Jag bläddrar i Lokkos första av två nyutgivna tegelstenar ”Andres 1989-1998”, hamnar på sidan 223 och läser ”Varenda rörelse hennes läppar gör, varje gång hon andas in eller ut, varje gång tänderna snuddar vid tungan når de ända fram till mitt hjärta”. Stina Nordenstam, vem annars. Året är 1994.
Tio år senare släpper hon plattan The World Is Saved med det sagolika spåret I’m Staring Out The World.
De nättplockade stråkarna påminner för en sekund om Amína (som utgör en sorts förlängning på Sigur Rós) och rör sig över snygga ackordföljder mot melankolins sötma. Enjoy!
