Hållbar utveckling

Zimbabwe  blogg 5Zimbabwe  blogg 6Den tredje utbildningsdagen i Harare står det Hållbar utveckling på schemat. Vi var spända. Vi hade förberett utbildningspasset så gott vi kunde på hemmaplan men som målgrupper skiljer sig deltagarna här ganska mycket från att utbilda kollegorna på Umeå Energi. Här är förkunskaperna andra och det är andra frågor som ligger nära.

Vår målsättning var att deltagarna efter denna dag skulle förstå hållbarhetskonceptet och själva kunna värdera olika aktiviteter ur ett socialt, ekonomiskt och miljöperspektiv. Eftersom de andra utbildningsdagarna fokuserar mycket på olika sociala aspekter fokuserade vi på miljöperspektivet. När bilder på öken och översvämningar dök upp på presentationen hajade många till och började kommentera. En bild med ensamma åsnor som drog tunga lass med ved tolkade dem som att den andra åsnan måste ha dött, eller så har människorna där blivit för fattiga för att ha råd med två. Till skillnad från oss priviligierade som bor i norra Sverige kommer deras livsförutsättningar att påverkas direkt vid klimatförändringar. Nästan alla i gruppen är lantbrukare och är beroende av att kunna planera sin sådd, skörd m.m. efter regnsäsongen.

Vi presenterade även teknik för småskalig förnybar energiproduktion. Även här fick vi starka reaktioner. Småskalig biogasproduktion och effektiva vedspisar ville de ha direkt. Vad kostar dem? Hur får vi tag på dem? Att skaffa ved till matlagning är både kostsamt och arbetskrävande. Dessutom är eldningen ett hälsoproblem. Elspis är inte ett alternativ på landsbygden eftersom elnätet inte är utbyggt där. Efter en utfrågning visar det sig däremot att alla har tillgång till laddning av sina mobiltelefoner via solceller. Laddningsmöjligheterna är begränsade – ofta finns solcellerna med batterier i byaffären där man inte är ensam om att vilja ladda.

Avslutningsvis fick kvinnorna diskutera olika frågeställningar i grupper. Hur hållbart är det t.ex. att anlägga en golfbana på odlingsbar jordbruksmark? Resultatet av deras arbete var imponerande!

Förutom de intressanta diskussionerna kring energi, miljö och ny teknik (himmelriket för energi- och miljönördar som oss!) har vi idag även sjungit, dansat och delat ut kepsar. Vi har även fått förfrågningar om allt från barnböcker och barnkläder till datorer. I denna miljö är det påtagligt i vilket överflöd vi lever. Och tänk vad lite bredband, elnät och stabil kraftförsörjning skulle kunna göra för människorna på Zimbabwes landsbygd!

Imorgon är det den sista utbildningsdagen här i Harare. Det ska bli mycket spännande att åka vidare söderut med nattåget till Bulawayo men även sorgligt. Hur ska vi kunna få en lika fenomenal översättare som Chiko där? Fortsättning följer.

/Katarina Sjöström och Henrik Bristav (Umeå Energi)

Association of Women’s Clubs

Tänkte berätta lite om organisationen som vi besöker här i Zimbabwe.

Association of Women’s Clubs, AWC jobbar med att ständigt förbättra förhållanderna för fattiga och marganaliserade kvinnor från isolerade områden på gräsrots nivå.

Organisationen grundades 1938 av en ung kvinna, Helen Vera som jobbade som lärare. Hon uppmuntrade utsatta kvinnor att starta klubbar runt om i byarna. Dessa klubbar hade möten under ett träd en gång i veckan för att socialisera och dela ideér. Detta var grunden för en klubbrörelse. Senare utvecklades organisationen till utbildningsprogram i vilket kvinnorna lärde varandra i vilket ämne de än kunde någonting om. Det kunde vara saker som hur man syr, lantbruk, matlagning, hygien, ledarskap med mera. Genom att lära varandra vad man själv kunde växte organisationen ännu mer.

Idag har organisationen utbildningar i ämnen som man anser viktigast för samhället just nu. Så som HIV/aids, demokrati, mänskliga rättigheter, jämställdhet, reform processer.

De olika klubbarna har ledare som har blivit utsedda att lära de andra i klubben. Den här veckan har 15 av de ledarna från olika grupper kommit hit till utbildningscentret för att gå på den utbildningen som vi håller i. När utbildningen är klar åker dom hem till sina klubbar för att lära kvinnorna i det området vad de just har lärt sig. På så sätt sprids kunskapen som ringar på vattnet.

