Vad ska man se på Umeå Open?

Det närmar sig en rockfestival i Umeå och frågan måste ställas: Vad ska man se?

Frågan kan verka som att jag inte har full koll på utbudet och det stämmer alldeles utmärkt. Jag har de senaste veckorna mest lyssnat på Miles Davis ”Bitches brew”, lite Funkadelic och en samling med Electric Light Orchestra så jag befinner mig på andra planeter. Finns det överhuvudtaget nån jazzrock, funk eller kitschpop på Umeå Open? Eller nåt annat som kommer att bli kul att se?

Men så tänkte jag, här på bloggen finns det ju folk med stenkoll, och kanske några normala läsare också, så jag rådfrågar dem. Vad kommer att få folk att i framtiden säga ”du skulle ha sett XX på Umeå Open 2010, det var hur bra som helst”?

4 kommentarer

  1. Det är, tyvärr, den blekaste upplagan av festivalen på rätt länge. Vilket jag knappast är ensam om att tycka. Det är extra synd med tanke på hur många intressanta, nya svenska artister som kunnat bokas för överkomlig penning.

    Symtomatiskt är att MADE istället visar framfötter och bokat Pascal, Fontän och Anna von Hausswolff: tre akter som mycket väl kunnat fungera på UO. Och IKONS eller This is Head hade inte heller varit fel.

    Men visst finns det spelningar jag ser fram emot, kanske främst Bear Quartet, Joel Alme, Mohammed Ali, Krunegård, Mono, Makthaverskan och Ingenting. Den där bubblande förhandskänslan av ”omistlig konsert” saknas dick. Låt oss hoppas att jag får fel.

  2. Hördudu, Lars: med detta kan jag inte hjälpa dig. Inte alls. Det var många år sen jag var på Umeå Open. Tyvärr.

  3. Katarina, skriver du tyvärr för att du inte varit på Umeå Open på flera år eller för att du inte kan hjälpa mig?
    Henrik, jag håller med om att Made rycker fram allt starkare och förutom de artister du nämnt har de ett äldre garde i form av Thåström, Freddie Wadling och Lydia Lunch som dragplåster. Men jag noterar också att du ser fram emot sju spelningar på Umeå Open. Det är inte så illa, trots allt.

  4. Precis, det är inte lite jag begär för att vara nöjd 🙂

    Skämt åsido; det var väl det jämntjocka jag pekade på. Nu har jag förmånen att få skriva om flera spelningar – men annars vete katten om jag verkligen ”sett fram emot” så många som sju stycken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *