Etikettarkiv: Umeå

Slut upp på måndag – mot nazism, för att hedra Förintelsens offer och försvara flyktingboenden

av

Nu på måndag, den 9 november, genomförs en manifestation mot nazism på Rådhustorget kl 18:00 (här är en länk till inbjudan på facebook: https://www.facebook.com/events/162288344118203/)

Den 9 november har gått till historien som Kristallnatten. År 1938 trappade nazisterna upp våldet mot den judiska befolkningen i Tyskland. Uppåt 30 000 judar fördes till koncentrationsläger, 1 000 synagogor brändes ned och omkring 400 judar dödades. Dessutom slogs tusentals judiska butiker sönder. Det glassplitter som låg på gatorna över hela Tyskland gav händelserna namnet Kristallnatten.

Manifestationens första syfte är att hedra offren för nazismens terror och hålla kunskapen om Förintelsen levande. Denna innebar att cirka sex miljoner judar, en miljon romer och andra grupper som homosexuella mördades med en målmedvetenhet som saknar motstycke i historien.

Manifestationen syftar också till att förhindra att Sveriges mest våldsbenägna nazister, som slagit rot i Umeå, växer sig starka. Detta riskerar att öka DAGENS våld mot judar, flyktingboenden och homosexuella och rikta ett slag mot Umeå som en stad präglad av öppenhet och tolerans. Hösten 2013 marscherade nazister öppet med fanor på Umeås gator för första gången sedan Andra Världskriget. Under året som gått har 23 flyktingboenden i Sverige utsatts för bränder och andra attentat. Umeå är ingen isolerad ö. Vi måste sträva efter största möjliga enighet för att förhindra att historien upprepar sig.

Manifestationen på Kristallnatten sker därför i bred och blocköverskridande politisk enighet. Talarna/arrangörerna agerar som privatpersoner – men har sin bakgrund inom sju av partierna i Umeå kommunfullmäktige.

Hjälp till att göra manifestationen stor!
I skrivande stund har ser det ut på följande sätt på facebook:

1 459 personer har sagt att de kommer,

393 är intresserade,

Om detta stämmer kan kommer årets manifestation på Kristallnatten att bli den största som genomförts i Umeå. Jag är väldigt stolt över att vara en av arrangörerna till denna manifestation.

Splittringsförsök och efterhandskonstruktioner
Det fanns politiker som valde att ställa sig utanför manifestationen redan den 16 oktober. En motivering var att det största hotet vad gäller våld i Sverige idag inte kommer från nazister utan från vänsterextremister. Idag låter skälen annorlunda. Detta är en oärlig efterhandskonstruktion i syfte att splittra manifestationen. Sådant kan den kosta på sig som inte deltar i det gräsrotsarbete mot nazism som väldigt många andra deltar i även under de övriga 364 av årets dagar. Jag uppmanar alla att inte låta sig luras.

Det är min stora förhoppning att lika många dyker upp på Rådhustorget på måndag 18.00 som lovat komma via facebook!
– för att minnas offren för Kristallnatten och nazisternas Förintelse av judar och romer,
– för att markera mot alla försök från odemokratiska och våldsinriktade grupper att etablera sig i Umeå,
– för att motverka att flyktingboenden, etniska- och sexuella minoriteter, i Umeå med omnejd, utsätts för bränder och andra attentat eller övergrepp.

Vi lever i allvarliga tider – slut upp!

I Malmö och Umeå: det offentliga plundras med hjälp av ”kulturen”

av

I både Umeå och Malmö överförs väldiga summor av skattemedel till de skrytprojekt som politikerna tror ska innebära nya tillväxtmotorer. Detta genom de s k kultursatsningarna (en Kulturväv här, ett Malmö Live där). I Umeå ligger idag totalkostnaden för ”väv” och bad på cirka 850 miljoner. I Malmö har bara konserthuset kostat nära 1,3 miljarder.

Under många årtionden har regionsjukhuset NUS och de båda universiteten utgjort tillväxtmotorerna i Umeå (det finns bara sju regionsjukhus i hela Sverige). Sjukhus och universitet har utgjort basen för Umeås väldiga tillväxt vad gäller jobb och invånare, sett med norrländska mått mätt, alltsedan 60-talet. Dessa innebar starten för en uppåtgående spiral för kommunen. Men sjukhus och universitet har nått sin kulmen som tillväxtmotorer. I samband med att Umeå ansökte hos EU om att få bli Europas Kulturhuvudstad 2014 lovade kommunens politiker att uppföra flera skrytbyggen. De dyraste utgjordes av kulturhuset Väven och Äventyrsbadet. Denna satsning byggde på ett flummigt resonemang om att kulturen skulle kunna avlösa industrin som den nya ekonomiska tillväxtmotorn.

■ Kulturhuset Väven. Detta skrytprojekt byggdes gemensamt av Umeå kommun och Balticgruppen. ”Baltic” ville ha ett hotell samt annan kommersiell verksamhet i sin del. Umeås politiker gjorde nästan exakt som kollegorna i Malmö. I båda städerna byggdes överdådiga kulturbyggnader för att locka invånarna till de privata aktörernas hotell- och konferensverksamhet. I Malmö handlade det om att bygga ett konserthus (Malmö Live) så att detta skulle dra folk till Petter Stordalens anläggningar. I Umeå handlade det främst om att flytta stadsbiblioteket, från sitt optimala läge mitt i centrum, ned till kajen och Krister ”Baltic” Olssons hotell- och konferens.

