Stanford-professorn Robert Harrison förkroppsligar många av de sämsta sidorna hos en akademiker: han är självgod, pretentiös, insnöad och långrandig. Han avbryter gärna den som pratar och vägrar ge upp sina argument även om de avfärdats och vederlagts av folk med bättre sakkunskaper. Han älskar att briljera med ”autentiska” uttal av namn och begrepp på främmande språk.
Ändå har jag det senaste halvåret spenderat bra många timmar i hans sällskap – det är knappt att jag får det att gå ihop själv.
Harrison är programledare för ”Entitled opinions”, en radioshow som sänds på det uppburna kaliforniska universitetet Stanfords studentradiostation. Men också går att ladda ner som podcast. Konceptet är tämligen enkelt: en timme – en gäst i form av en forskare eller liknande – ett ämne att diskutera. Tonvikten ligger på litteratur, filosofi och historia, men även ämnen som tennis, Jimi Hendrix och kosmologi har man hunnit avverka under de drygt fyra år som serien pågått.
Det som gjort att jag fastnat för ”Entitled opinions” trots programledarens egenheter är att gästerna och diskussionsämnena ofta är bra och intressanta. I synnerhet om man är ute efter en allmänbildningsboost i fråga om, säg, Martin Heideggers filosofi eller vad jesuitorden egentligen går ut på – fast inte riktigt är intresserad nog för att läsa en hel bok om saken. I någon mening är det ett oslagbart koncept, om personerna är de rätta och samtalet tar fart.
Det ska sägas Robert Harrison har sina goda sidor också. Han har en bra förmåga att få fram det väsentliga ur sina spränglärda gäster. Dessutom har han en uppriktig entusiasm för intellektuell förkovran som på sitt sätt kan kännas både inspirerande och nästan lite rörande. Men de inledande monologerna brukar jag spola förbi (sååå högtravande!), liksom signaturmusiken som kanske kan vara den sämsta nånsin. Allvarligt: finns det någon annan signaturmusik som kan konkurrera?
Några bra snack från ”Entitled opinions”-arkivet:
* Hans Ulrich Gumbrecht berättar varför Robert Musils ”Mannen utan egenskaper” är en av de stora modernistiska romanerna. Kanske till och med den största? Jag blev väldigt peppad på att läsa boken men det rätta tillfället har ännu inte infunnit sig… (Länk.)
* Charitini Douvaldzi reder ut vad Freud och hans idéer har för betydelse i dag – i två timmar. Good stuff. (Länk.)
* Lena Boroditsky pratar om förhållandet mellan tanke och språk. Lättsamt (i sammanhanget) med en hel del roliga empiriska exempel. (Länk.)
* Lanier Anderson förklarar vad existentialismen i Jean-Paul Sartres tappning egentligen går ut på. Pedagogiskt och kärnfullt. (Länk.)
Programmen finns även på iTunes. (Länk.)
