Det har nu gått fyra år sen Fabio Grosso slog in den avgörande straffen som fullbordade ett lands kamp mot rättvisan. Då var det ett kollektiv som slogs mot världen och chockade dem flesta – nu handlar allt om en tränare, en europamästare och ett korthus. Men innan dess – vad har fört oss hit.
Bara sju dagars väntan återstår innan den stora festen drar igång. Världen stannar upp för att följa den största sporthändelsen i modern tid – fotbolls VM. De Olympiska spelen konkurerar, men för mig är det inget snack om saken, fotbolls VM är det största som händer på fyra år.
För att titta i den episka backspegeln så minns vi först tillbaka fyra år i tiden – jag menar – det är ju nu vi ska minnas och bygga upp till denna underbara fest. Förutsättningarna var enkla, snackisarna många, men möjligen var den största snackisen om individerna. Ronaldo skulle göra sitt sista VM och få chansen att passera Gerd Müller som VM:s bäste målskytt genom tiderna, en bedrift han klarade mot Ghana.
Förutom Ronaldos rekord var trollmannen från Marseille i fokus. Zinedine Zidane skulle avsluta en magnifik karriär, men ingen trodde väl att han skulle göra det i en VM final – absolut inte på det viset han gjorde. Skallningen på Marco Materazzi satte punkt för en av de största spelarna fotbollsvärlden någonsin skådat. Han var bäst – hela VM dominerades av den briljans som utstrålades av denne fenomenala fotbollsspelare.
VM var över för Zidane, och så även för Frankrike. Grosso satte spiken i kistan och fullbordade ett kollektivs kamp mot världen. Mutskandaler, nerflyttnigar och mutade domare förenade en grupp människor att uppnå något stort – och som dem gjorde det. Cannavaro vann Ballon d´Or och Buffon var magnifik. Ändå var Italiens seger ett nödvändigt ont för fotbollen. Absolut inget ont om Italien i sig, men den defensiva fotboll som stämplades fast i världsfotbollen efter Greklands seger i EM 2004 fortsatte då defensiva Italien vann VM 2006.
Två år senare segrade den vackra anfallsrika, passningseleganta och attraktiva fotbollen igen. Spanien blev Europamästare efter att Fernando Torres sprungit ifrån allt och alla. Fotbollen var räddad – fotbollen var attraktiv igen.
Två år senare står vi här nu i väntan på något stort. Och det kommer att komma. Vänta bara…..
Fortsättning följer…
