Kan det verkligen stå potatispizza?

Potatispizza? Kan det verkligen stå potatispizza på matlistan? Dettafrågade jag mig själv när jag skulle laga mat och läste vad som stod på matlistan för ngn dag sen. Ett kort ögonblick trodde jag att jag hade läst fel. Men nej! Frun hade skrivit rätt. Hon hade hittat ett recept i boken ”portionen under tian” som jag då fick i uppdrag att laga, och jag måste säga att det blev riktigt gott. Vem skulle tro att man kunde ha potatis på pizzan?

pizza1

Såhär ser den ut när den är klar. Den var riktigt god

pizza2

Man börjar med att skära potatis i tunna skivor. Potatisklyftorna får koka i ett par minuter. man skivar också rödlök och delar kronärtskockor (en halv burk)

pizza3

Den andra halvan i kronärtskocksburken använder man till såsen. Istället för tomatsås så mixar man en halv burk kronärtskockor och blandar det med 3 matakedar creme fraiche. Sen så her man såsen på den färdiga degen

pizza4

Sen så her man potatisskivorna, rödlöken och kronärtskockorna

pizza5

Efter det så her man 2 dl riven ost, flingsalt, peppar och 2 teskedar timjan, tror jag det var

pizza6

Och den här är boken. Finns massa bra billiga recept

Ett elcykeläventyr

felizNu ska ni få läsa om ett litet äventyr jag hade häromdagen. Beredningen för folkhälsa och demokrati, som jag är ordf för, har fått i uppdrag att utifrån ett medborgarperspektiv belysa hinder och goda exempel på övergångarna mellan sjukhusvård och kommunal hemsjukvård. Som ett led i detta var min kollega från beredningen Mariam Salem och jag på umedalen i onsdags och intervjuade en person som ville lämna synpunkter på hur övergången från sjukhusvård till hemsjukvård fungerar.

Intervjun gick kanonbra och vi fick mkt värdefull information. Men sen när jag skulle hem frågade jag Mariam på skämt om hon kunde skjutsa mig till busshållplatsen och så pekade jag på cykellådan. Hon skrattade inledningsvis, men sedan svarade hon ja och vi bestämde oss för att testa.

vasaplan

paisaje3Jag var skeptisk då jag tyckte att jag var för tung för det, men jag satte mig i cykellådan i alla fall och hon trampade på. Hon tog en genväg genom skogen och det slutade med att hon cyklade vilse och ingen av oss visste hur vi skulle ta oss därifrån. Gps:en var förstås inte så tydlig heller. Men det var en elcykel så det gick väldigt fort och eftersom hon cyklade motvinds så kände jag vinden blåsa mot mitt ansikte, vilket var så skönt. Utsikten var också väldigt fin. Jag borde låta mig skjutsas oftare av folk på elcyklar som cyklar vilse i skogen, tänkte jag. Jag kom att tänka på när hundar alltid vill titta ut genom bilrutan när bilen kör. Att känna vinden blåsa mot ens ansikte är väldigt skönt, framför allt en varm och solig dag som det var i onsdags. Jag önskade att vi hade cyklat runt i skogen en längre stund, men tyvärr hittade vi rätt till sist.

När vi väl kommit till busshållplatsen säger Mariam att om jag vill så kan hon skjutsa mig till stan istället. Yes!! Skit i busshållplatsen och kör till stan, sa jag. Och det blev början på en av de skönaste och vackraste utflykterna jag har gjort i Umeå.

paisaje4y5Väl framme på vasaplan, träffade vi en gammal kamrat jag hade från tiden på Kommunal, som förstås påpekar att vi inte har hjälm på oss. Ajabaja! Jag borde veta bättre ;).

Sommaren har sin charm.

