Matchrapport: Athletic FC United – Umeå FC

Hej på er!

Det var inte i går.

Inte i förrgår heller.

Skit i det! Här kommer en text om matchen mot Sveriges nyaste elitsatsning – Athletic FC. Klubben hette till och med förra året Väsby IF, men styrs nu med järnhand av åkerimagnaten Alex Ryssholm. Nu spelar laget i skrikande brandgula tröjor som påminner mer om en vägkon än någonting annat. Offsides Johan Orrenius skrev i senaste numret ett alldeles fantastiskt reportage om en orolig klubb med märkliga satsningar, stora spelarnamn och en sparkad Haris Laitinen. 

Men nog om det. Som en av 120 åskådare slog jag mig ner på Vilundavallens cementläktare med vetskapen om att det skulle bli en allt annat än enkel match. Athletic har plockat in sex nya spelare i sommar och slog superettanlaget Falkenberg i cupen så sent som förra veckan.

Umeå FCs laguppställning från vänster till höger (4-4-2)

Sudar
Sjöström d.y, Isaksson, Larsson, Christensen
Winky Wonka, Gruda, Wennebro, Lidberg
Simon, Danny

Matchen började inget vidare för våra stolta krigare i blått. Redan ett par minuter in i matchen släppte Sudar in ett skott vid vänsterstolpen. Målskytten i AFC, Jesper Carlsson, gjorde sitt nionde mål för säsongen. Jag såg tyvärr inte målet själv, men enligt rapporterna på läktaren var det inget otagbart avslut.

Umeå FC började faktiskt matchen riktigt risigt. Athletic var bollförande och hotade rejält efter kanterna. Daniel Uchechi, med meriter från Sheffield Wednesday, gjorde lite vad han ville till vänster. Hemmalaget anföll med massor av folk och skapade ett rejält tryck mot Sudar. Stort plus till Fredrik Isaksson och Adam Larsson som städade förtjänstfullt i straffområdet.

I minut sexton fick våra favoritgossar i blått en frispark i ett rätt ofarligt läge. Winka lastar in bollen i straffområdet. Den dimper ner framför den notoriske målskytten Mårtensson som laddar bössan och.. missar bollen. Dessbättre gör backen framför honom detsamma. Mårtensson kämpar sig upp från marken, kämpar sig fram till bollen, sätter ner stödjebenet och missar bollen igen. Backen försöker rensa, men bollen landar i stället hos super-Danny som rakar in den från fyra meter.

Athletic FC United – Umeå FC: 1–1. Otroligt oförtjänt.

Efter målet börjar hemmalaget att darra. Det är fortfarande bollförande, men det känns inte lika farligt som under matchinledningen. Laget har en bra offensiv, men bakåt darrar man rejält. Backlinjen har problem med både uppspelen och i försvarsspelet.

Fem minuter efter kvitteringen ska målvakten sätta igång spelet efter en tillbakapassning. Umeå FC trycker upp laget och sätter in en mördande press. Winky Wonk Winka vinner bollen vid mittlinjen, spelar in bollen till Danny. Vår rödhårige mördarmaskin spelar bollen vidare till en Mårtensson som ser ut att rycka ifrån backarna, men i stället skiter i allt och stannar upp strax utanför straffområdet. Ena mittbacken försöker glidtackla honom, men missar. Näste mittback testar samma sak, men inte heller han lyckas. Mårtensson tittar upp, ser att målvakten står fel och avslutar sedan vårdat med höger insida. Bollen skruvar sig in vid högra krysset. Ett klassmål av vår lockige målmaskin. Ledning Umeå FC.

Vid det här laget ser AFC rätt stressade ut. Jag hade turen att sitta framför klubbens ordförande Alex Ryssholm och sportchefen Hamid Kavodvand. Deras omdöme gällande försvarsspelet vid Mårtenssons mål var allt annat än kärleksförklaring.

AFC fortsätter ändå att hota framåt. Daniel Uchechi är hela tiden ett hot. Han är utan att överdriva den bästa spelaren jag har sett på den här nivån sedan jag såg Saihou Jagne göra slarvsylta av Henrik Norén på samma arena 2007. I sina turkosa dojor trippar han runt och gör precis vad han vill på planen.

Tyvärr för AFC är det inte särskilt många andra i laget som har samma kvalitet.

I minut 33 får så Umeå FC en straff efter en hörna. Varför de fick straff vet jag ärligt talat inte. Domaren signalerade i alla fall för en fasthållning, och fram stegar Simon Mårtensson.

Straffen är bra. Han väntar ut målvakten som lägger sig åt höger. Magic Mårtensson placerar in bollen högt på andra sidan. 1-3.

Ungefär här frågar Ordförande Ryssholms kompis undertecknad vem den där ”Simonvic” är. Jag svarar att Simon Mårtensson är seriens bästa anfallare just nu.

Ställningen står sig halvleken ut.

Den andra halvleken börjar ungefär som den första gjorde. Uchechi försökte på FIFA-manér dribbla sig genom hela laget redan på avsprak. Det gick åt helvete.

Men AFC fortsätter att behålla sitt initiativ under egentligen hela matchen. De går framåt med otroligt mycket folk. Danny sliter förtjänstfullt framåt. Sjöström är bra på vänsterbacken och håller Uchechi borta från straffområdet

I alla fall i 57 minuter. Sedan sparkar Sjöström ner Uchechi inne i straffområdet. Domaren blåser. Straffen är solklar.

Den gamle Hammarbyspelaren Fadi Malke kliver fram och dunkar in bollen. Reduceringen är trots allt ganska rättvis.

Efter målet får Umeå FC kriga hårt för att inte släppa in en kvittering. Athletic har några riktigt bra lägen. Jesper Carlsson har en nick strax utanför stolpen. Uchechi är överallt och springer som en dåre. Umeå FC slutar spela fotboll och ägnar sig i stället åt att sparka bollen så långt bort från det egna målet som möjligt.

Efter 95 minuter blåser domaren av. Umeå FC håller ut. Det blir 3-2 till bortalaget. Trots spelövertaget för hemmalaget känns resultatet på något sätt ganska rättvist. Athletic spelade otroligt omständigt framåt medan Umeå FC hotade på allvar egentligen varenda gång de gick till anfall.

Plus i Umeå FC till mittbackarna, Danny Persson och Simon Mårtensson. Sjöström var bra i 57 minuter men tappade allt eget spel efter att han orsakade straffen.

Lamin Sillah gjorde ett bra inhopp på högerkanten med tio minuter kvar. Gruda gjorde en stabil insats på mittfältet.

Nu måste jag äta middag. Tack för mig.