Vasalund – Umeå FC

AAAAAAH vilken frustrerande match.

Fyra utsparkar bort från min lägenhet ligger Skytteholms IP. Umeå FC hälsade på, spelade skitkasst och åkte hem.

Plus med matchen:
+ Bortatröjorna var snygga
+ Sudar var som alltid bra
+ Marko var kung

Minus med matchen:
– Allt annat.

Vi tar det från början.

UFC började piggt. Första tio minuterna var helt och hållet våra. Vasalund fick knappt hålla i bollen, och grabbarna vårdade bollen riktigt bra.

Sedan barkade det åt helvete.

Det var en ocan av ytor mellan anfalls- och försvarsspelare. Sillah och Danny fick kämpa på med panikartade rensningar. Vasalund spelade sig enkelt förbi första pressen och sedan allt som oftast ut till sin vänsterkant. Där huserade Anthony Allison, och herregud vad han är usel på att försvara. Oj oj oj.

Allisons presspel i första halvlek var så dåligt att det är värt ett eget stycke. Den började alltid med att han satte av i full karriär mot spelare med boll. Han fortsätter springa, men ändrar riktningen och drar förbi bollförare. Där stannar han. Ytan som Allison sprang ifrån blir fri, och bollförande spelare kan bara knata på rakt fram.

Umeå FC vann en del boll relativt högt upp, men ingen var det minsta intresserad av att göra något vettigt med den. I stället för att smaska på framåt vände man tillbaka till mittback eller målvakt. Konsekvensen av det blev att Vasalund samlade sig och låg rätt i positionerna varenda gång Umeå FC försökte sig på att lattja sig framåt.

Så såg det ut hela jävla första halvlek. Det var helt hopplöst.

Det var alltså fullt logiskt att Vasalund tog ledningen. Förutom en bra nick i ribban på en fast situation och lite långskott hade Umeå FC ingenting framåt. Jag repeterar: Nada. Inte ett jota. Noll koll på grejerna.

Halvtid: 1-0 till hemmalaget.

Andra halvlek började på samma sätt som den första. Umeå FC var bollförande. Sillah – osm inte gjort någon glad i första halvlek – byttes ut och Mattias Lidberg byttes in. Ett vettigt byte.

Spelet såg bättre ut. Umeå FC vågade sätta lite bollar på djupet och la längre mackor på yta för Allison att springa på. Det funkade rätt hyggligt, men Umeå FC hade fortfarande svårt att ta sig till bra lägen.

I åttionde minuten slet sig Allison lös på högerkanten och blev fälld precis utanför straffområdet. Hampe Wallgren smaskade in frisparken hårt efter marken, och Marko stånkade in bollen med oklar kroppsdel. 1-1. Marko springer vrålandes tillbaka med bollen till mittpunkten. Rättvist.

Efter kvitteringen la försvaret ner sitt positionsspel. Bara sju minuter senare väggade sig Vasalund igenom på sin högerkant. Boll in mot mitten, och Vasalundare styr in ett inspel vid första stolpen. 2-1. Inte helt rättvist, men mycket logiskt. Det var alltid farligare när Vasalund hade boll än när Umeå FC hade den.

När Umeå FC släppte in sista målet gick luften ur laget. Noll vilja och noll ambition.

Det är så deppat att se. Usch.

Nu vill jag tänka på annat.

EDIT: Startelva, Umeå FC:
Sudar
Wallgren, Larsson, Marko, Dilleridillan
Fällman. Christensen, Winka, Allison
Sillah
Danny

Frej – Umeå FC

Hej igen!

Premiärseger mot Frej i sexig sol får ju vilken fotbollshatare som helst att vilja snöra på sig dojorna och lattja lite med trasan.

Vi tar det från början.

UFC ställde följande lag på benen (4-4-1-1):

Sudar
Isaksson, Marko, Adam, Dillan
Lidberg, Wennebro, Christensen, Allison
Winka wonka,
Sillah

Frej ställde upp med en elva helt utan spelare med Frej som tilltalsnamn, en enorm besvikelse.

Inte helt oväntat var Frej det spelförande laget. tekniska killar med coola frisyrer rullade bollen fint via mittfältarna och ut på kanterna. Redan i andra minuten tröttnade Marko på att bara få titta på, så han älgade ut på kanten och försökte spraka ihjäl bollen.

I den åttonde minuten fick så UFC tag på bollen och gick till anfall för första gången i matchen. Laget startade en spelvändning via vänsterkanten där Sillah spelade Allison som i sin tur hivade in ett inlägg. Bollen gick in via Linus Christensens tå. IK Frej – Umeå FC 0-1.

Matchbilden förändrades inte efter målet. Frej fortsatte att dominera bollinnehavet. Umeå FC brydde sig mer om att ligga rätt i positionerna än att försöka vinna bollen fort, vilket faktiskt funkade riktigt bra. Backlinjen vågade trycka upp och neutraliserade därmed IK Frejs bjässe på topp, Dragomir Draganov.

Ungefär en halvtimme in i matchen bestämde sig Umeå FC för att anfalla igen. Sillah får bollen vid halvplan. På Zidane-manér helikopterfintar han sig förbi sin mittback innan han frispelar Allison som sprungit sig fri på högerkanten. Allison gör inget misstag och rullar enkelt in bollen till höger om målvakten. IK Frej – Umeå FC 0-2.

Sista kvarten av första halvlek är sedan helt och hållet Frejs. Även om laget fortsatt håller mycket boll och kommer till en del skott känns det aldrig riktigt farligt. De flesta skotten kommer utifrån, och i luften har Marko och Adam stenkoll på Draganov. Det känns stabilt.

Andra halvlek. Danny Persson byts in, Wennebro ut. Winka ner på mittfältet.

Frej är bättre i andra halvlek. Laget testar både backlinjen och målvakten ett flertal gånger och har bland annat en boll i virket ungefär fem minuter in i halvleken. Kanterna trycks ner vilket gör att Danny och Sillah blir lämnade åt sitt öde på topp. Umeå FC slår bara ifrån sig, och Danny gör det han är bäst på – brunkar och stånkar fast bollen för att ge lite andrum.

I andra halvlek har Umeå FC inte mindre än tre rensningar som träffar klubbstugan och två som letade sig ut i skogen.

Med tjugo minuter kvar får Sillah lämna planen till förmån för Simon Mårtensson. Jag vill här och nu passa på att gratulera Simpan till coolast look i laget. En vildvuxen frilla kompletteras med ett Pirlomässigt skägg. Han såg riktigt rutinerad ut. Tyvärr levde inte spelet upp till looken. Simon var rätt blek.

Sista tio minuterna försöker Frej desperat trycka in en balja, men ledningen känns ändå aldrig hotad. Laget försvarar sig förtjänstfullt. Hela backlinjen gör ett kanonjobb utan boll. Marko språngnickar en boll tio meter utanför straffområdet och får direkt en high five av Adam Larsson.

När domaren efter 94 minuter sätter pipan står alltså Umeå FC som segrare efter en väl genomförd match. Frej hade en del chanser men var oerhört håglösa i straffområdet. Laget borde ha gjort minst ett mål.

Bäst på planen offensivt var Allyson och Sillah. Winka och Christensen slet förtjänstfullt på mittfältet. Marko och Adam spelade med ett jävla självförtroende. Dillan var kanon utan boll. Sämre med boll. Isaksson var stabil. Unge Mattias Lidberg var tyvärr helt osynlig.

Det var allt för mig. Nu tänker jag försöka jobba bort min bakfylla medelst kebab. God afton!