Doris’ korttidsminne må vara dåligt, men fortfarande bättre än Ågrens

aquarium-284551_960_720Livet som småbarnsförälder innebär en stor omställning. Mindre fritid, mindre sömn, nya utgifter, nya intressen mm. Att titta på barnfilmer är ju en sån där grej som man gör ofta som småbarnsfarsa. Jag tror inte att ja har tittat på så mkt barnfilmer som sedan jag blev förälder. En del kan vara väldigt roliga. Ta t ex Hitta Nemo, som känns som en parodi på Umeås politiska liv. Min favoritperson är Doris. Hon påminner mig om Anders Ågren (m). För ni som inte sett filmen så är Doris en pallettkirurg som har sämre korttidsminne än en guldfisk – efter 3 sekunder så har hon redan glömt bort. Och det är banne mig fortfarande bättre än vad Anders Ågrens minne verkar klarar av.

Det var faktiskt inte så länge sen som Ågren fick en redogörelse från Umeå kommuns brotts- och drogförebygganderåd (UmeBrå) om hur det går med deras uppdrag att göra en kartläggning av hedersrelaterat våld och förtryck. Det skedde faktiskt den 28 maj, då Anders själv ledde mötet med styrgruppen för UmeBrå där han är viceordförande. Den 9 april beslutade styrgruppen efter initiativ från Socialdemokraterna att ge UmeBrå i uppdrag att i samarbete med universitetet göra en kartläggning av hedersrelaterat våld och förtryck (se mötesanteckningarna från 9 april). Då var visserligen Ågren inte närvarande, men när rådet återrapporterade för styrgruppen den 28 maj var Ågren inte bara närvarande: det var ju han själv som ledde mötet (se mötesanteckningarna från 28 maj).

Att kommunen alltså redan håller på att göra en sådan kartläggning och att Ågren är fullt medveten om detta, hindrade dock inte moderaterna – som Ågren är gruppledare för – att 3 veckor senare föreslå kommunfullmäktige att uppdra till för- och grundskolenämnden att kartlägga förekomsten av hedersförtryck. Men ja, vem vet? Det kanske var så att detta uppdrag redan hade skrivits in i deras budgetförslag innan Ågren fick kännedom om att en sådan kartläggning redan var beslutat, och att han helt enkelt glömde bort att plocka bort det från moderaternas budgetförslag innan detta gick till fullmäktige.

Möjligen. Men det hindrade inte heller honom att veckan efter budgetfullmäktige gå ut offentligt med att ”S, V och MP stoppat förslaget att utreda förekomsten av hedersförtryck bland eleverna i Umeås skolor”. Men snälla människa! Karln har precis en månad tidigare fått en redovisning kring hur det går med uppdraget att kartlägga hedersförtryck, uttalat sig väldigt positivt om detta under sammanträdet, för att sedan lägga fram samma förslag igen i fullmäktige 3 veckor senare och gå ut en vecka senare och gnälla om att hans förslag inte gick igenom. Men varför ska kommunen besluta EN GÅNG TILL om att utreda hedersförtryck, när det redan är beslutat? Utredningen är dessutom påbörjad!

Det kan förstås inte vara så att Ågren har ett sämre minne än Doris. Senildement är han då inte. Han vet mkt väl vad han gör, nämligen att upprätthålla myten om att socialdemokrater skiter i hedersvåld, så han kan plocka billiga politiska poäng för moderaterna.

Den politiska debatten fördummas när man framställer en fråga där alla partier är eniga som en fråga som skulle skilja partierna åt. Ågrens agerande påminner en hel del om Don Quijote, som slogs med jättar som bara fanns i hans fantasi. Istället för att ägna tid åt viktiga frågor, som hur man bekämpar hedersvåld samt andra former av patriarkalt våld och kvinnoförtryck, så fastnar han i diskussioner kring huruvida man är för eller emot (en kartläggning av) hedersvåld.  Fullständigt idiotiskt!  Det där är bara politiskt spel utan meningsfullt innehåll. Det går säkert att plocka några röster på det, men särskilt konstruktivt är det då inte.

Alejandros svarta änka

despensaNu är sommaren här och det innebär att La cuisine d’Alejandro är tillbaka 😉. En gång i veckan har jag tänkt blogga om mat och lägga upp ett recept på ngn av mina delikatesser. Eller ja.. försöka i alla fall. Blir det bra väder, så kanske jag hellre far ut på stranden och badar. Men förhoppningsvis lyckas jag med det här en gång i veckan.

