Foto: LarsArne Söderberg
Bilden ovan är som du kanske ser tagen av LarsArne Söderberg, och ingår som en del av hans utställning Bilder i jazzton. Utställningen öppnar I DAG på Vännäs bibliotek och visas till och med 26 juni. Jag har lite fullt upp den här veckan och kommer att resa iväg över midsommarhelgen, men förhoppningsvis ska jag hinna ta mig förbi i nästa vecka och kika lite noggrannare.
Läser även att svenska storfotografen JH Engström vunnit Leica Oskar Barnack Award 2015, och därmed kan casha ut den blygsamma summan 25 000 euro och en Leica M-kamera. Lite bilder från det prisvinnande projektet och nomineringen kan du läsa om här.
Engström tillhör en skara fotografer som jag tidigare haft extremt svårt för. Samma problematiska relation hade jag länge till Lars Tunbjörk. Deras bilder har jag mest sett som… fula, är nog det bästa ordet att beskriva. Fula och intetsägande. Och det var nästan som att jag skämdes över att tycka så, dom är liksom fina fotografer man ska uppskatta. Men jag tror att mycket handlar om fotografisk mognad. I ett avsnitt av Bildradion pratar Göran Segeholm om uppskattningspyramiden (tror jag att den kallades), som förmodligen går att tillämpa på all sorts konst. Basen i pyramiden utgörs av det mest lättillgängliga inom fotografi, någonting som den breda massan kan titta på och tilltalas av. Nästa nivå i pyramiden är lite smalare, lite svårare. Inte riktigt lika många personer tilltalas eller förstår det här jämfört med den tidigare nivån. Och sådär fortsätter det, för steg upp i pyramiden krävs en annan förståelse och vana av att titta på fotografi. I toppen av uppskattningspyramiden hittar vi de riktigt svåra fotograferna, som väldigt få personer kan uppskatta eller förstå.
JH Engström har nog alltid varit några nivåer över mig i min egen pyramid. Självklart behöver man inte uppskatta alla fotografer eller konstnärer bara för att de lyfts fram av proffstyckarna, men gånger som det här när jag verkligen inte förstår storheten hos en fotograf så blir jag snarare nyfiken på vad andra ser hos dem som jag inte gör. Därför pirrade det till litegrann i mig när jag nu tittade igenom bilderna på länken ovan och jag insåg att jag inte stöttes bort av hans bilder som jag tidigare gjort. Det gjorde mig sugen på att kolla upp honom mer. Och det är nog bra. Jag tror att vi alla då och då behöver utsätta oss för sånt som egentligen faller utanför våra preferensramar. Det är väl det som driver vår utveckling framåt.
