De säger att en rebell har gått bort.
Man kan också kalla Dennis Hopper bråkstake, knarkare eller fritänkare.
Han var en skådespelare som hann med en hel del både i sitt yrkesliv och i ett stormigt privatliv.
Att Dennis Hopper snart skulle dö var ingen nyhet, man behöver bara titta på bilden från slutet av mars där han sitter med kompisen Jack Nicholson för att se att cancern var på väg att vinna. Därmed tog karriären slut för en man som höll sig kvar i Hollywood mot alla odds. Han började redan på 1950-talet då han bland annat spelade mot James Dean men fick sitt stora genombrott med ”Easy rider” 1969. Den filmen blev symbolen för ett nytt Hollywood där det gamla systemet brakat samman och en ny uppkäftig generation bröt fram. Just 1970-talet brukar räknas som en guldålder för amerikansk film rent konstnärligt där en rad begåvningar fick utrymme för sina idéer. För Dennis Hopper gick det sämre och vittnesmålen från Filippinerna där ”Apocalypse now” (1979) spelades in handlade om en man i riktigt dåligt skick.
Men han skulle komma över knarkproblemen och gjorde en fullkomligt oförglömlig insats i ”Blue velvet” (1986) och regisserade två år senare den fina polisfilmen ”Colors”.
Rollen i ”Blue velvet” styrde också in honom på en rad roller som psykopat och skurk, mest kända exempel var ”Speed” (1994), och ibland var han både en och två klasser bättre än filmen. Ibland gick han kanske på rutin också, och man kan nog ana att han inte alltid var så förtjust i de roller han erbjöds. Men det frispråkiga Hollywood han växte in i har för hunnit bli en industri styrd av tråkiga affärsmän. Och Dennis Hopper blev aldrig tråkig.
