En lo-fi-orkester med Jonathan Richman-komplex? Eller ett Philemon Arthur & The Dung för 2010-talet? Åsikterna går isär om Vit Päls, det malmöbaserade bandet som leds av sångaren och låtskrivaren Carl Johan Lundgren. Själv blir jag, till min förvåning, både upplyft och road av musiken.
I normala fall är jag inte överdrivet positiv till hurtig naivism i indiepopförklädnad. För att uttrycka det milt. Men på den retrospektiva samlingen ”Nu var det i alla fall så” omkullkastas denna stereotyp; nog låter det både skevt och tramsigt mellan varven, däremot aldrig så där tillkämpat skojfriskt som man kunnat befara. Istället är dessa enkla, snabbt tillkomna lo-fi-inspelningar naturligt egensinniga och insiktsfulla. Carl Johan Lundgrens ordrika vardagstexter och enkla popmelodier går dessutom fint ihop: lyssna bara på ”Vackert väder” eller ”Min hangup på dig”.
Att det här och var blir pannkaka spelar mindre roll: tilltalet vågar åtminstone vara rakt och okonstlat. Och under det skenbart primitiva och triviala finns en idé om att ta skapandet på allvar. Eller som Lundgren sjunger i ett av spåren: ”jag tänkte att den konst som inte har med evighet att göra, inte har någonting med konst att göra”.
Fotnot: skivan finns på Spotify, lyssna här.
