I ett klimat där det hetsas mot muslimer i alla möjliga läger blir man givetvis på sin vakt när SVT visar en dokumentär som heter ”Slaget om muslimerna”. Ska jag vara ärlig blir jag än mer misstänksam över att Evin Rubar gjort reportaget, hennes dokumentär ”Könskriget” visade att hon är bra på skarpa vinklingar. Sådant behöver inte vara fel men den europeiska skräcken inför islam är i större behov av måttfullhet än skarpa vinklingar just nu.
Med detta sagt var ”Slaget om muslimerna” en riktigt intressant granskning av de islamiska föreningarna i Sverige. Evin Rubars tes är helt enkelt att de 400 000 muslimer som det antas finnas i Sverige (en grov uppskattning) inte alls är så religiösa som de religiösa företrädarna försöker påskina.
Jag har aldrig trott något heller, de flesta muslimer är lika ljumt troende som de flesta kristna, men det är en omständighet som behöver påpekas.
Mer problematisk är Evin Rubars argument om att även många så kallade moderata muslimer är islamister. En islamist är en muslim som vill förändra samhället i enlighet med islam och hittills har man med islamister mest avsett militanta människor. Men i ”Slaget om muslimerna” inkluderas även de organisationer som finns i Sverige och där ledarna säger sig vilja leva i enlighet med islam.
Därmed står även de moderata islamisterna i konflikt med den västerländska demokratin.
Därmed blir konflikten mer oförsonlig.
Men är det så konstigt att muslimer vill leva enligt islam? Det påpekades i programmet att islam har regler för hela livet och att religionen inte bara är en privatsak men det kan man väl säga om kristendomen också? Har inte Bibeln regler för hur man ska leva, vad man ska göra och inte göra? Har inte olika kristna kyrkor försökt styra sina medlemmars liv? Det är genom historien mycket som kristna inte ska göra, allt från att dansa till att ha gardiner eller ha sex före äktenskapet. Smått och stort i en galen blandning som ibland hämtats från Bibeln, ibland från andra profeter.
Men det är väl det som är grejen med att vara religiös, att låta Gud styra dig? Eller har jag, arma ateist, missuppfattat något?
Det mänskliga är sedan att man väl ute i samhället och i kontakt med andra människor anpassar sin tro och inte är lika dogmatisk som religionen säger att man ska vara. Det gäller både muslimer och kristna.
