Smile, and the world smiles with you

Får man säga att man är otroligt lycklig utan att någon frågar? Får man säga det rakt ut med risk att bli förklarad som en jobbig, positiv jävel? Är det tillåtet att faktiskt erkänna det? Oavsett om det är förbjudet eller inte så väljer jag att göra det nu. Bryter lite mot reglerna eller gör något som kanske är accepterat, inte vet jag. Hur som helst så är jag fruktansvärt lycklig. Är glad så att det nästan spritter i kroppen. Utan en kanske vettig underliggande teori mår jag så bra att jag längtar att få vakna på morgonen och bara möta en ny dag. Är så lyckligt lottad att min familj råkar vara världens bästa och mina kompisar världens finaste. Är så glad och så tacksam. Snart är det sommar men konstaterar, med fetaste leendet på läpparna, att äventyren redan startat.

JÄVLA CANCER

youtube::162gYmyiGrU::

Det är så jävla jobbigt att skriva om det här. Riktigt jävla jobbigt. Cancer. Det finns ingenting jag hatar mer än cancer. Jag visste inte ens hur cancer stavades innan sommaren 2006, den värsta sommaren i mitt liv. Jag vet inte hur jag ska börja eller sluta, eller ens på något vettigt sätt kunna beskriva. Jag trodde jag skulle förlora min bästa vän. Min allra närmaste kompis på denna jord, min bror. Vi har alltid haft en speciell relation, han och jag. Liksom alltid vetat allt om varandra och funnits där för varandra oavsett. Jag var inte mer än en ensam och förvirrad 10 åring, jag visste inte alls vad det handlade om från början. Ständiga sjukhusbesök, provtagningar och liknande. Men det var då jag inte fick träffa honom så ofta som jag ville som jag förstod att något var fel. Då jag fick besöka honom på barncancer avdelningen i Umeå så förstod jag. Han var ett av de få barnen som fortfarande hade kvar sitt hår på huvudet. Jag minns exakt hur det såg ut och hur det luktade. Jag minns hur läkarna såg ut och vad vi gjorde varje gång jag hälsade på.

.

Jag bodde hos mormor och morfar och det absolut bästa jag visste var när jag fick träffa min bror, kära bror. Jag minns hur rädd jag var, hur arg jag var. Men jag minns också hur glad jag var i hans närhet. Oskar, han var aldrig rädd. Han var stark. Jag kan inte föreställa mig hur det skulle vara att förlora den person som ligger en allra närmast. Min finaste bror som jag delat allt med, som jag älskar över allt annat och skulle dö för. Han hade aldrig gjort något dumt, aldrig gjort någon illa. Varför var det meningen att han skulle drabbas av detta? Han av alla personer. Det är så orättvist. Jag gråter nu, bara för att jag är jävla glad att jag har honom kvar. Att han finns vid min sida dag ut och dag in. Att jag får möta hans leende och hans glada ögon varje dag. Men min största rädsla är fortfarande att förlora någon nära. Min bror hade inte ens cancer, vilket gjorde mig och familjen till världens lyckligaste. Att vi får ha denna glädjespridare runt oss varje dag. Men jag gråter också för alla andra barn på avdelningen, barnen utan hår. Barnen som verkligen hade och har cancer och alla 800 mellan 16-30 som får cancer i Sverige varje år. För deras familjer. För deras nära och vad de behöver gå igenom. Oron och rädslan, ilskan och frustrationen. Det är så orättvist, varför ska det behöva vara så här? Jag hatar cancer, mer än allt. Det är det värsta jag vet.
.
Innerst inne så tror jag att ändå, eller jag hoppas att det var meningen, det var meningen att vi alla skulle gå igenom det här. Det var meningen att det inte skulle vara cancer och att vi ska lära oss att uppskatta varje minut, varje timme och varje dag vi har tillsammans. Att vi ska ta vara på det vi har. För det kan tas ifrån oss, men det är okej att vara ledsen och det är okej att känna.