I och med AWC berättar kvinnorna att de har lärt sig vikten av att skicka sina barn till skolan även då de själva inte har någon utbildning. De har nu större kunskap om sina rättigheter och vet när de eller andra blir fel behandlade och kan i vissa fall säga ifrån när det händer. Det är även många kvinnor som har fått ledande positioner inom politiken tack vare den utbildning de har fått genom AWC.

-Sandra Reinklou

Harare Söndag 131006

Jag började dagen med att läsa en lokal tidning som varje morgon av ett tidigt tidningsbud stickas in under dörröppningen på det hotell som vi nu bor på. Jag kunde ganska snart konstatera att tidningen delade den sittande regeringens värderingar när det gäller hur det nyligen genomförda valet har gått till. Läste vidare om spridningen av Malaria och om tjuvjakt på Elefanter.

Försökte sedan duscha i någorlunda ljumet vatten, konstaerade dock att de alternativ som finns är antingen kallt eller skållhett vatten. Munstycket gjorde även så att det endast gick att duscha med en hand då jag hela tiden var tvungen att hålla upp duschblandare för att få ut vattnet i munstycket. Sedan såg jag att en stor tung spegel med en tung träram gungade oroväckande mycket i den vind som blåste genom det öppna fönstret. När jag tittade närmare på spegeln såg jag att den endast hängde mycket löst på en liten spik. Jag stängde fönstret för att sedan påpeka detta för hotellpersonalen. Servicen på hotellet är mycket bra, då vi äter frukost är det för det allra mesta mycket mer personal än hotellgäster. I morse då jag försökte att hälla upp ett glas juice blev jag tillsagd att sätta mig när så att personalen kunde servera istället för att jag själv hälde upp min juice. Jag förklarade för en av hotellarbetarna att jag inte behöver någon frukosträtt utan att det är fullt tillräckligt med alla den goda mat som står framme, jag fick då frågan vad jag tycket om till frukost, jag berättade att jag är vegetarian och i princip kan äta det mesta utom kött och fisk. Sedan lagom till att jag hade ätit klart kom det en hel tallrik med potatis, tomater och bönor. Jag lämnade frukosten med en känsla av att jag kommer att vara mätt resten av dagen.

Vår taxichafför som hela tiden vill köra oss kom enligt överenskommelse lite före halv nio. Att vi är en för mycket i bilen samt att bakrutan består av plast och tejp har ingen större betydelse.

Väl på plats mötes vi i dag igen av glada människor och vänliga leenden. De hade precis börjat äta frukost då vi kom vid niotiden. Sedan blev det glada diskussioner, dans, sång och böner innan Ove började dagen med att berätta om mänskliga rättigheter. Kvinnorna i Zimbabwe lät förvånade då vi berättade om det Svenska sjukförsäkringssystemet där man med dagens politik kan bli sjukskriven av sin doktor för att sedan av Försäkringskassan bli nekad ersättning trotts att man rimligtvis är så pass sjuk att man inte klarar av ett arbete. De lät även förvånade då vi berättade att man får höjd skatt om man blir långtidssjuk, arbetslös eller går i pension.

Även i dag hade vi mycket god hjälp av vår fantastiska tolk Chico som klarar av att översätta våran engelska till shona. Det enda ord som jag hitills har lyckats lära mig är gaga som betyder skynda på.

Lunchen bestod av ris och grönsaker som de plockade direkt utanför huset.

Sandra fortsatt sedan dagen med att berätta om den Svenska jämställdheten mellan vår olika kön. Det blev diskussioner om hur det är att vara kvinna i Zimbabwe. Åter igen fick vi höra att det är kvinnorna som tar ansvar för barn och familj, samt att de ofta blir utsatta för våld och våldtäckter. Även om situationen är mycket svår verkar det finnas en tro på en bättre framtid. Nu handlar det om att övertyga politiker och poliser om att kvinnor behöver ett betydligt starkare skydd än vad som nu är en realitet. Vi fick även höra om kulturella skillnader där det är accepterat att en man kan ha många olika förhållanden, samtidigt som det för en kvinna endast är kulturellt accepterat att ha en man. Även som änka förväntas en kvinna vara trogen sin man livet ut. Fast vi fick även höra att det i en del byar har börjat ske en förändring där man mer och mer har börjat att acceptera kvinnor som jämlika. Diskussionerna avbrytts med jämna mellanrum av ”energizers” vilket innebär uppiggande kraftfull sång och dans. Sandra gick även igenom olika härskartekniker samt hur man kan känna igen mönster när det uppstår.

