Man skulle med viss framgång kunna hävda att det finns två sorters kulturkonsumenter. Dels de som vill sluka ett verk som en odiskutabel helhet och tycker att magin dunstar om man börjar prata om hur något är gjort. Dels de som gillar att vrida och vända på saker, pilla sönder kulturyttringar i smådelar och klura ut hur de egentligen är konstruerade.
För den lutar åt den andra kategorin (jo, det finns nog gråzoner) och är intresserad av film och tv så kan webbplatsen tvtropes.org ha en hel del att erbjuda. Här djupdyker man i filmiskt berättande och fiskar fram de grepp som vi alla vant oss vid att träffa på, men kanske inte är fullt medvetna om ändå. Veckans lista skrapar lite på ytan av alla dessa manustekniska tricks.
1. ”McGuffin”. Kanske det mest välkända av dessa fackuttryck, myntat av självaste Alfred Hitchcock. En McGuffin är ett föremål som handlingen kretsar kring, men som i sig själv saknar betydelse. Det mest klassiska exemplet är kanske riddarfalken från Malta, i Humphrey Bogart-rullen med samma namn. En rätt ful statyett som hjältar och bovar kämpar om genom åtskilliga förvecklingar, men som egentligen skulle kunna bytas ut mot vad som helst. En separat tio-i-topp-lista över McGuffinar hittar du här. Det påkostade rymdsmurf-eposet Avatar har jag inte kommit mig iväg att kolla på än men det ska tydligen vara en hel del McGuffinar i omlopp där också.
2. ”Red Herring”. Ett villospår, på ren svenska. Den typiska användningen av en Red herring är i en mordgåta, där en person till en början framstår som misstänkt för att publikens uppmärksamhet ska flyttas bort från den verklige mördaren. Exemplen är närmast oändliga.
3. ”Phlebotium”. Betecknar ett ämne eller en substans med magiska/högteknologiska egenskaper som händelsebeloppet förlitar sig på. Stålmannens kryptonit kan sägas vara ett slags phlebotium, och den här typen av ämnen är förstås en stapelvara i science fiction-svängen. Om phlebotiumet dessutom är extremt svårtillgängligt kan det kallas för unobtainium. Återigen något som kanske ringer en klocka hos dig som varit och sett Avatar…
4. ”SORAS”. En förkortning för ”Soap opera rapid aging syndrome” – det välkända fenomenet i såpoperor att karaktärer blir äldre mycket fortare än vad som vore möjligt i verkligheten. Det typiska sättet är genomföra detta är att skicka en karaktär spelad av en barnskådespelare till en schweizisk internatskola, för att sedan några avsnitt senare återvända i tonårig skepnad.
5. ”Rasputinian death”. Ett uttryck myntat i åminnelse av den intrigante ryske munk som nästlade sig in i tsar Nikolaj II:s hov, men som mördades under hyfsat överarbetade former: han både knivhöggs, förgiftades, sköts, kastrerades, slogs, sköts och dränktes i en frusen flod. I filmens värld kan både extremt hjältemodiga och extremt ondskefulla figurer lida en rasputinsk död. Det cineastiska praktexemplet är nog den första Terminator-filmen, där Arnold Schwarzeneggers robot-hämnare kvaddas och finfördelas fantastiskt många gånger innan Linda Hamilton slutligen kan pusta ut och invänta eftertexterna.
På tvtropes.org finns en djungel av andra, mer eller mindre igenkännbara stilgrepp. Go nuts!
