BOXARE. Joe Frazier har aldrig förlåtit Muhammad Ali för alla glåpord.
FOTO: SVT
Boxning är bäst på film.
Dokumentären om matchen mellan Muhammad Ali och Joe Frazier i Manila är inget undantag.
När Muhammad Ali och Joe Frazier möttes 1975 var det för tredje gången. En gång i tiden var de vänner och Joe Frazier hade stöttat Ali i kampen om att få tillbaka rätten att boxas. Men PR-geniet Ali började smutskasta Frazier och kallade honom ful, ointelligent, en Onkel Tom och liknade honom vid en gorilla.
Så när det var dags för the thriller in Manila hatade Frazier världsmästaren.
Det är bakgrunden till dokumentären ”Thriller in Manila” av John Dowers som SVT visade i går kväll. Den går i repris i natt (kl 02.05) men finns även på SVT Play. Den är absolut värd att ses. Dels är det skoj att få Fraziers perspektiv, dels är boxning alltid häftigt eftersom det är en så primitiv kamp.
Och just den här kampen väckte bitterhet. När Joe Frazier fick frågan om vad han tyckte om att Muhammad Ali tände elden i OS Atlanta 1996 svarade han:
– Han borde kastas i lågorna.
Och när dokumentären tar upp det fatum att Ali vann matchen 1975 konstaterar han:
– Jag kan fortfarande prata och gå.
Att Ali vann i Manila var inte en självklarhet. Det var en lång, stenhård kamp i förkrossande hetta. Efter tionde ronden sade Ali till sin tränare:
– Så här känns det att dö.
En expert kommenterar i efterhand matchen på ett ganska självklart sätt:
– Matchen blir viktigare än livet och därför dör boxare.
Vilket Joe Frazier instämmer i. Intervjuaren frågar ”Var du redo att riskera livet den sista ronden?”
– Ja, svarar Frazier.
Sådana där bra uttalanden är det gott om i ”Thriller in Manila” vilket gör att man sitter fängslad framför rutan. Låt mig bara få göra ett sista citat, presidenthustrun Imelda Marcos som efter att de flytt landet avslöjades ha drygt tusen skor säger bland annat:
– När världen sökte efter lik i mina garderober hittade de bara skor.
En bra dokumentär kan vara en underbar upplevelse.