Under taxiresan hem frågade chafören som vi nu känner ganska bra om vi vill bli guidade runt i Harare. Vi antog det förslaget, det blev en intressant resa där vi bland annat besökte olika marknader. På en marknad såldes det massor med konstverk som var gjorda i sten. Priserna var låga då jag direkt förstod att det måsta ta lång tid att skulptera i sten. Jag hade egentligen inte tänkt köpa något, fast när jag började prata med en ung kvinna som berättade att hon inte hade fått sälja något på hela dagen och nu inte hade pengar till bussen hem köpt jag en bordsduk av henne för $10. När vi åkte hem passerade vi pressidentens residens. Där var det förbjudet att stanna, taxichaffören berättade att det kan bli besvärligt om någon skulle råka få motorstopp utanför pressidentens boende. Vi såg fullt med säkerhetskameror och tungt beväpnade vakter. Vi såg även stora ”gatedcommunites” i närheten.

Vi avslutade taxiresan utanför tågstationen för att köpa biljetter till onsdagens resa till Bulawyou. Väl framme fick vi höra att det inte går några tåg på onsdagar. Nu ska vi äta middag och försöka hitta någon ny bra lösning på onsdagens Bulawyouresa.

/Dennis Larsson

Harare

Demokrati

Hej,

Detta skrivs av fem trötta umebor på vårt hotell i Harare. Den första utbildningsdagen har varit lärorik, rolig, intensiv och alldeles underbar.

Deltagarna består av 15 kvinnor från landsbygden, främst utanför Harare. Under de dagar som utbildningen pågår bor de i det lilla huset som organisationen förfogar över. Mat och transport ingår också. Detta är en del i organisationens koncept som bygger på att utbilda kvinnor på landsbygden som i sin tur utbildar grupper i sina hemområden. Spridningen blir över hela landet.

Innan Dennis utbildningspass inom Demokrati startade ville kvinnorna hålla en bön. Det visade sig att detta innebar ljuvligt vacker sång och klappande. Vi hoppas att det går att lägga upp en film!

Saker som har behandlats är bland annat skillanden mellan direkt och representativ demokrati. Gruppen har även fått en genomgång om hur man upprättar SWOT-annalyser samt hur man upprättar en handlingsplan. Vi gick igenom syftet med Olof Palmes Centers arbete då det gäller att utveckla de männskliga rättigheterna över hela världen.

Vi berättade hur den svenska lagstiftningen ser ut, samt om den utveckling som har skett i Sverige de senaste 100 åren då det gäller kvinnors
rättigheter i samhället.

Dennis hade lagt upp utbildningen med många grupparbeten vilket innebar att vi fick ta del av många historier om kvinnornas förutsättningar på landsbygden. Våld och våldtäckter är tyvärr
vanligt. Spridningen av AIDS var mycket hög när sjukdommen kom i början av 80-talet. Även om den nya konstitutionen säger att kvinnor och män ska ha samma rättigheter är det ännu inte fallet. Efter att ha träffat dessa engagerade och positiva människor känns det dock omöjligt att inte känna hopp om förändring!

/Katarina, Owe, Sandra, Dennis och HenrikBlogg Zimbabwe 4Blogg Zimbabwe 3Blogg Zimbabwe 2

Första dagen

Efter en lång resa så är vi äntligen framme i Zimbabwe och Harare där vi kommer tillbringa första veckan av vår vistelse i landet. Resan gick bra för alla i gruppen och vi är glada men väldigt trötta efter lång tid på olika flygplan, lång väntan och lite förvirring på flygplatserna.

Det är verkligen en härlig stad med mycket folk på gatorna och mycket liv, men den har också en viss baksida då man ser många som inte har det lika bra. Det är vår här i Zimbabwe och träden blommar med jättefina blåa blommor. Det är alldeles lagomt varmt kring 20-25 grader.

Imorgon åker vi för första gången till utbildnings centrat för att träffa kvinnogruppen, det ska bli jättespännande.

-Sandra

Jämställdhetsprojektet i Zimbabwe

Detta är en ny blogg som kommer att finnas under cirka 2 veckor framöver. Vi som ansvarar för den heter Owe Persson Sandra Reinklou Katarina Sjöström Dennis Larsson och Henrik Bristav. Vi sitter just nu på Arlanda och väntar på flyget som skall ta oss till Zimbabwe och Harare samt Bulawyou. Där skall vi träffa en kvinno organisation (AWC) Och tillsammans med dom genomföra utbildningar inom områdena demokrati, jämställdhet, mänskliga rättigheter, organisationsutveckling samt det hållbara samhället. Vi kommer dagligen att informera om såväl hur det går i projektet som vad som händer inom Zimbabwe i stort. Gruppen kommer att vara där nere i 14 dagar. Så du som är intresserad är välkommen att läs vår blogg.