Mattar vågar säga sanningen

Få politiker lyckas komma till kärnan när det gäller problemen med invandringspolitiken. Lyckselebon Maurice Mattar är själv flykting. Han har sett problemen med egna ögon. Han vågar säga sanningen. Det är befriande. FOTO: GABRIELLA GARPEFJÄLL

Fredag 29 mars klockan 20.00
Det finns ett problem med många viktiga debatter. De tenderar tyvärr ofta att spåra ur och handla om saker som inte rör själva kärnfrågan. Ungefär så är det också med invandringspolitiken.
Med tanke på den främlingsfientlighet som råder är det känsligt att prata om den förda invandringspolitiken och framför allt är det känsligt att kritisera den eftersom den som är kritisk riskerar att avfärdas som rasist. Men så enkel är naturligtvis inte debatten.
Det finns onekligen problem med invandringspolitiken. Politikerna har svårt att bena ut den. Kanske är den för känslig? Kanske är frågan inte är prioriterad? Jag vet inte säkert.

Ni kanske minns den omdiskuterade partiledardebatten i SVT:s Agenda i oktober 2012.
Där ställdes frågan ”hur mycket invandring tål Sverige?” En märklig frågeställning, som riktigt har kritiserats. Redan i frågeställningen hade SVT nämligen slagit fast att invandringen är ett problem. Varför vändes inte frågan istället: ”Hur mycket främlingsfientlighet tål Sverige?” Läs gärna denna debattartikel av Anne-Lena Lodenius.
Nåväl. Inslaget i Agenda är historia.
Efter det har Centerpartiet förespråkat fri invandring. SD vill begränsa asyl- och anhöriginvandringen i den linje som partiet kallar ”ansvarsfull invandringspolitik.”
Via migrationsminister Tobias Billströms uttalanden har också Moderaterna hamnat i fokus, inte minst efter att Billström sagt att ”Moderaterna ska se över hur man kan påverka volymerna av asylsökande.”
Det gör att SD och M ofta nu nämns i samma andetag, trots att Billström fört en liberal invandringspolitik under sina sex år som migrationsminister, något som Patrik Kronqvist konstaterar i detta blogginlägg i Expressen.

Jag saknar en mer nyanserad och tydlig debatt om invandringspolitiken. Det är förstås inte invandrarna som är problemet. Om det finns problem så finns dessa i invandringspolitiken. Jag sympatiserar med tanken på fri invandring, men har inga svar på hur den skulle fungera i praktiken. Jag har svårt att finna tydliga svar från politikerna också. Det bekymrar mig.

En person som jag gärna skulle se som politiker är Lyckselebon Maurice Mattar, som Folkbladets reporter Gabriella Garpefjäll skrev om i onsdags. Läs artikeln här.
Mattar är själv flykting. Han vet vad han pratar om. Han har med egna ögon sett baksidan med invandringspolitiken och varför en del invandrare tyvärr inte finner någon annan väg än kriminalitet – och framför allt vågar han säga obekväma sanningar.
Det han säger är nyckeln till det som är problemet med invandringspolitiken.
Många flyktingar som kommer till Sverige tas inte emot på bästa sätt. Det leder till problem. Det leder i sin tur till ökad främlingsfientlighet. Det är sorgligt.
Vi bör lyssna på Maurice Mattar.

Jag säger som tyske skådespelaren Martin Held (1908–1992):
”En fördom är ett misstag som slagit rot”.

Veckans lista
Ingrid Norrman. Årets Åselebo. Läs mer här.
Alexander Sundström och Olof Mårs. Det har gett Björklöven hopp. Läs mer här.
Umeå Open. En härlig musikfest i Umeå. Läs mer här.
Junselevargen. I Västerbotten – och på Twitter. Läs mer här och här.
Åke Sellström. Umeåbo som utsetts att leda en grupp vapeninspektörer i Syrien. Läs mer här.

3 kommentarer

  1. ”Det är förstås inte invandrarna som är problemet.”

    Varför detta axiom? Det kan mycket väl vara invandrare som kommer hit som det är ”fel” på. De flesta som kommer till Sverige kommer från underutvecklade länder. Det finns en anledning till varför deras egna länder inte fungerar. Det finns få länder i världen som gör så mycket för invandrarna som Sverige.

  2. Att frågan ”hur mycket invandring tål Sverige” skulle vara märklig håller jag definitivt inte med om, det är en mycket bra fråga. För det är uppenbart att det inte går att kombinera dagen invandring och absolut inte en fri invandring med ett socialt välfärdssystem som Sverige har. Tyvärr verkar dom flesta som förespråkar fri invandring i Sverige inte ha förstått det men eftersom invandring är helig för dessa får den inte kritiseras utan att man framställs som främlingsfientlig eller rasist. För hur man än vrider och vänder så har inget land lyckats men vad Sverige försöker göra, dvs det trygga välfungerande mångkulturella samhället!

    För att kunna integrera människor som kommer måste dom inte bara lära sig språket utan det måste även finnas arbetstillfällen, sedan 50-talet har det netto inte skapats några jobb i den privata sektorn. Just nu går statsfinanserna med underskott, kriminaliteten ökar, det är bostadsbrist, arbetslöshet. Otryggheten ökar för var dag, allt går hand i hand med att vi tar in fler och fler. För vilket ändamål? Att det skulle råda arbetskraftbrist när 40-talisterna går har vi hört och även att i framtiden kommer det råda brist. Vilket bs.

    Vi har ett val 2014, antingen behålla välfärden och en invandringspolitik som ger människor och samhället chansen eller så fortsätter vi på inslagna vägen och kan säga hejdå till välfärden och hej till fortsatt ökad kriminalitet, högre arbetslöshet och andra samhällsproblem. Valet är ganska enkelt. Och ”enligt Maurice Mattar är Sverige duktigt på att ta in invandrare till Sverige, men inte på att integrera människor in i samhället” förbättrar inte läget ett dugg bara för att man hört detta argument gång på gång, det hade varit bättre att lyssna från första början istället för att bara gasa framåt utan reflektion. Volymerna måste diskuteras på invandringspolitiken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *