , nu är det nya kokumi !
Om jag säger att vatten med lite kalcium upplevs gott medan högre halter av kalcium
ger en otrevlig besksur smak. Därför borde vi inte gilla mjölk som är kalciumrik, men
det gör väldigt många ändå och frågan är varför?
-Jo fett binder till sig kalcium, därför kan vi gilla kalciumrika mjölkprodukter utan
att den beska tonen slår igenom.
Kokumi i matlagningen tillskrivs mustighet, kontinuitet och fyllighet.
Lagrad goudaost med karamellaktigt djup i smaken är kokumi. Torkade fiskar, sällsynt
i sverige men vanligt i Norge och Asien sägs ge en smak av just Kokumi som troligen
blir den nya sjätte grundsmaken framöver.

Svaret på gåtan är ”Västerbottensost”