LCD Soundsystems majsläpp ”This is happening” ligger sedan igår ute som lyssningsström i sin helhet på www.lcdsoundsystem.com. Ett faktum som redan rapporterats av varenda musikblogg från a till ö. Själv hittade jag bara just in på adressen och konstaterar att det två låtar in i skivan låter bra – och förväntat. Det är lite lustigt med upphovsmannen James Murphy, å ena sidan kan han hävdas vara mannen som uppfann och gav hipster-eklekticismen ett ansikte. Punk, electro, soul, disco, egentligen vad som helst, kan tankas in i LCD-maskinen. Så länge bränslet är coolt och svängigt nog. Det som kommer ut i andra änden är också blandat och varierat, på sitt sätt. Men den kaleidoskopiska blandningen på varje ny skiva har gärna rätt stora likheter med de föregående skivornas blandningar.
Drygt tre låtar in i ”This is happening” har jag redan hört en hel del ekon från föregångaren ”Sound of silver” liksom spår från den självbetitlade debuten. Och liksom tidigare gillar jag verkligen inte alla inslag. Dansmusik-rocken med gapiga tjejkörer gillade jag inte på ”North american scum” för några år sedan, inte på ”One touch” denna gång och knappast heller på framtida motsvarigheter i LCD Soundsystem-katalogen. Å andra sidan landade jag lust i den overkligt snygga Josh-Rouse-gästar-David Bowie-i-Hansasudion-i-Berlin-poplåten ”All I want” och är nästan lika uppsnurrad som jag blev första gången jag hörde ”Someone great” förra gången det begav sig.
En lustig grej med den strömmade lyssningen på LCD Soundsystems site är att man inte kan byta låt och hoppa runt i spelordningen. Kanske inget unikt i sig att man valt att göra på det viset, men det är rätt sällan numera som jag är så pass nyfiken på en ny platta att jag böjer mig för sådana begränsningar. Och jag inser nu att jag faktiskt gillar det. Påminner lite om att ha en tidigare ohörd skiva på kassettband – bara att plugga in och åka med, inget skuttande är möjligt. Har inte tidigare insett vilken skip-knapps-missbrukare jag är när det kommer till att lyssna på ny musik. Det här är ju nästan som att se en spännande film! Klart underskattat.
