Vill ju så gärna ha dej kvar som du var.Länge till så jag har någon att fråga om det som var förr.Du min vän som alltid varit så snäll mot mej.
Nu tittar du på mej en stund…….pratar om dina onda knän.Ser ju att känner igen mej men vem riktigt är jag.Säger mitt namn efter en stund så svarar du just det Oskars dotter.Då klarnar det och vi kan samtala om lite av varje.Så frågar du hur mår Oskar nu och jag svarar bara bra.Men Oskar har ju varit död i 37 år.I detta läge spelar det ingen roll.Vi delar ett äpple och njuter av att sitta tillsammans.Lägger ut små röda trådar du kan följa så samtalet blir bra med klara och rediga stunder.
Varför gör det så ont att se dej försvinna sakta in i en dimma.Som du tidigare sa själv så känns det som det börjat växa mossa i dej.
Jag har ju arbetat så länge med dementa.Tror mej kunna bemötande,har förståelse,vet hur jag ska bete mej.Känner med den drabbade samt anhöriga.Intar en roll som den trygga och kunniga som jag ska ha.Men känner ju ändå en sorg ibland för jag kommer ju så nära många.Försöker vara proffs så gott jag kan.Lämnar allt när jag går av mitt skift.Försöker att släppa allt.
Men nu när jag möter dej som jag känt sedan småbarns åldern så känns det så annorlunda.Du berör mej så oerhört.Jag vacklar i min proffsighet nu när jag är privat.
Denna sjukdom som ej syns men som förändrar så mycket den har namnet Demens.
månadsarkiv: oktober 2016
60 Plussare med patina
Djupt inne i skogen där sällan någon passerar där är dom dessa 60 plussare eller ännu äldre.Dom ligger där under den gamla granen som vintertid beskyddar med sina knotiga vida grenar.Delvis inbäddade i mossan för den absolut sista vilan.Även dessa var en gång nya och blanka.Många,många liter vatten har burits i dessa.Ljudet av spenars leverans av mjölk mot hinkarnas insida kan jag även höra inom mej om jag lyssnar noga.Efter tid av nötning blev det djuren som fick använda för att dricka ur.Sedan länge haft sin sista viloplats här.Känner inom mej …inte röra.Dessa skall ej bli trädgårds pynt.Nej,de ska få ligga kvar som en monument över allt slip och kämpande de som brukade jorden vid detta torp utförde.Hårt arbete och strävan för att klara familjens vardag.
Vila i frid ni en gång så viktiga objekt för de som var före oss.
Stjärnor och Diamanter
Man behöver inte alltid lyfta blicken för att se stjärnor.Ja även diamanter får man.Alldeles gratis är det också.De finns både här och där bara man stannar upp och tittar.Skimrar och lyser upp vatten ytan samt om man riktigt lyssnar noga inom sej så hör man…sätt dej ned en stund och betrakta oss.
Naturen ger så mycket för den som vill och kan ta emot.
Linda i mitt hjärta.
Linda.
En kvinna jag har på en särskild plats i mitt hjärta.Hon ligger på en sammets bädd mjuk som dun tryggt inom mej.
Linda Johanna hette en kvinna född 1880. En dåtida glesbygds kvinna precis som jag och många andra..Vem är då denna kvinna ?
Jo,hon var / är min älskade Farmor.
Hade förmånen att få växa upp med henne kring mej ända tills jag var 8 år.En kvinna som jag som barn beundrade och kommer att minnas med värme så länge jag lever….
Linda gifte sej ung med en betydligt äldre man.Barnen kom tätt.Vid 41 års ålder blev hon änka hastigt med 7 barn.De äldsta fick tidigt hjälpa till så gott de kunde.Min pappa var barn nr 4 och han var född 1908. Har farmors bibel och där på ett försätts blad är alla barnens namn skrivna.Finns ytterligare 4 namn med stjärna och ett kors vid födelsedatum.Så 11 barn totalt födde hon. Skulle kunna skriva så mycket om farmor men blir ett slags sammandrag nu.
Linda valde att leva ensam.Gifte aldrig om sej.Kanske hon hade nån vän,vet ej.Levde i det hus jag nu äger och bor i sedan år 1982.Minns med glädje när hon lade ifrån sej strumpstickningen och öppnade sin lilla trälåda hon hade på byrån och bjöd på Dixie och Rival kola.Danske kungens bröstkarameller hade hon alltid i denna låda också.Minns så väl hur roligt det var att få fläta hennes tunna långa hår som sattes i en knut baktill med hjälp av hårnålar.
Bilderna visar Linda som ung.brud samt när åldern kom.
En kvinna i glesbygd som hade oanade krafter och verkade klara det mesta.
Evas Betraktelser.
Blå timmen.
Mitt första inlägg i min blogg.Vem är jag då ? Jo Eva .En helt vanlig kvinna mitt i livet ja på senare delen av livet.Bor i Röjnoret inom Skellefteå kommun.Fotografering är en kär hobby för mej.Jag kommer att skriva om lite av varje ur min vardag samt visa bilder.Är naturintresserad och hoppas kunna ge er en känsla av allt det fina som finns i naturen bla.Blå timmen ni vet stunden ja minuterna just mellan skymmning och mörker.Då är det magiskt.Tyst och stilla men oerhört energi givande.Njut av bilden och blunda kanske du känner lite av magin.
