Mont Blanc kan vara tuffare än Mount Everest

Majoriteten av världen har insett att Mont Everest är världens högsta berg och har därför bestigits av äventyrare och visionärer som vill visa sig på styva linan. Men det är inte alltid det hösta berget som är svårast att besegra. Ibland kan det, liksom i årets upplaga av division IV-norra, vara ett lag utan de högsta topparna och de djupaste dalarna som är svårast att besegra. Lika väl var det så i år då Malå tog hem norrfyran före Betsele – seriens egna Mount Everest.

För i år handlade det inte om vem som hade de högsta topparna – utan vilket av topplagen som var jämnast och klarade sig utan stora nivåskillnader på formkurvan. Malå IF tappade bara poäng i fyra av seriens 22 matcher och det blev till slut avgörande. Betsele IF hade de högsta topparna, men vad hjälpte det då man under våren gick på rejäla plumpar borta mot Mjövallen och även mot Drängsmark/ Ostvik. Nej, Malå var helt enkelt de lag som hade högst lägstanivå och som klarade sig bäst från skador och avstängningar. Betsele gick obesegrade under hela hösten, men man fällde sig själva på att man inte klarade att hålla samma nivå under våren.

Lycksele IF hade en bra vår, men valde att lägga sig – spela in deras juniorer säger dem själva – men några av deras bästa spelare deltog inte under hösten för att man inte ville gå upp till division III. Jag själv är av den sorten att om man inte spelar för att vinna – behöver man inte spela alls. Om Lycksele hade hållit hela vägen är oklart, men laget var oerhört svåra att göra mål på och Joakim Hansson höll många nollor under våren.

Årets besvikelse får man nog säga att Rönnskär/ Railcare varit. Laget har, till skillnad från förra säsongen, blivit mer och mer destruktiva i sitt spel. Man har samlat sig till försvar och litat på att Mattias Lundberg, Mikael Vidmark, och i viss mån, även Ronny Sandström ska göra det där framme. Den taktiken har inte fungerat speciellt bra och därför återfinns laget en sjätteplats – något jag inte hade förväntat inför säsongen.

Sunnanå blev trea till slut. Jag själv hade tippat dem som tvåa, efter Betsele, och får väl känna mig relativt nöjd med tanke på hur jag befriats från talang med just tippande. Dock får jag sträcka på ryggen att jag tippat rätt vilka lag som skulle ligga topp sex och vilka som skulle finnas på den nedre halvan, men det var väl det enda jag prickade rätt på. Sunnanå har annars gått från klarhet till klarhet. Ett lag fyllt av unga talanger har jobbat bra med lite rutin och därav gjort en bra säsong.

Vilhelmina hade jag överskattat ordentligt. Ruslan Meherremlis ankomst trodde jag skulle påverka laget mer positivt än vad det gjorde och Markus Lejons manskap visade klart och tydligt hur viktigt försvarsspel är för ett fotbollslag – något laget inte fick att fungera under hela säsongen.

I botten, just ovanför Vilhelmina, blev det en kamp mellan Bastuträsk och Bureå. De svart-vita vann den kampen med en poäng, men hade säsongen igenom stora problem att få laget att prestera på topp under en längre tid – detta trots flera nyförvärv som förstärkte truppen. Bastuträsk gjorde en bra säsong – sett till det spelarmaterial Ivan Johansson befogat över. Medle är ett annat lag som kämpat på bra trots att man inför många av säsongens matcher jobbat hårt för att ens få ihop elva man till match. Mjövallen har gjort det man förväntat av dem – varken mer eller mindre. Robertsfors likaså.

Ska vi summera säsongen så är det jämnheten som segrat. Det har bevisats att de högsta topparna inte alltid är svårast att besegra. Branta stup och höga klippor eller jämn hög höjd. En bergsbestigare kanske har lättare med Mont Blanc, men för att dra referenser till fotbollen – så kan det vara lättare besegra Mount Everest.


Så tippade jag inför säsongen:

1. Betsele
2. Sunnanå
3. Rönnskär
4. Malå
5. Lycksele
6. Drängsmark/Ostvik
7. Vilhelmina
8. Bureå
9. Medle
10. Mjövalen
11. Bastuträsk
12. Robertsfors

Sluttabell:
1. Malå IF 54
2. Betsele IF 53
3. Sunnanå SK 46
4. Lycksele IF 44
5. Drängsmark/ Ostvik IF 41
6. Rönnskär Railcare IF 29
7. Medle SK 25
8. Mjövallen BK 22
9. Robertsfors BK 20
10. Bureå IF 18
11. Bastuträsk SK 17
12. Vilhelmina IK 13

Skytteliga:
1) Rickard Eriksson, Betsele 27
2) Jonas Lindgren, Drängsmark 23
3) Rashed Mohammed Anwar, Sunnanå 19
4) Pär-Henrik Sjöström, Malå 17
5) Moutasem Abtah, Betsele 16
6) Mattias Lundberg, Rönnskär 15
7) Sebastian Johansson, Lycksele 14
8) Patrick Obinna, Drängsmark 13
9) Alexander Brinkmann, Sunnanå 12
9) Joakim Johansson, Malå 12

Årets frågetecken:
Rickard Eriksson gjorde ändå 27 mål, varav fem i den sista omgången och i en tidigare match gjorde han hela sex mål, något som imponerar – i alla fall på mig. Den stora frågan jag nu ställer mig är: Vart spelar Rickard nästa säsong?

Årets utropstecken:
Offensiv och målskyttar tituleras ofta och därför passar jag på att hylla defensiv och målvaktsspel här. Joakim Hansson, målvakt i Lycksele IF, har imponerat i år och gjorde sitt lag till ett av de mest svårslagna under våren med ett bra försvar – men framför allt – lysande målvaktsspel.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>