Ni som följer mg på bloggen kanske minns mina Patacones à la kommunalare, som jag skrev om för två och ett halvt år sen. Veckans recept bygger vidare på den. Eller nej förresten, den utgör snarare en mer spännande variant. När jag handlar matbananer på stan för att göra patacones, brukar jag ta ett par fler än vad jag faktiskt behöver. Sen låter jag dem bara va’, tills frun efter flera veckor påpekar att de har ruttnat och börjar ställa frågor om när jag har tänkt slänga dem i soporna. ALDRIG!!! – ska man svara om man får en sådan fråga. De behövs för att laga en av de läckraste delikatesser mänskligheten någonsin skådat. Jag brukar kalla den för: Svarta änkan.

ruttna matbananerSvarta änkan (eller plátano maduro frito, som den tråkigt nog egentligen heter) skulle kunna sägas utgöra den vegetariska motsvarigheten till surströmming. Skillnaden är att istället för fisk, så är det matbananer. Istället för surt så är det sött. Och istället för ruttet, så är det gammalt. Ni som funderar på att sluta läsa, kan därför chilla. Till skillnad från surströmming, så stinker inte svarta änkan. Den doftar friterad banan, och den smakar gott. Men för att laga den måste man alltså vänta tills matbananerna blivit gamla och skrynkliga, och skalet blivit svart. Då är de mogna nog för att friteras.

Låt mig förtydliga. Det räcker inte med att skalet blivit svart. Visst går det att fritera dem då och det blir inte dåligt. Men det blir inte lika gott. Den som köpt matbananer förut, vet att de är gröna och hårda. Man ska alltså vänta på att de blir svarta, mjuka och skrynkliga. Det tar ju några veckor, så man måste ha tålamod. När de uppnått rätt mognadsfas, går dock resten väldigt fort:

en el sartenFörst ska man skala av dem. Släng sedan skalet i soporna. Sedan skivar du bananerna. Eller ja, man kan skära dem i avlånga bitar också (smaken sitter inte i formen). Sedan hälar man olja i en stekpanna. Och då ska man inte snåla med oljan. Man ska komma ihåg att det här inte är svensk matlagning, utan det är en del av fritangatraditionen. Fritanga är ett samlingsnamn på många olika latinamerikanska rätter med den gemensamma nämnaren att de friteras. Mkt onyttigt, men väldigt gott. Det här är alltså inget man ska käka på daglig basis. Men unnar man sig detta bara ngn gång i halvåret, så behöver det inte stå i motsättning till regionens mål om att Västerbotten ska ha världens bästa och mest jämlika hälsa (se regionplanen s. 7). Använd bara en hälsosam typ av olja. Jag brukar t ex ta rapsolja.

listoNu tappade jag bort mig. Vars var vi nu? Ja, just ja! Snåla inte med olja. Bananskivorna (eller -bitarna) behöver inte drunkna i olja, men oljan ska täcka i alla fall upp till hälften. Sen värmer du upp oljan och slänger bananerna i stekpannan när oljan är hett. Det går skitfort för dem att få färg. Så vänta inte länge innan du vänder bitarna, så att de friteras på båda sidorna.

Det kan se bränt ut fast det inte är det. Men väntar man för länge innan man vänder bitarna/skivorna, så kan de brännas. De ska se ut som på bilden. Så nu när ni vet hur man lagar Alejandros svarta änka, så sätt gärna igång och skriv sedan till mig vad ni tyckte. Den brukar ätas som tillbehör till huvudrätter, men jag tycker inte passar till svenska huvudrätter, så jag käkar det som delikatess framför tv:n hemma.

Veckans recept: gubbröra à la mexikanare

tresIgår var jag ledig och det blev en hel del matlagning. Nyligen lärde jag mig att laga räkcocktail, som man brukar äta på stränderna vid karibiska kusten i Colombia. Det kändes därför naturligt att fortsätta på den inslagna vägen och testa laga aguachiles.