.

ungcancer.se

VAR REALISTISK

De allra flesta människor känner någon gång att man inte duger, man känner sig aldrig tillräckligt bra. Det beror på press. Det kan vara press på hur man ”ska” se ut,att man alltid måste vara bäst, press att man alltid ska prestera så bra som möjligt, alltid ligga i topp. När det är skolan, kompisar, media och hela samhället som pressen kommer ifrån är det något som påverkar oss alla. Vi bör lära oss hur vi ska tackla sådant. Tackla den ständiga pressen på hur bra vi ”bör” vara. Alla dessa krav. Det är inte hälsosamt. Och eftersom man faktiskt inte kan vara bäst i allt, prestera och få toppbetyg i alla ämnen, vara snällast, mest hjälpsam och snyggast så sviker vi ständigt oss själva. Vi är inte det vi vill vara. Den ständiga känslan när vi inte gjort något vi borde, inte fullföljt det vi skulle, inte fått det bästa betyget, inte fått mest kommentarer på profilbilden, inte sprungit snabbare än den andra, inte gjort mest mål,  inte vunnit den där tävlingen. Nu börjar ni känna igen er va? Den ständiga känslan när vi inte känner oss tillräckliga. Säger bara en sak. Det handlar om att känna sig good enough! DU ÄR BRA SOM DU ÄR. Du duger. Bort med alla dessa måsten, bort med alla dessa krav, bort med denna ständiga press och dina ständiga besvikelser. Tackla bort allt de där. Var stark, stå med båda fötterna på jorden och var lite realistisk. Ingen kan allt det där, ingen kan alltid vara bäst. Du är bra på ditt sätt och det är alldeles tillräckligt. Var realistisk, ta dig i kragen och titta framåt, ingenting kan stoppa dig.

ATT ACCEPTERA OCH VARA GOOD ENOUGHT

Idag är jag en person som är sprallig, glad, utåtriktad och nöjd. Sprallig för att jag är fylld med energi. Glad för allt jag har. Utåtriktad för att jag har bra självförtroende. Nöjd över mig själv och vad jag åstadkommer. Jag är helt enkelt good enought. Jag är tillräckligt bra. Idag går jag i nian. Idag lever jag livet, idag mår jag bra. Idag bryr jag mig inte hur jag riktigt ser ut eller vilka mått jag har runt min midja. För två år sedan gick jag i sjuan. Då brydde jag mig om måtten på min midja, då kunde jag inte känna att jag räckte till, jag var aldrig tillräckligt bra. Jag kunde inte känna att jag uppskattade allt runt om mig och allt som faktiskt var bra med mig själv. Det fanns dagar då  jag inte vågade äta skollunchen. Jag vågade inte äta för att jag trodde att om jag åt mycket skulle folk anse mig som tjock. Visst är det sjukt? Jag var inte tjock, jag var hjärntvättad, påverkad av samhället. Men även om jag hade varit tjock, vad hade det spelat för roll? Det handlar inte om hur man ser ut, det handlar om att lära sig acceptera det man fått och tycka bra om sig själv. Det är en lång väg den där, den där vägen. Vägen till lycka.

.

Minst hälften av er som läster det här tänker just nu den här stunden, att jag skriver det här för att få bekräftelse, att jag skriver det här för att folk ska tycka synd om mig. Tvärt om. Jag vill att ni ska läsa det här och se hur idiotisk jag var. Se hur samhället hade påverkat mig. Hur sjukt det är. Men det är verklighet. Det där idealet som media har skapat påverkar så många ungdomar runt om i världen. Tillslut blir man hjärntvättad. Jag skriver det här för att inspirera, visa att man faktiskt kan gå från botten till toppen. Det är möjligt. Man kan lyckas. Det tar tid, men det är möjligt. Allting handlar om acceptans och att lära sig acceptera, tycka om och tillslut älska sig själv. Precis som man är och för den man är.

.
Varför finns det inte ett givet ämne i skolan där man lär sig redan från tidig ålder att öva på att stärka sin självkänsla och sitt självförtroende? Det är något man behöver och kommer att behöva hela livet. Varför får vi inte lära oss att acceptera oss själva? Med olika människor tar processen olika lång tid, men kan man inte  låta det ta den tiden? Att träna på självförtroende och självkänsla är precis som att öva på matte, precis som att träna en sport. Vi övar för att bli bättre. Som Mia Törnblom säger så är självkänslan själens kondition, den inre konditionen. Den inre konditionen är så viktig för vårat välmående. För det är där det börjar, med den inre konditionen.

.