■ Äventyrsbadet. Detta bygge gick lös på ca 400 miljoner kronor. Förutom den alldeles för dyra investeringen är badet placerat på den miljömässigt sämsta platsen i hela Umeå. Den ekonomiska planen för badet förutsätter ca 380 000 besökare per år. Många kommer med bil från kranskommunerna. Luften i centrala Umeå, som innehållit olagligt höga halter av kvävedioxid i nästan ett decennium, riskerar att försämras ytterligare av projektet.

Omsorg och utbildning utarmas av skrytbyggen
Visst har dessa skrytbyggen inneburit en tillväxt. Men inte genom att en industriell epok avlösts av en kulturell epok vad gäller ekonomisk tillväxt. Det har skett en tillväxt. Men denna har främst bestått av ökade vinster för byggherrar och lokala fastighetsspekulanter – bekostade med skattemedel.

Både i Umeå och Malmö har (S) varit drivande i att förverkliga projekten – med Alliansen och V i släptåg. För Umeås del innebär ”väv” och bad årliga fördyringar i kommunens driftsbudget på mellan 80-100 miljoner. Varje år. Detta drabbar för- och grundskola, äldreomsorg och bostadsområden. Detsamma sker i Malmö.

Nya skrytprojekt eller samarbete med kranskommunerna?

av

Jag trodde att vi hade fått nog av skrytprojekt i Umeå. Men Väven och Äventyrsbadet på Nanna-tomten ska nu få sällskap av ännu ett minst sagt tvivelaktigt projekt; att bygga en skidanläggning  för utförsåkning ”av internationell klass” på Vallberget i Tavelsjö. 80 miljoner kronor ska kalaset kosta, där kommunen står för ena halvan och Balticgruppen (vilka annars?) för andra halvan. En del av pengarna till projektet är medel som blivit över när man byggde Väven. Det finns alltså starka skäl att se Vallberget som en förlängning av skrytbygget på kajen. Frågan om bolagsbildning för anläggningen debatterades och klubbades i kommunfullmäktige den 24 november.

Beslutsunderlaget innehåller en hel del som får varje människa med minsta lilla verklighetskontakt att ta sig för pannan!

Vad sägs om att det på fullaste allvar finns förhoppningar om att den ska locka till sig turister från exempelvis södra Europa (med närhet till Alperna…)? Eller att folk ska åka från Norge, förbi de norska fjällen och förbi välkända svenska skidorter som t.ex. Åre, Hemavan och Tärnaby, för att åka skidor på Vallberget. Ett Vallberg som har, i sammanhanget blygsamma, 155 meters fallhöjd? Vallberget, som är mindre än backen i Agnäs, ska dessutom få husera världscup-tävlingar i slalom! Hoppas representanter för Umeå…

”Orimligt” är ett otillräckligt ord för att beskriva detta.

I underlaget talas det även om att Vallberget ska vara en destination för fjällvandring. Det är skrattretande. Sen jag lärde mig gå har mina föräldrar tvingat med mig på fjällvandringar – vinter, sommar, med skidor och utan. Vallberget är fint och trevligt. Jag har ju själv klättrat upp för berget. Men det går inte ens med den livligaste fantasi att kalla det för fjällvandring.

I debatten tog vi i Arbetarpartiet bland annat upp om den totala bristen på verklighetsförankring i underlaget. Vissa ledamöter i kommunfullmäktige pressades att distansera sig från de mest verklighetsfrånvända prognoserna i underlaget. Men beslutet att bygga en anläggning stöddes av 47 ledamöter av 63 närvarande.

Beslutsunderlaget var som sagt var fullt av orimliga förhoppningar, och dessvärre lyste seriösa ekonomiska kalkyler med sin frånvaro. Något som också saknades var en insikt om att snöläget kan se annorlunda ut i framtiden, med den globala uppvärmningen i åtanke.

Balticgruppen är som sagt en av intressenterna på Vallberget. De ser Vallberget som en god affär. Antalet hotellsängar har nämligen fördubblats i Umeå de senaste åren, varav Balticgruppen driver minst ett av hotellen och äger en del av de fastigheter som huserar övriga hotell. Skidbacken i sig kommer inte att ge några intäkter, men Balticgruppen hoppas troligen att de ska tjäna in på gungorna vad de förlorar på karusellerna. Umeå kommuns skattebetalare har dock inga gungor, i form av hotellrum, att tjäna in förlusterna på…

Umeås kranskommuner Bjurholm, Robertsfors, Vännäs och Vindeln har alla skidanläggningar. Detta är viktiga verksamheter för dessa kommuner som brottas med avfolkning och brist på privata arbetsgivare. Många av dessa skidanläggningar har redan idag svårt att få det hela att gå ihop. Ytterligare konkurrens från Umeå kommun kan göra att dessa får slå igen.

