Ibland är det som om såren rivs upp igen och sorgen kommer över en. Jag saknar Royal. Jag saknar det rymliga benutrymmet och den familjära stämningen. Men mest av allt saknar jag filmutbudet.
Jag kommer ihåg den sista filmen jag såg på Royal. Det var ”Marie Antoinette” och efteråt suckade ett gäng tonårstjejer bakom oss och ville att det skulle komma en del två. De ville ju veta vad som hände efter att slottet stormats.
Jag och sambon släpade stegen ut från biosalongen, medvetna om att detta var sista gången. Vi gick som två nördar och knackade på hos killen som kört filmen och fick en kort lektion i det tekniska. Sedan gick vi hem. Jag tror att jag var mer nostaligisk eftersom jag är född och uppvuxen i Umeå, medan min sambo mest tyckte att det var synd för mångfalden.
Och en sak är säker – utbudet av biofilmer har helt klart blivit sämre i Umeå sedan Royal försvann.�
