För några månader sedan kom jag på att det faktiskt fungerar utmärkt att som internetuppkopplad svensk kolla in norsk tv på nrk.no/nett-tv. Den gången högg jag in på första avsnittet av den tunga samnordiska dramaserien ”Harry och Charles”. En skildring av det norska kungahuset åren efter förra sekelskiftet, med svenska skådisar som Marie Bonnevie och Suzanne Reuter i bärande roller. Tyvärr dök något annat upp mitt i tittandet så jag pausade, och när jag några dagar senare skulle återuppta så hade NRK hunnit ta ner första avsnittet från nätet. Men utan tvekan dyker ”Harry och Charles” upp även i våra svenska tv-rutor vad det lider. Det lilla jag hann se kändes lovande.
Ikväll körde jag en ny botaniseringsrunda på NRK’s webb-tv. Första anhalten blev en diskussion i popmusikshowen ”Lydverket” om varför norska artister har så svårt att slå i Sverige. Lockande på papperet, men ”Sverige-experten” Jonna Berg hade rätt få minnesvärda insikter att bjuda på i stutändan. ”Lydverket” gav ändå ett trivsamt intryck – långt ifrån mästerlig tv men, ja, lite trivsamt så där på ett avväpnande ”det är tidigt 00-tal i Växjö”-sätt.
En fet, färsk och nyfångad konsert med Björk i fullängdsformat och en dokumentär om Johnny Cash’ ”Folsom prison”-platta verkade nästan för bra för att vara sant. Och det var det också – videoströmmen vägrade komma igång, utan tvivel med anledning av att jag bänkat mig på fel sida om Skanderna.
Men som belöning för mina trägna panskandinaviska strävanden hittade jag till slut fram till ett braskande specialavsnitt av det tydligt innehållsdeklarerade ”Bokprogrammet”, i just detta avsnitt med tema Karl Ove Knausgård. Den här norske författaren som dominerat kultursidorna, inte bara i Norge utan även i grannländerna, med sin tokmonumentala självbiografiska romansvit ”Min kamp”.
I skrivande stund har jag inte mer än duttat runt några minuter i snacket med Knausgård men det verkar klart sevärt och samtidsorienterande. Dessutom känner man sig som en så fenomenalt ädel och brobyggande person så länge man kollar… (För jag hörde väl inte ett mummel om patetiska storebrorsfasoner där borta?) Om någon får inspiration att kika runt mer hos NRK och hittar nåt sevärt så kom gärna tillbaka hit och tipsa i kommentarsfältet!