Istället för skrytprojektet på Vallberget vill Arbetarpartiet att Umeå försöker inleda ett samarbete med exempelvis Bjurholms kommun för att utveckla Agnäsbacken – när det gäller möjligheter ta sig till Agnäs från Umeå med kollektivtrafik. Fallhöjden i Agnäs är högre än i Vallberget. Och där finns redan liftanläggningar, camping och värmestugor. Denna verksamhet skulle kunna utvecklas om Umeå och Bjurholm samarbetade. Och kostnaden för skattebetalarna i Umeå skulle bli betydligt lägre än 40 miljoner.

Satsningen på Vallberget, som alltså kan drabba skidanläggningarna i kranskommunerna hårt, drevs hårdast av Centerpartiet. Det är uppenbart att de övergett sin gamla slogan ”Hela Sverige ska leva”. Från Arbetarpartiets sida ska vi göra vad vi kan för att utveckla samarbete mellan Umeå och kranskommunerna – vi anser nämligen att även kranskommunerna ska leva.

Bevara Hamrinsberget – som park med utomhusscen

av

I en av sina ansökningar till EU, för att få bli Kulturhuvudstad, lovade de styrande politikerna i Umeå att de skulle uppföra tre skrytbyggen. Efter ”Väven” och Äventyrsbadet är det bara en tidsfråga innan bygget av en Evenemangsarena/Multiarena kommer på tal. Och starka krafter har sedan flera år tillbaka kastat sina lystna blickar mot Hamrinsberget för bygget av en sådan arena.

Det första skrytbygget var det som idag kallas ”Kulturhuset Väven” nere på kajen. Senast uppgivna kostnad var 915 miljoner. ”Väven” är ett samarbetsprojekt mellan kommunen och Balticgruppen där skattebetalarna betalar hälften.

Det andra skrytbygget blev det som idag kallas Äventyrsbadet. Det ligger på Mimerskolans grusplan och finansieras helt av kommunens skattebetalare. Senast uppgivna kostnad: ca 400 miljoner. Den ekonomiska kalkylen bygger på 380 000 besökare per år vilket blir över 1 000 per dag. Detta kräver besökare från Sävar, Hörnefors, Vännäs, Bjurholm, Nordmaling och Robertsfors. Dessa kommer, liksom många umebor, att av naturliga skäl ta bilen. Resultatet kan bli vad Länsstyrelsen kallar en ”trafikinfarkt”. Och luften i centrala Umeå, som redan är så farlig att den bryter mot miljölagarna, kommer att bli ännu sämre.

Det tredje skrytbygget skulle bli en multiarena eller en evenemangsarena. Idag ligger kommunen lågt med denna. Men Vänsterpartiet har tidigare stött ett förslag om att låta Balticgruppen bygga en sådan på … Hamrinsberget. Och Baltic har haft en option (ett sorts företräde) på att ”köpa och utveckla” detta område. Balticgruppen har nu ansökt om att få exploatera området. Frågan kan komma upp i kommunfullmäktige år 2016.

Hamrinsberget är ett av Umeås absolut viktigaste grönområden
Vi anser inte att Umeå ska ”offra” ytterligare ett grönområde. I samband med de senaste bostadsförsörjningsprogrammen har en rad viktiga grönområden redan blivit bebyggda eller ”lovats bort”. Öbacka strand är bebyggt. Vid Brinkvägen ska det byggas lägenheter ned mot strandpromenaden. Grönområdet vid Rosendal får också bebyggas. På ”fastlandet” mitt emot Bölesholmarna ryker också ett grönområde. Inte bara den tidigare fotbollsplanen vid Sandåkern bebyggs utan även en rad mindre skogsområden runt den f.d. planen håller på att bebyggas. Nydala sjöstad, intill Nydalasjön, kommer att omvandlas från våtmarker till ett större bostadsområde vilket kan komma att hota den redan utsatta vattenkvaliteten i Nydalasjön. Även skogen ovanför Fridhemsgymnasiet (Östra) ska bebyggas. Centralt belägna grönområden i Umeå offras för ”duttar” av bostadsbebyggelse. Någonstans måste gränsen dras. Arbetarpartiet drar den vid Hamrinsberget.

Historiskt viktigt grönområde
Hamrinsberget har varit ett av Umeås mest betydande fritids- och grönområden. Där fanns en hoppbacke dit umeborna vallfärdade för att se hopptävlingar. Det fanns tre dansbanor där bland annat Siw ”Siwan” Malmkvist uppträdde. Ännu i början på 1960-talet fanns kanonportar kvar efter befästningsanläggningar som skulle försvara Umeå mot ryska krigsfartyg som kunde tänkas segla uppför älven. Nedanför berget har det funnits kolonilotter.

Istället för att bli en gräddhylla för lyxbostäder och en plats för ett nytt skrytbygge borde vi ta fasta på områdets historia och utnyttja det på samma sätt som skedde med början redan på 1930-talet: Som en park- och friluftsområde. Det är lätt att rusta upp området. Det är bara att fälla ett antal träd, fylla på med lite jord och sedan står en underbart belägen utkiksplats klar. Bygger vi sedan ett litet torn högst upp, istället för hoppbacken, blir utsikten ännu bättre. Sedan kan vi lägga till en mindre utomhusscen och vi har något som skulle vara nästan lika fint som slottsruinerna i Visby.

