Temat ”den stora amerikanska sångboken” har sedan länge nötts ut av samtida popartister. Men när Brian Wilson på sin senaste skiva tar sig an delar av den odödliga låtskatt som George Gershwin (1898-1937) lämnade efter sig finns det ändå anledning att lyssna.
För albumet ”Brian Wilson reimagines Gershwin” skiljer sig från de pliktskyldiga och bekväma tributskivor som annars hör genren till. Dels har den gamle popvisionären och ljudarkitekten Wilson väckt liv i två okända och ofullbordade Gershwin-låtar (”The like in I love you” och ”Nothing but love”), dels har han på ett fyndigt sätt satt snygga arrangemang och vokalharmonier till de övriga standardsångerna.
Vidare finns intressanta beröringspunkter mellan de två låtskrivarna. Förutom att bägge kände sig som tryggast bakom pianot, går kärleken till det symfoniska som en råd tröd genom respektive karriär: den är klart lysande i Gershwins pampiga konsertverk likväl som i Wilsons mångåriga ambition att skriva ”teenage symphonies to God”. Och när dessa element möts och omformas i Wilsons händer blir resultatet genast intressant. ”S’Wonderful” är möjligen lite lättviktig i sin nya bossa nova-förpackning och tagningen av ”They can’t take that away from me” gör inte heller några större avtryck, men annars är både humöret och inspirationen på topp.
Att Brian Wilsons orkestrerade pophantverk influerats av Tin Pan Alley-traditionen var ingen nyhet, men här får vi det till sist manifesterat med stora bokstäver.
Fotnot: ”Brian Wilson reimagines Gershwin” släpps den 17 augusti.