Aguachiles är en mexikansk rätt som består av räkor som badar i en chiligegga, men istället för räkor använde jag lax. Det är ju som en gubbröra fast ngt mer sofistikerat: utan potatis och stark. Överlag förstår jag inte varför det är så mkt potatis i svensk matlagning. Av alla rotfrukter är potatis den som har minst smak. Faktum är att potatisen inte var så uppskattad när den kom till Europa. Från början ville folk helt enkelt inte äta den. Det sägs t ex att Fredrik den store använde sig av alla möjliga medel för att popularisera potatisen i Preussen. Han beordrade inte bara att potatis skulle odlas i stor skala, utan det sägs också att han ska ha satt den preussiska armén att vakta potatisodlingarna i Berlin för att göra dem åtråvärda. Bönderna bröt sig in för att smaka på dem och sen så odlade dem det själva. Historiskt har potatis spelat en viktig roll för att bekämpa hunger i Europa, men ärligt talat så är den inte så god.

ajiesMen hur gör jag min gubbröra à la mexikanare då? Huvudingrediensen är ju chili förstås. Jag köpte en massa chili. Det funkar med grön, men jag valde röd. Jag tog så många som ryms på en standardtallrik, och sen så kokade jag dem i ca 2 minuter. Vitsen är att de ska bli lite mjuka innan de mixas.

Efter det så hedde jag chilin in i mixern. Vattnet jag kokade dem i hade jag inte längre ngn nytta av, så jag slängde det. Chilin ska in i mixern tillsammans med 3 vitlöksklyftor och limesaft (eller citronsaft – det smakar likadant). Jag vet faktiskt inte hur mkt saft jag använde för jag kör på känsla, men jag skulle säga att det motsvarar ca 5-6 limes. Så: in med den kokta chilin i mixern tillsammans med vitlök och limesaft. Mixa det hela tills det blivit en orange geggamoja.

preparacionajies

Chiligeggan är god i sig, men det skulle vara en tråkig rätt om det bara vore det. Så skär en lök i bitar och blanda in den i geggan. Jag hade både salladslök och röd lök hemma, så jag använde båda, men det funkar lika bra med en gul lök. Blanda in den i geggan efter att du skurit den i små bitar, som sagt. Ta en halv gurka, skär den i bitar, och även den ska in i geggan. För att stajla till det, så lägg till avokado. Jag tog två avokador som jag skar i bitar och hedde in i röran också.

verduraspreparadas

tresVad vi inte får glömma är koriander. Koriander är livsviktig! Den ger röran sitt karibiska touch! Såväl räkcocktail som aguachiles har ALLTID koriander och det gäller alltså även vår gubbröra. Utan koriander känns det inte som mat man kan äta på stranden. Faktiskt! Men hur mkt koriander ska man ha? Så mkt som möjligt, säger jag! Jag hedde ca en och en halv deciliter.

Ja, nu är geggan färdig! Det som saknas är att låta laxen bada i den. Jag hade köpt en sån där lång och färdigskuren som man hittar vid disken, men det är inte så noga. Ha så mkt lax du vill. Huvudsaken är att du blandar den i röran, för annars så blir det inte gubbröra. Det blir vegetarisk röra men inte gubbröra. Så laxen ska in i röran såklart. Just ja och glöm inte att salta!

listo2

Nu är det färdigt! Den kan ätas som den är eller på bröd.. typ som en macka. Jag föredrar att äta den på brödet. Ta en öl till det. Lemonad passar också bra till.

Hoppas det smakar!

Veckans recept: patacones à la kommunalare

IMG_0558Julen närmar sig och för en gångs skull så har jag faktiskt handlat allt jag behöver i god tid. Varje år brukar jag vara i sista minut. Inte sällan har jag köpt julklappar på självaste julafton. Men inte i år! I år har jag skärpt mig. Jag har dessutom också bestämt mig för vad jag ska laga. Min fru och jag ska tillbringa julen tillsammans med hennes familj och då ska var och en ta med sig ngt att äta som vi sen ska dela. Jag kommer att göra mina spektakulära patacones à la kommunalare. Nedan är receptet för den som vill testa ngt nytt.