Det är dags att sätta stopp för ytterligare skrytbyggen som, på ett sätt eller annat, kommer att kosta Umeås skattebetalare ytterligare pengar. Det är dags att försvara det hittills kanske viktigaste grönområdet i Umeå som också hotas – Hamrinsberget.

Delta i Arbetarpartiets symboliska folkomröstning!

Vi kommer att hålla till på Rådhustorget nu på lördag (22 november) mellan kl 13-14! Kom och gör din röst hörd om Hamrinsbergets framtid.

Park med utkikstorn och utomhusscen
eller
En gräddhylla med lyxbostäder och ett ytterligare skrytprojekt i form av en s.k multiarena

Lögner kan inte dölja att Vänsterpartiet skär ned ytterligare inom äldreomsorg, för- och grundskola

av

Umeå kommun styrs av Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. I budgeten för nästa år ökar behoven kraftigt. Skälet är främst att antalet äldre, barn- och grundskoleelever ökar. Om de ökade behoven inom äldreomsorgen skulle tillgodoses kräver detta ett tillskott med 55 miljoner. Då skulle kvaliteten på omsorgen och pressen på personalen vara densamma. Men (S) och (V) tillskjuter endast 33 miljoner kr. Detta innebär en nedskärning, i förhållande till de ökande behoven, med hela 22 miljoner kr. För varje vårdtagare, och för arbetarkvinnorna inom äldreomsorgen, innebär detta nya nedskärningar.

Situationen är densamma inom för- och grundskolan. Där ökar behoven med 56 miljoner. Här skjuter inte (S) och (V) till en enda varaktig krona. Jag skriver varaktig. För både när det gäller äldreomsorg och för- och grundskolan pytsar de styrande partierna ut pengar i olika ”projekt”. Men pengarna gäller nu endast för ett år. Därför kan inga nya äldreboenden och skolor byggas eller någon fast personal anställas.

Socialnämndens ordförande, Eva Andersson (S), sa under budgetdebatten att behovsökningen inom äldreomsorgen inte hade kunnat täckas. Detta var ärligt. Men Tamara Spiric (V) har en annan uppfattning. I en VK-intervju (28/8-14) anser hon att ”vi har full finansiering inom äldreomsorgen och det är en feministisk åtgärd för det är ett kvinnodominerat yrke”. Kommunalrådet Spiric (V) erkänner uppenbarligen inte, till skillnad från Eva Andersson (S), förekomsten av glappet mellan tillskottet på 33 miljoner och behovet av 55 miljoner. Men den som kan räkna vet att de 33 miljonerna endast täcker 60 procent av behovsökningen inom äldreomsorgen på 55 miljoner kr!

Skillnaden mellan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet är denna: (S) tar ansvar både för maktens möjligheter att förverkliga projekt OCH för maktens pris – som innebär att stå för impopulära beslut. Kommunalrådet Tamara Spiric (V) är dock endast villig att ta ansvar för maktens positiva sida. Då det blir dags att ta ansvar för impopulära beslut förnekar hon att deras existens. Det är detta som leder till Vänsterpartiets svek och lögner.

Ett av kommunalrådet Tamara Spirics mest uppenbara svek handlade om stadsbiblioteket. Före valet 2010 lovade hon att Vänsterpartiet skulle kämpa för att stadsbiblioteket skulle få vara kvar vid Vasaplan. Men då Lennart Holmlund (S) erbjöd (V) toppositioner (Tamara Spiric fick en kommunalrådsplats) så kovände (V). I nämnda VK-intervju finns ett citat från Tamara Spiric där hon säger ”Jag säljer inte ut mig”. Men när det gäller stadsbiblioteket var detta just vad Tamara Spiric gjorde. En kort tid efter valet 2010 svek (V) och Spiric sitt vallöfte och sedan dess har partiet stött flytten av stadsbiblioteket till Kulturhuset Väven på kajen.

Men det är inte nog med detta.

I ett försök att dölja det första sveket (stadsbiblioteket) hemfaller Spiric till lögner som är lika grova som lätt avslöjade. Låt oss återigen titta på VK-intervjun. Där finns ett annat citat av kommunalrådet Spiric. I detta säger Spiric, apropå kulturväven dit stadsbiblioteket ska flyttas, följande: ”Jag tycker inte att väven skulle ha byggts för det är ett fruktansvärt dyrt projekt, men nu har vi fått ärva det …”.

Denna lögn är en ren förolämpning mot umeborna!

Det är uppenbart att Spiric (V) räknar med att folk inte ska minnas vad som hände. Men Spirics fräcka lögner avslöjas av de beslutsprotokoll som upprättas i samband med Umeå kommunfullmäktiges möten.

Låt oss upprepa: Tamara Spiric säger rakt ut i VK-intervjun att hennes åsikt var att ”väven” [inte] ”skulle ha byggts”. Kommunalrådet Spiric påstår till och med att hon har fått ”ärva det”.

Ok. Låt oss nu se de vad de skriftliga beslutsprotokollen visar?

