Wennebro in action mot Sylvia där han gjorde ett mål och en assist. FOTO: Kenneth Sandelin.
Bloggens personliga favorit, Fredrik Wennebro, 16, (minus att han hejar på Manchester United dock) fick sig ett samtal från bloggen om vad som skett och vad som komma skall.
Väljer att inte publicera hälsningsfraserna då de känns ovidkommande.
Du har fått stort förtroende på senare tid vilket har inneburit ett mål och ett assist. Kan du förklara varför det gått så bra?
– Jag har verkligen gjort allt för att få en plats i startelvan och är väl inte riktigt given ännu men det känns bra. Har kommit in bra i laget och lagkamraterna har stött mig. Det är kul att spela fotboll och då går det oftast bra.
Du har mest fått spela kanterna men du föredrar att spela i mitten?
– Stämmer men jag har inte en traditionell kantlöparroll då jag ska ta mycket löpningar mycket inne i banan. Så det är egentligen inte så stor skillnad. Visst man var lite ovan i början men nu har jag börjat vänja mig.
Du har en landskamp på meritlistan. Den 22 augusti 2006 mot Finland. 4–4 blev det, hur var det att spela i den blågula-tröjan?
– Det var en otroligt skön känsla. Väldigt nervöst där i början men sen släppte det eftersom. Jag fick spela defensiv mittfältare vilket jag inte spelat tidigare så det gick väl inte 100%. Vi slog mycket långbollar från den ena kanten till den andra men det var sjukt roligt att bara få vara där.
Den 6–13 juli väntar landslagsläger med 64 spelare. Vad är dina förväntningar inför lägret?
– Satsar på att komma vidare till den 18–mannatrupp som ska spela turnering i Holland direkt efter men det kommer att bli sjukt svårt. Bara att göra sitt bästa och se hur långt det räcker.
Undertecknad är väldigt intressanta av de unga förmågor som Sverige har för tillfället så när jag hade Wennebro i luren frågade jag helt sonika om vilka han imponerats av i 91-årsgången.
– Viktor Lundberg från AIK är riktigt vass. Sen finns det Kamal Mustafa (IFK Göteborg) och Hamid Alamin (Malmö FF) också som är riktigt bra. Liverpoolspelaren Alexander Kacaniklic var med och spelade mot Finland och jag tycker att han var bäst på plan.
För undertecknad värmde det sista namnet i hjärtat. De övriga namnen var rätt väntade. Som alltid återstår det att se vilka som lyckas ta det berömda steget från epitetet talang till stjärna.