IMG_0560Det är svårt att förklara vad patacones är för ngt, men jag skulle beskriva det som friterade bananchips. Man brukar dock inte äta dem som snacks utan snarare som tillbehör till maten. Det är definitivt ingen julmat om jag ska vara ärlig. Jag brukar ha det till söndagsfrukost. På wikipedia så beskrivs den som en hors-d’œuvre som man äter i latinamerikanska länder. Hors-d’œuvre ska tydligen betyda ”lätta aptitretande smårätter”, fick jag lära mig idag när jag läste definitionen av patacones på wikipedia. Men hur det uttalas har jag ingen aning. Patacones har jag alltid brukat äta till fisken när jag käkar lunch på stranden i Colombia, men det blir också gott till julbordet.

IMG_0555Såhär gör man patacones då. Köp omogna kokbananer på Coop på stan. De finns inte på ICA såklart, för där finns det bara skit. Sen ska man ta bort skalet. Jag brukar slå bananen mot en hård yta, för jag hörde när jag var ung att det blir lättare att ta bort skalet efter att man gjort det. Jag fattar mig inte på logiken bakom detta, men det funkar. Sen så skär man bananen i skivor och så IMG_0561kastar man skivorna i en stekpanna med het olja. Snåla inte med oljan! Bananskivorna ska bada i olja! Efter ngn minut så blir de gula och då är det dags att ta ut dem igen. Då ska de plattas till! Jag brukar använda mig av två skärbrädor och en ren plastpåse. Jag lägger en bananskiva i plastpåsen och sen lägger jag den mellan två skärbrädor som jag trycker ihop mot varandra. Sen tar jag ut den platta skivan och kastar den i stekpannan igen så att den friteras. När jag ser att den verkar hård så tar jag ut den och då är den färdig. Låt den svalna och salta. Upprep proceduren med alla andra bananskivor du har kvar.

IMG_0553Man kan kombinera patacones med mkt. Jag brukar t ex äta patacones med kassava och en spansk skinka som kallas för jamón serrano, som man hittar i vilken mataffär som helst (vilket i och för sig inte betyder att man ska fara på ICA bara för det). Jag brukar även ha saltat avokado till. Det är gott. Hur man tillagar kassava har jag förklarat i ett tidigare inlägg, men jag kan ta om det här, så ni inte ska behöva leta. Man köper kassava på Coop på stan (prova att söka på ICA så ska du få se att det inte finns), tar bort skalet och sen så är det bara att koka den. Vattnet slänger man bort när kassavan är färdigkokt. Tydligen så innehåller den en glykosid som bildar blåsyra, som är giftig. Min mamma brukar skratta när jag berättar att det finns glykosid i kassavan. Hon säger att den sorten man köper på affären är helt ofarlig. Jag har då aldrig dött av det, så mängden glykosid är säkert obetydlig, men jag brukar kasta bort vattnet utifall. Ja just ja! Kassavan ska saltas såklart! Häll massa salt i vattnet medan den kokar. Man kan sätta smör på kassavan om man vill. Då är den godare!

IMG_0559Vill man så kan man också äta kokta ägg, stekt halloumi och en macka med aroniamarmelad till. Det är vad jag kallar för patacones á la kommunalare. Idén fick jag för ngn vecka sen när jag hade gjort patacones med allt möjligt och sen så såg jag att jag hade aroniamarmelad i kylen och blev sugen. Marmeladen fick jag av en okänd kommunalare i julklapp, så då döpte jag rätten till patacones á la kommunalare och den blev en succé! Så ni som inte är rädda att gå upp i vikt kan gärna laga det här! Ni kommer inte att ångra det! Gott som bara den!

PS: måste erkänna att mackan med aroniamarmelad inte är så julig utan den passar bättre till en vanlig söndagsfrukost. Men patacones kan man nog ha som förrätt till julmaten i alla fall.

Såhär lagar man sancocho

IMG_2504Det är inte ofta jag är så aktiv på helgerna, men igår var det ett undantag. Dels var jag ute på stan och kampanjade för LO och SAP, men framför allt har jag lagat massor med mat. Det blev ju en hel del matlådor till veckan. Att laga mat är bland det roligaste man kan göra en söndag kväll faktiskt.

I går har jag lagat sancocho, som är en skitgod soppa som mina föräldrar ofta lagade på helgerna när jag bodde i Colombia. Sancocho finns i olika varianter. Det finns hönssancocho, köttsancocho, kycklingsancocho etc. Man kan göra lite olika beroende på vad man gillar eller råkar va’ sugen på. Här hemma så är frun vegetarian, så jag kan inte ha kött. Istället så använder jag fejkkyckling i form av quorn, och det blir också gott.

IMG_2500Mycket av smaken kommer från alla rotfrukter och grönsaker som finns i soppan.  Man brukar ha potatis, majs, pumpa och kassava. Jag skulle faktiskt säga att dessa är huvudingredienserna. Jag har aldrig ätit sancocho utan vare sig pumpa, kassava, majs eller potatis. Men det är också vanligt att man har matbanan i den och ibland morötter. Här i Umeå hittar man kassava och matbanan på Coop Umeå City. Ingen idé att gå på ICA. Det är ju en skitaffär. Jag föredrar Coop alla gånger!

IMG_2501Ja, vill ni veta hur man lagar sancocho så ska jag berätta. Det första jag gör är att koka rotfrukterna i samma gryta utom kassavan. Kassava ska man koka separat, eftersom den egentligen innehåller en glykosid som bildar blåsyra, som är giftig. Man ska därför ta bort skalet och sen koka den. Vattnet slänger man bort. Sen när den är färdigkokt så kan man slänga in den i grytan tillsammans med de andra rotfrukterna som kokas. I samma gryta kan man koka majskolvar och morötter om man vill.

IMG_2505Medans grejerna kokar, kan man steka kyckling i en stekpanna tillsammans med lök, vitlök och koriander. Massor med koriander! Det kan aldrig blig nog med koriander. He i så mycket koriander som det bara går! Vissa brukar ha chili också. Jag brukar ha 2-3 chilifrukter, som jag steker tillsammans med kycklingen, men jag vågar inte längre bjuda svenskar på sancocho om jag har stekt kycklingen i chili. Här i Sverige brukar folk va ngt chilikänsliga. När jag köper stark sås till exempel, så är den alltid alldeles för mild för min smak. Och bjuder jag på sånt som jag tycker är milt, brukar folk klaga att det är för starkt. Så jag vågar inte längre ha chili i sancochon om jag ska bjuda folk, och den blir ändå god i alla fall. Vill man inte ha kyckling kan man steka quorn istället.

IMG_2502Sen när man har stekt kycklingen i lök, vitlök och koriander, så kan man slänga allt det i grytan där rotfrukterna kokar. Krydda med salt och oregano, samt släng in buljongtärningar. Höns- elle kycklingbuljong ska det vara om man har stekt kyckling, men är man vegetarian kan man ha grönsaksbuljong istället.

Ja… när allt är kokt så är det kokt och då är det färdigt. Man kan göra ris vid sidan om, om man vill. En del personer har ris i soppan och äter den sådär. Jag brukar ha avokado som tillbehör.

Ja.. är ni sugna på att testa ngt nytt så rekommenderar jag sancocho. Det är gott! Till efterrätt kan man fan äta en mango. Det är gott!

Mardrömsresan med Insel Air

imageTvå brödskivor och ett stekt ägg. Det är det ni ser på bilden till vänster, och det får tjäna som inledningen till den här historien: berättelsen om min resa tillbaka till Sverige – eller som jag brukar kalla den: mardrömsresan till Curaçao. Det låter som värsta skräckhistoria som man kan berätta för småbarn så de får svårt att somna. Så hemsk är den faktiskt inte, men det var ingen trevlig resa som jag nu kommer att berätta om.

