Jag tanker rätt ofta på Danmark nuförtiden.
Det skyller jag på Lars von Trier och Lena Sundström. För övrigt har de inget gemensamt. Lars von Trier skapar sina egna universum där han skapar sina egna regler och struntar fullständigt i vad kritiker (och ofta publik) tycker. Det är rätt befriande faktiskt.
Och NEJ. Jag har inte vågat se ”Antichrist” än. Men jag ska. Tror jag. Jo det ska jag. Någon gång.
Lena Sundströms film ”Världens Lyckligaste Folk” visades på TV4 härom sistens.
Här kan ni se en intervju med Lena Sundström (tyvärr med lite reklam före). Jag hittade inte själva filmen på TV 4 Play.
Danmark är vårt grannland. Hur kan det ha blivit så här?
Och kan det bli så här, HÄR?
Är det sant som alliansen påstår att de inte kan tänka sig samarbeta med Sverigedemokraterna? Precis som Lars von Trier struntar Pia Kjaersgaard i vad folk tycker, Pia pratar inte ens – av princip – med utländska journalister. Det känns inte lika befriande som i von Triers fall. Till och med i en film som Susanne Biers ”Bröder” som är en anti-krigsfilm är det skillnad på folk (danskar) och folk (muslimer).
Hur är läget i Västerbotten egentligen? Jag kollade upp lite siffror på nätet, och japp! SD finns här också, men de är långt ifrån många.
Det som är rätt kul är att – i skrivande stund i alla fall – så om man klickar på ” Vår politik” på deras hemsida står det… INGENTING. Och då menar jag ingenting.
Om man kollar på siffror från kyrkovalet i år, så gick SD framåt och så något som heter FRIMODIG KYRKA. Det hade jag aldrig hört talas om, så jag gick in på deras hemsida , och se! – de är emot samkönade äktenskap och nog ser jag främlingsfientligheten där också. Det är inlindat lite fint: ”man får inte vara rädd för att gå emot tidsandan”.
Vad Lars von Trier tycker om dansk politik vet jag inte, men ett klart antirasistiskt budskap finns i filmen ”Manderlay” från 2005.