Beslut nr 1: Den 31 januari 2011 skulle Umeå kommunfullmäktige bl a besluta om följande: att det som idag kallas för Kulturhuset väven skulle drivas i form av ett gemensamt bolag mellan Umeå kommun och Balticgruppen; att projektet skulle vara färdigställt vid årsskiftet 2013/2014; att en högsta nivå för byggkostnaderna fastställdes till 26 000 kr per kvadratmeter BTA (brutto-area). Bifall stod mot avslag. Ingen enda vänsterpartist röstade Nej till beslutet. Partiet slöt upp för ”Väven” tillsammans med (S) och Alliansen. Detta skedde under Tamara Spirics ledning.

Beslut nr 2: Sju månader senare, den 29 augusti samma år, skulle den detaljplan antas som var förutsättningen för att ”Väven” skulle kunna börja byggas. Bifall stod mot återremiss. Ingen vänsterpartist försökte stoppa bygget. Partiet slöt upp för ”Väven” tillsammans med (S) och Alliansen. Tamara Spiric stod bakom beslutet fullt ut.

Men det mest intressanta är Vänsterpartiets protokollsanteckning!

Det räckte nämligen inte för Vänsterpartiet att bara rösta för detaljplanen. I sin iver att visa Lennart Holmlund, Balticgruppen och Alliansen hur pålitliga partiet var, i sitt stöd för Kulturhuset Väven, bifogade Vänsterpartiet en särskild anteckning till protokollet. Denna anteckning är särskilt avslöjande när det gäller med vilken iver (V) både ville bygga Kulturhuset Väven – och därmed flytta stadsbiblioteket (in i Väven).

Protokollsanteckningen lyder som följer (min kursivering):
”1. Till att börja med: Vänsterpartiet står bakom projekterande och byggande av det planerande Kulturhuset. Inte enbart utifrån en passiv position, utan (V) har genom att vara aktivt och pådrivande i beslutsprocessen verksamt dragit sitt strå till stacken… ” !

Den som kan läsa har ingen svårighet att se sanningen – trots Spirics försök att dölja denna:
1. (V) i Umeå röstade för samarbetet med Balticgruppen; partiet röstade även för den kostnadskalkyl som lett fram till dagens fruktansvärda utgifter för Kulturhuset Väven; detta skedde den 31/1-2011,
2. (V) i Umeå röstade för den detaljplan som möjliggjorde byggstarten för Kulturhuset Väven; detta skedde den 29/8-2011,
3. (V) i Umeå var så ivriga att visa (S), Baltic och Alliansen sitt pålitliga stöd för ”Väven” att partiet bifogade en protokollsanteckning där (V) särskilt underströk sitt aktiva stöd och agerande för att Kulturhuset Väven skulle bli till – ett agerande från (V) och kommunalrådet Spiric som därmed bidragit till att beröva äldreomsorgen, för- och grundskolan samt personalen ekonomiska resurser. Detsamma gäller kulturen. Detta märks bl a genom att varken äldreomsorgen eller för- och grundskolan får de pengar de behöver för att täcka sina ökade behov.

De två protokollen samt protokollsanteckningen avslöjar Spirics grova lögner. För den som vill läsa står det, hur tydligt som helst, att kommunalrådet Spiric, och Vänsterpartiet i övrigt, inte ärvde något projekt som de var motståndare till. Det framgår ingenstans att Spiric skulle ha ansett att ”Väven” var fruktansvärt dyr. Det protokollsanteckningen visar är att (V) har varit pådrivande för att Kulturhuset Väven skulle byggas. Det enda fruktansvärda är Tamara Spirics lögner. Det som drivit in Vänsterpartiet i detta nät av grova politiska lögner och självmotsägelser är partiets vilja att både vara en del av makten i kommunstyrelsen – tillsammans med Lennart Holmlund – och samtidigt vara fritt och obundet då det passar. Men detta är en omöjlighet.

Arbetarpartiet kämpade ensamma mot Kulturhusanhängarna under hela 2011. Vi insåg mycket tidigt att skrytprojekten skulle slå mot äldreomsorg, för- och grundskolan och mot möjligheten att öka personaltätheten. Men också mot kulturen i Umeå. Vi fick ta mycket skit inne i kommunfullmäktige för att vi vågade rösta nej till skrytprojekt som Kulturhuset Väven och till Äventyrsbadet. Men detta uppvägdes mer än väl av det stöd vi hela tiden har känt ute bland vanligt folk då vi hållit torgmöten i centrum, knackat dörr ute på olika stadsdelar eller besökt kommunala och andra arbetsplatser.

Det Spiric nu försöker sig på är en ny lögn av samma sort som hon bedrog väljarna med 2010. Före valet 2010 dolde Tamara Spiric att hon ville flytta stadsbiblioteket till ”Väven”. Före valet 2014 försöker kommunalrådet Spiric slå i folk att hon aldrig ens har velat bygga den ”Väv” dit hon, sedan strax efter valet 2010, har arbetat så hårt för att flytta stadsbiblioteket.

Arbetarpartiet vill tvärstoppa flytten av stadsbiblioteket och låta detta vara kvar i lokalerna vid Vasaplan. Dessa kontrolleras fortfarande av Umeå kommunkoncern. Samtidigt vill vi påbörja arbetet med att hyra ut lokalerna i Kulturhuset väven till mer kapitalstarka grupper – grupper som Baltic och affärsbankerna. Om pengarna ska räcka till äldreomsorgen, skolan och ökad personaltäthet måste badet bantas och kommunen backa ut ur ”väven”. Sossarna, Vänstern och Alliansen har misslyckats. Nu är det vår tur i kommunalpolitiken.