De allra flesta tidningar skriver om skönhet, mode, hur man ska komma i form och om olika dieter. Varför finns inte en tidning full med rubriker som tex. lär dig acceptera dig själv, stärk ditt självförtroende, träna på din inre kondition, uppskatta de positiva i just ditt liv, du är tillräckligt bra, tro på dig själv? Varför är media så missanpassad? Betydligt många fler av Sveriges befolkning skulle dra mer nytta  av den tidningen än någon av de andra. När man mår gott och  har bra självförtroende så behöver man inte gå på olika dieter eller göra tusen olika situps och övningar. För då vet man att man duger som man är och då tycker man att man är snygg oavsett den där kulan på magen, de där snea tänderna eller näsan som är för bred. Alla har vi brister, alla gör vi misstag, alla har vi saker som vi tycker mindre om hos oss själva. Det gäller att tänka bort sakerna vi inte tycker om och fokusera på alla de bra egenskaper man har, ta åt dig lite extra mycket av en komplimang, var lite ego och säg att du faktiskt tycker om dig själv själv, trots dina misstag och trots dina brister – för vi alla har dom. Och vi alla är helt inne på att försöka dölja våra egna brister, så vi  hinner inte ens märka inte varandras.

SIKTA MOT STJÄRNORNA

Att nå dina drömmar och ta dig dit du vill.

Framgång är ett ord som du kommer att få höra många gånger i ditt liv. Framgång är något som vi ibland känner att vi är utan och ibland kanske vi känner oss väldigt framgångsrika. Framgång är något vi alla kommer uppleva, på ett eller annat sätt, mer eller mindre. Vilket sätt du upplever det på, bestämmer ingen annan än du själv. För att nå din framgång och ta dig dit du vill måste du tro på dig själv. Det är du som styr över dig själv och ditt liv och du själv sätter dina egna mål. Att må bra själv och tycka om sig själv är grunden till att kunna hjälpa andra och ta sig dit man vill. En annan nyckel till framgång är att visualisera sig själv att vinna den där tävlingen, att klara av just den där uppgiften, att tjäna just den där summan pengar. Du måste föreställa dig själv att klara av det som är viktigast för just dig. Vad det än gäller. Vill du ha de där jobbet du alltid drömt om? Vill du vara så lycklig du bara kan? Varje kväll innan du lägger dig, se dig själv jobba på det där kontoret, se dig själv skratta och vara lycklig. För när du vill något tillräckligt mycket, verkar det som om hela universum är med dig för att få din önskan att slå in. Du kan inte i hela ditt liv sitta och vänta på att framgång ska komma till dig. Du måste ta vara på möjligheterna du får och även bjuda till själv. Gå in i det hela med ett leende på läpparna. Brinner det för det du gör, kommer du att lyckas. Ser du dig själv lyckas och tror på dig själv, kommer du att lyckas. Oavsett vem du är, varifrån du kommer eller hur du ser ut så har just du möjligheten att ta dig dit du vill.

ATT INTE DRA ALLA ÖVER SAMMA KAM

Det finns inte allt för mycket saker här i världen som stör mig. En av de få sakerna som stör mig är när man liksom drar alla över samma kam. Bara för att t ex en blondin är mindre smart, måste då alla blondiner klassas som osmarta? Jag är lite inne på Underbaraclara’s spår när hon påpekar Blondinbella(läs Claras inlägg här) Då Blondinbella drar alla tjejer över samma kam och säger att vi tjejer sätter krokben för varandras framgångar. Det finns absolut många tjejer som beter sig så, men måste då alla tjejer få skulden för hur avundsjuka och dumma en del kan vara. Är inte det löjligt? En blondin kan vara hur vettig, klok och framgångsrik som helst och vissa tjejer kan faktiskt glädjas av andras framgångar och även vara hjälpande och stöttande på vägen. Bara för att man har en speciell hårfärg, klär sig på ett visst sätt eller är tjej ska man bli dömd. Det är dumt hur det kan vara, och jag kan även komma på mig själv ibland då jag har fördomar om vissa saker och ting. Bara för att t ex en kille varit otrogen en gång, betyder det inte att alla killar är idioter och att man inte kan lita på någon kille alls.  Jag vet att vi alla har fördomar om vissa saker. Men att dra alla över samma kant är bara dumt.

MAMMA

mamma2.jpg

Alla som känner min mamma vet hur galen hon är, hur pratglad, positiv och trevlig hon är. Hon är kärleksfull, stöttande, hjälpsam, tillåtande och ödmjuk. Hon är sprudlande, härlig, sprallig och utåtriktad. Hon är livsglad, knasig, motiverad och optimistisk. Hon är min mamma, och det är jag evigt tacksam för.

.

Igår var det hennes och alla andra mammors dag. Det är den dagen, då vi alla ska tänka efter lite extra hur stor roll våra mammor faktiskt spelar i våra liv, och hur viktiga dom är för oss.