I dagens Äntligen fredag-bilaga behandlar jag genren emo i vår serie Popkoll. För den som blivit nyfiken/nostalgisk/förbryllad/förbannad och känner ett behov av fördjupning i emons värld tänkte jag länka till Paste Magazines nyligen publicerade lista över bra emo-band: den innehåller även illustrativa ljudklipp. (Som jag i och för sig inte lyckades få att funka nu på förmiddagen men jag tror att det är min dator som trilskas… )
Sen tänkte jag helt vilt prova på ett klassiskt grepp från musikbloggen Själavård som jag och Jonas Ahnqvist körde här på folkbladet.nu förra hösten, nämligen den kollaborativa Spotify-spellistan! Alltså en spellista som vem som helst kan addera låtar till. Jag har lagt upp en handfull emo-låtar på spellistan, men jag tänker mig att det i läsarskaran finns en eller två som har betydligt djupare kunskaper i ämnet och kanske vill dela med sig med några emo-favoriter. Så att vi andra kan få en bättre idé om vad emo går ut på, och kanske få några positiva musikaliska upplevelser på köpet, vem vet?
Jag provar att lägga upp länken här så får vi se hur det går.
Sjuan/Popkoll: Emo (Collaborative Spotify-playlist)
Slutligen en fråga jag skulle vilja ställa rakt ut i luften i hopp om att någon emo-expert dyker upp med svar. Bandet Weezer och deras album ”Pinkerton” har dykt upp i flera redogörelser över emo-begreppet som en milstolpe i genrens utveckling. Själv har jag aldrig tänkt på Weezer som ett emo-band, och även när jag nu på slutet har lyssnat på ”Pinkerton” med utvärderande öron har jag haft lite svårt att få ihop det hela även om jag bättre förstår denna ståndpunkt. Men alltså, hur ligger det till: är ”Pinkerton” en emo-platta eller ej?