Länkar till utdrag ur protokollen från kommunfullmäktige 31 jan samt 29 aug 2011:

Lasse Jacobsson tvingas be om ursäkt – därför kan inte (V) hantera personalfrågor

av

Vänsterpartiet kan uppenbarligen inte hantera personalfrågor i Umeå kommun. Varför. Detta hänger samman med att partiet inte kan hantera Makten som det innebär att styra en kommun. Och (V) har styrt Umeå tillsammans med (S) sedan valet 2010.

Men låt oss beskriva vad som hänt.

Lars Jacobsson, ordförande i tekniska Nämnden, Vänsterpartiet, har i en skrivelse bett personal i tekniska nämnden om ursäkt. Bakom ursäkten från Jacobsson (V) för sitt agerande mot olika tjänstemän finns Jacobssons agerande i samband med de artiklar som skrevs i Västerbottens-Kuriren om Apberget. Det har framkommit att personer i kommunens tekniska personal anser att Jacobsson utgör ett arbetsmiljöproblem.

Tyvärr har Jacobsson smutskastat personalen offentligt. Men den skrivelse har använt för att be om ursäkt har inte sänts till media. Om man har kastat smuts på folk offentligt, och sedan ber om ursäkt, då ska även ursäkten vara offentlig. Tyvärr är inte Jacobssons ursäkt offentlig – av egen kraft. Men den kommer att bli offentlig eftersom flera folkvalda bloggar om den. Jag har hämtat sakuppgifterna i denna blogg från Andreas Lundgren, vice ordförande (S), i tekniska nämnden. Det finns även en uppgift som säger att två chefer på fastighets har sagt upp sig (ligger under Tekniska Nämnden). Detta har samband med den arbetsmiljö som uppstått under Lars Jacobssons ledning.

Men det finns även andra i Vänsterpartiet som har gett sig på Umeå kommuns personal. Tamara Spiric, Vänsterpartiets gruppledare, anmäldes för ”kränkande särbehandling” av två kvinnliga ekonomichefer. Efter en utredning gjord av kommunens rekryteringschef och personalchef överlämnades materialet till en av Sveriges främsta arbetsrättsjurister. Denna ansåg att Tamara Spiric gjort sig skyldig till just kränkande särbehandling av de två kvinnliga tjänstemännen. Detta är tyvärr inte allt. Före detta hade kommunen rekryterat en annan kvinna som chef för att bygga upp det kvinnohistoriska museet i Umeå. Hon var den första att säga upp sig. Det uttalade skälet var att Tamara Spiric inte hade vett att hålla ”armlängds avstånd” när det gällde hennes arbete.

I Umeå har Vänsterpartiets agerande mot kommunens personal utgjort en skandal. Och till dessa att Lassa Jacobsson gör sin ursäkt mot personalen under honom offentligt så utgör Vänsterpartiets agerande mot personalen en PÅGÅENDE skandal.

Varför klarar då inte (V) av att hantera personalen. Det är inte så svårt att begripa. Det handlar om deras oförmåga att hantera makt. Den som sätter sig att styra en kommun, som Vänsterpartiet gjort tillsammans med socialdemokraterna, efter valet 2010 måste förstå att makten hat två sidor. Dels ger makt ett parti en möjlighet att förverkliga partiets idéer. I bästa fall. Dels tvingas partiet ta ansvar även för obekväma beslut.

Vänsterpartiet klarar den ena sidan: att FÖRSÖKA påvisa att deras inträde i Umeå kommuns regering exempelvis skulle innebära att det skulle bli endast 15 barn per grupp i dagis för 2013 års utgång (vilket inte stämmer). Vänsterpartiet klarar inte den andra sidan: att ta ansvar för obekväma beslut. Då Umeå kommuns ekonomi försämrades, dels tillfälligt, dels p g a alla skrytprojekt, så blev budgeten för valåret 2014 en nedskärningsbudget. Detta var inte vad (V) och Tamara Spiric hade tänkt sig. Vänsterpartiet hade tänkt sig att gå till val på en budget där de skulle kunna säga ”titta vad bra vi är”. Så vad gör Vänsterpartiet då verkligheten inte blir som de vill. Tamara Spiric ger sig på de två högsta kvinnliga ekonomiska tjänstemännen i Umeå kommun och påstår att de har förfalskat det ekonomiska underlaget för budgeten. Men hon går längre än så. Tamara Spiric anklagar dessa två kvinnor för att driva en egen högerpolitik.

Kvinnor i Umeå kommun, kvinnliga chefer i Umeå, får alltså ta skulden för Vänsterpartiets oförmåga att hantera maktens besvärliga sida. Den sida som har med att fatta obekväma beslut att göra. Vänsterpartiet skulle ju ha kunnat ge sig på sin koalitionspartner (S). Men om Tamara Spiric hade angripit Socialdemokraterna på samma våldsamma sätt som de angrep de två kvinnliga cheferna så hade samarbetet spruckit mellan (S) och (V). Därför gab sig Tamara Spiric på de två kvinnliga ekonomicheferna. Och fick sedan en anmälning på sig – som en av Sveriges ledande arbetsrättsjurister ansåg var berättigad.

