Det är märkligt: En vresig, kedjerökande och alkad 53-åring från nordengelska Bury som sjunger på rotvälska lyckas beröra på djupet. Men så är också Mark E. Smith ett unikum. Den enda ständiga medlemmen i långlivade The Fall brinner med oförminskad styrka och snäser ur sig ord, inkapslade i ett ilsket uttryck som inte låter sig kopieras.
På bandets senaste – och tjugoåttonde! – studioalbum ”Your future our clutter” är han dessutom bättre än på många år. Visst var även föregångaren, ”Imperial wax solvent”, en kvalitetsmässig nytändning – men här har texter och samspel vässats ytterligare. Skivans nio låtar rymmer obegripligt muttrande, högläsning ur väderleksrapporter och kärv diskbänksrealism mot en fond av twangiga gitarrer, elektronik och avig alternativrock. Och Mark E. Smith har alltid vardagens situationer och inrökta miljöer närmast hjärtat. Eller som han säger i en mycket läsvärd intervju, signerad Andres Lokko: ”Jag uppskattar rigida brittiska situationer. Väderleksrapporter och fotbollsresultat är ju så tacksamma att vända ut och in på”. För en anglofil som undertecknad är det naturligtvis visdomsord att vårda med ömhet.
Mer överraskande är den skörhet och sårbarhet som den ökänt obstinate surgubben Smith bjuder lyssnaren på. För första gången låter det som ett bokslut över en lång karriär. Fast med tanke på nuvarande form hoppas jag att den utsagan inte besannas än på ett tag.
