Kerstin Thorvall är död, och återigen kan man läsa hur modig och frispråkig hon var. Det är bra, det förtjänar hon – även om hon kunde ha fått stödet tidigare i sitt liv.
Men vad lär vi av exemplet Thorvall?
Får dagens Thorvallare det stöd som hon inte fick?
När hon gav ut ”Det mest förbjudna” 1976 om sitt hat till sin egen mamma och jakten på sexuell tillfredsställelse var hon inte mycket värd. Att en gammal tant skulle uttrycka sig så var inte acceptabelt, medan det var mer okej att en ung man som Ulf Lundell tog ut svängarna.
I dag erkänner de flesta att det var fel att Kerstin Thorvall inte fick erkännande för sitt skrivande, men har det blivit bättre? Feminismen har kommit längre och Sara Stridsberg och Maria Sveland får en respekt som de kanske inte hade fått på 70-talet men fortfarande har vi olika måttstockar för kvinnor och män.
Men den moraliska oron har numera även spritt sig till barn.
Barn är ömtåliga och tål inte längre att höra sanningen. Tidningen Vi läser skrev nyligen om hur försiktiga dagens redaktörer är, och bland annat citerades författaren Ulf Stark:
– Numera är det väl knappt så att man ens kan publicera en bild av en säl i en barnbok utan att den måste ha flytväst på sig.
Och Inger Brattström berättar hur hon i en av sina senaste ungdomsböcker tvingades ändra i stycket där en 16-årig nazist hämtar en öl i kylskåpet.
– Det passade sig inte att han som var så ung drack öl! Men så ser ju verkligheten ut, inte minst i sådana kretsar som den här killen rörde sig i. Det är löjligt att tro något annat. Ändå fick jag ändra till att han gick och tog en lättöl, säger hon till Vi Läser.
Annika Nasiell som är chefredaktör på Barnens Bokklubb bekräftar att utmanande barnböcker inte är kommersiellt gångbara. Om hennes bokklubb väljer en bok med svordomar som månadsbok är det fler som returnerar den än annars.
– Det är så mycket som dagens föräldrar reagerar på. Man vill inte oroa barnen, det får inte vara något farligt och helst inte för mycket magi för ”det finns ju inte i verkligheten”, säger hon till Vi Läser.
Det är alltså dags att vi av Kerstin Thorvall försöker lära oss konsten att se verkligheten som den är. Barn far inte illa av att någon dricker öl i en bok, det finns värre faror än så.
PS. Glöm nu inte att läsa Kerstin Thorvall. Det är hon värd. Börja med ”Det mest förbjudna” och gå för all del gärna vidare till ”När man skjuter arbetare” där hon lyckas skriva med sådan förståelse om sin mor som hon tyckte så illa om.
Håller helt med: Thorvall förtjänar att läsas och kommas ihåg.
Och när du ändå är inne på temat barnlitteratur och moralisk oro är det en ödets ironi att just Thorvall var en pionjär även för att bryta denna vall på sextiotalet: hon skrev ett stort antal barnböcker som inte strök medhårs. Och redan i mitten av sextiotalet ställde hon frågan ”Bor alla barnboksförfattare i Tomtebolandet?” i en kritisk debattartikel.
Det är nedslående att vi tycks vara tillbaka i precis samma ängsligt värdekonservativa och moraliserande tillstånd, 45 år senare.