Vänsterpartiet vill framställa sig som kvinnornas bästa vän inom Umeå. Detta gäller definitivt inte för kommunens personal. Det är samma mekanism som ligger bakom Lasse Jacobssons agerande mot tjänstemännen i Tekniska Nämnden.

Vänsterpartiet – i Umeå kommun och under nuvarande ledning – är inte ett parti som personalen kan lita på. Partiets oförmåga att hantera maktens båda sidor gör att det spelar ett dubbelspel. Och detta dubbelspel går ut över personalen i Umeå kommun. Men dubbelspelet syntes även i samband med flytten av stadsdelsbiblioteket. Där lovade Tamara Spiric i en VK-intervju att arbeta för att ”stadsbibblan” skulle få vara kvar vid i sina nuvarande lokaler vid Vasaplan. Strax före valet. Strax efter valet ändrade sig (V) och agerade för att stadsbiblioteket skulle flytta till Kulturhuset ”väven” på kajen. Detta var helt logiskt med tanke på hur aktivt (V) anser sig ha agerat för att få till stånd detta skrytbygge (idag beräknas kostnaden ligga på 915 miljoner – att delas mellan Balticgruppen och Umeås skattebetalare). Men det hade ju varit ärligare att berätta att Vänsterpartiet skulle rösta för en flytt före valet – istället för att ljuga för väljarna.

Det krävs en politik för knegarna i Umeå kommun – för män och kvinnor, för arbetare och tjänstemän, för de som arbetar, ska arbeta när de blir äldre eller har arbetat och idag är pensionärer. Och för de arbetslösa. Men Vänsterpartiet – i Umeå kommun och under nuvarande ledning – är inget parti för knegarna.

Öppet brev till Baltic om er åsiktsundersökning

av

I lördagens Folkbladet publicerade jag och min partikamrat Patrik Brännberg ett öppet brev till Balticgruppen. Här är det:

Vi skulle vilja veta till vad ni, i Balticgruppen, ska använda alla uppgifter till som ni samlar in från vissa utvalda umebor. Vi som skriver detta öppna brev tillhör, enligt uppgift, en utvald grupp av politiskt förtroendevalda, folk från media och universitetet samt hyresgäster som frågas ut om våra åsikter om främst Balticgruppen.

Bakgrund: i december ifjol blev en av oss blev uppringd av ett opinionsmätningsinstitut. Institutet presenterade sig med namn och angav att syftet med frågorna var att ta reda på vad olika personer tyckte om bostadsföretag. Sedan följde en grundlig utfrågning av vilka uppfattningar den uppringde hade om olika bostadsföretag. Eller, det var så det framstod i början. Men under utfrågningen blev det, stegvis, uppenbart att frågornas mål var att få reda på vad den utfrågade ansåg om just Balticgruppen.

Det visade sig också att det var Balticgruppen som hade beställt undersökningen.

Men detta stod inte klart vare sig före eller efter utfrågningen i december. Det var först efter att intervjun var avslutad, och när den utfrågade bad att få garantier för sin anonymitet samt undrade varför just han hade blivit utvald, som det framkom att beställaren av intervjun var Balticgruppen. Det framkom även att institutet fått 500 namn att ringa samt att målet var att nå 240 av dessa personer. Men om inte den utfrågade själv hade ställt frågor om anonymitet och urval skulle det aldrig ha framkommit att det var Baltic som tagit initiativet till utfrågningen.

Den 5 februari ringdes den andre av oss upp. Denna gång framgick det att det var Baltic som var beställare av undersökningen. Efter genomförd intervju ställde den uppringde själv frågor till institutet. Det framkom då att målgrupperna för intervjuerna var ”politiskt folkvalda, folk från media och universitetet samt hyresgäster”. Vi fick också veta att institutet hittills fått svar från 130 personer.

Som folkvalda till Umeå kommunfullmäktige är det vår uppfattning att vi ska göra vårt bästa för att vara tillgängliga: detta oavsett om det är elever från Strömbäck, gymnasieskolorna eller universiteten som ställer frågorna. Detsamma gäller för opinionsinstitut som vill veta vad vi har för uppfattningar om bostadsföretag.

Men utfrågningen ställer vissa frågor. Vi båda är offentliga representanter för Arbetarpartiet i Umeå kommunfullmäktige. Vi utgör ännu inte fullmäktiges allra största parti. Ändå återfinns två av vårt partis representanter bland de hittills endast 130 svarande. Detta antyder inte, repeterar inte, att Balticgruppen sysslar med någon form av åsiktsregistrering. Men att två från vårt parti tillhör den lilla grupp som utfrågats antyder att utfrågningen verkar vara väldigt riktad till beslutsfattare och opinionsbildare.