I augusti reste jag till Colombia ett par veckor för att hälsa på min pappa, som blev sjuk. På väg tillbaka hade jag bokat ett flyg som mellanlandade i Curaçao. Jag tänkte passa på och spendera några timmar på ön och lära känna ngt nytt innan jag skulle vidare till Amsterdam där jag sen skulle ta flyget vidare till Sverige. Bilden ni ser till vänster, som ser ut som en ostburgare utan kött, är vad vi fick till frukost av flygbolaget Insel som kompensation för att vårt flyg till Curaçao blev försenat med 17 timmar, vilket gjorde att alla passagerare som skulle vidare till andra ställen förlorade sina anslutningar. Men den är faktiskt ingen ostburgare. Det som ligger på bänken som ser ut som ost är inte ost utan ett stekt ägg, och anledningen till att den ligger utanför hamburgaren är en missnöjd fransk resenär, som gick fram till kassan och slängde sin frukost på bänken för att visa sitt missnöje.

Det hela var väldigt komiskt. Vårt flyg skulle lyfta kl 06.10 och blev försenad till kl 12.30 för att sedan bli försenad igen till kl 20.00 och sen till kl 23.00. Men då bilden togs, visste vi inte allt detta. Vi trodde att flyget bara var försenat till kl 12.30 och var ganska glada över att vi åtminstone skulle få gratis frukost. Helt ärlig var jag glad över att den frukost vi skulle få såg ut att vara hamburgare. Men när jag tog ut den, var det bara två bröd och ett stekt ägg emellan. Ingen sallad, ingen sås, inget kött. Två torra bröd och ett litet stekt ägg. Till dricka fick vi en festis. Irritationen byggdes på.

När vi senare fick veta att vårt flyg blev försenat igen och skulle lyfta kl 20, fick vi löfte från flygbolaget att de skulle boka om våra anslutningar. I mitt fall fick vi ett nytt flyg till Amsterdam dagen efter, vilket innebar att jag skulle få tillbringa natten i Curaçao och hade alltså en hel dag på mig att turista på ön. Jag åkte hem och packade badbyxorna. Aldrig tidigare i mitt liv hade jag varit glad över att ha råkat ut för en försening. Jag såg stränderna framför mig och planerade vad jag skulle göra på ön. Men planet lyfte inte förrän kl 23. Vi var ca 5-6 st som skulle vidare till Amsterdam dagen efter som fick löfte om hotell, men när vi väl var framme, var det ingen som visste ngt. Irritationen byggdes på.

Jag tror vi stod och väntade i en timme tills flygbolagets personal lyckades ordna hotell åt oss. Väl där fanns inte plats för alla. En tjej var tvungen att dela rum med ngn kille som hon inte ens kände. Ett par fick ett rum som inte ens hade lås. Ingen av oss fick några nycklar till våra rum. Man kunde inte lämna rummet för då kunde man inte ta sig in igen.. förutom paret vars rum inte hade ngt lås givetvis.

En sak var dock bra: vi skulle få frukost och lunch dagen efter, stod det på vouchern vi fick. Men nä! Trots att vårt flyg till Amsterdam skulle lyfta kl 15, så hämtades vi kl 10 från flygplatsen. Ingen fick sin utlovade lunch. Nu jävlar var det nog! Det tog hus i helvete på flygplatsen. Vi krävde att få ett intyg om förseningen som varken personalen eller vd:n ville ge oss. Efter ca 3 timmars bråkande fick vi ett sådant intyg, och då ska jag säga att vi var inte dem som råkat ut för det värsta: ett annat sällskap joinade oss när vi bråkade. De hade mellanlandat på ön, men hade tvingats stanna kvar i två dagar på pga Insels förseningar, vilket innebar att de nu var tvungna att betala en avgift för att lämna landet. Men flygbolaget tänkte då inte betala den åt dem. Insel i ett nötskal!

Eftersom jag aldrig fick se annat än flygplatsen på Curaçao kan jag inte säga ngt om ön. Men ska ni dit, så välj för helvete inte Insel! Ska ni boka resa med Insel gör det för att ni vill jävlas med den ni bokar resa åt, men åk för i helvete inte dit med Insel!