Det står Baltic helt fritt att fråga vad sådana tycker. Men det hade känts betydligt bättre om utfrågning i december hade inletts med en fras som ”vi ringer på uppdrag av Balticgruppen för att ta reda på vad du tycker om Baltic i jämförelse med andra fastighetsägare”. För detta var vad vi båda uppfattade att intervjun egentligen handlade om. Återigen: För att detta brev ska få en korrekt balans vill vi återupprepa att den av oss som blev uppringd i februari fick veta att initiativet kom från Baltic.

Det vi nu skulle vilja veta är till vilket ändamål som ni, i Balticgruppen, ska använda alla uppgifter som ni fått av oss som ni frågat ut. Vi skulle också vilja veta hur ni gjort urvalet av de utfrågade samt hur många som utfrågats som fått veta att det är ni i Baltic som ligger bakom intervjun. I slutänden är ju folk inte mer anonyma än sitt telefonnummer, d v s inte anonym alls. Ni spelar en dominerande roll i den stadsomvandling som Umeå just nu genomgår. Det ni gör har därför ett allmänintresse.

Vi anser att ni i Balticgruppen bör besvara våra frågor.

Vinter-OS till Umeå – Nej, Nej och åter Nej

av

Sluuuta!  Det måste vara nog nu.

Knappt har Kulturhuvudstadsåret inletts innan nästa skrytprojekt lanseras. Skrytprojekt: begreppet skrytprojekt räcker inte till för att beskriva det som nu föreslås av kommunalrådet Marie-Louise Rönnmark (S). Hon vill nämligen ha ett vinter-OS till Umeå, detta i samarrangemang med Åre, Östersund och Örnsköldsvik.

Idén är sanslös!!

Umeås skattebetalare har redan, inför kulturhuvudstadsåret, drabbats hårt. Kulturväven nere på kajen samt Äventyrsbadet invid Mimerskolan innebär en årlig kostnadsökning på cirka 120 miljoner per år – år efter år – i jämförelse med dagens situation (då stadsbiblioteket ligger i sina nuvarande lokaler vid Vasaplan och Simhallen vid Gammlia). Till detta ska läggas att bland annat Vänsterpartiet och övriga partier verkar vilja påtvinga umeborna Världens Dyraste Skidspår (VDS) som kommer att kosta 40 miljoner att bygga (för cirka tio kilometer extra skidspår – jo, det är faktiskt sant, det med)!

Personalsatsningar eller skrytprojekt

Dessa skrytprojekt hotar att urholka Umeås, nuvarande, goda ekonomi. Skrytprojekten hotar även att förhindra de mycket nödvändiga satsningar på personalen som skulle gynna Umeås äldre, barn, elever, luften vi andas samt vardagskulturen. Skrytprojekten stjäl redan utrymme från viktiga verksamheter som öppna förskolor – och vardagskultur.

De nämnda skrytsatsningarna har stötts av alla partier, från Vänsterpartister till Moderaterna via Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Alla utom ett: Det är bara vi i Arbetarpartiet som röstat och hållit emot.

330 000 000 000 kronor i Sotji.

Och nu vill alltså S-kommunalrådet Rönnmark ansöka om ett vinter-OS. Detta som kronan på skrytverket. Ett OS skulle vara alla skrytprojekts heliga graal. Arrangemanget i Sotji – i Ryssland – kostade 330 miljarder kronor att arrangera. Ja, du läste rätt: 330 miljarder! 330 000 000 000 kronor. Ett OS utgör ett mutkolvarnas paradis och lägger en framtida grund för korruption. Varken Umeås ekonomi eller maktkultur skulle hämta sig.

Sedd i detta sammanhang krymper Umeås makthavares tidigare tendenser till Stockholms-komplex ihop likt en punkterad sufflé. Aptiten på ett vinter-OS handlar, i värsta fall, om en betydligt allvarligare diagnos. För Umeås lågavlönade, och högavlönade, och alla däremellan, får vi hoppas att åkomman är politiskt behandlingsbar. Annars tvingas vi tala om storhetsvansinne. Och det vill vi inte. Vi hoppas att Rönnmark är isolerad – inte bara i fullmäktige utan även i sitt eget parti!

Men att Umeås makthavare över huvud taget överväger att ansöka om ett vinter-OS visar att dessa kretsar tappat kontakten med den verklighet som knegarna i Umeå lever i. Det som Umeås kapitalstarka bygg- och fastighetsföretag skulle vilja förverkliga är en s k multiarena – gärna genom att utplåna något fint grönområde som Hamrinsberget. Och ansöker kommunen om ett OS måste ett sådant byggnadsverk givetvis till. På ruinerna av Umeås idag goda ekonomi.

Detta måste få ett slut

Vi i Arbetarpartiet är inte bara ett parti.Vi är också initiativtagare till en bred och samarbetsinriktad rörelse för att stoppa skrytprojekt – och istället satsa på vardagsverksamheter som vård, skola, omsorg, vardagskultur samt underhåll av gator och kommunalt ägda fastigheter som Bostaden. Låt oss börja skapa en rörelse för att umeborna – alla vi som knegar varje dag för att få jobb, familj och livet i övrigt att gå ihop – som sätter ned en jättelik fot och stoppa idéer som om ett vinter-OS. Vi måste tillbaka till verkligheten.

Janne H.

PS. se nu upp för väl tajmade förslag på en s k multi- eller evenemangsarena. DS.