Hatet mot Hammerfall

Joacim Cans, sångare i Hammerfall. FOTO: LEIF R JANSSON/SCANPIX

Daniel Nordström, 4 december 11.35
Ni kanske har varit med om den.
Tystnaden som uppstår när en hårdrockare säger att han gillar Hammerfall.
Alla musikgenrer har sin alldeles egen smärtgräns när det gäller credd.
En hårdrockare som säger sig uppskatta band som Takida och H.E.A.T är ungefär lika omtyckt som en snubbe som tycker det är heltufft att köra Puch Dakota till ett party med Hells Angels.
Avskyn mot Takida och H.E.A.T delar jag till fullo. Men det är inte så märkligt, för den musik de presterar är inte hårdrock. Nickelback är också ett sådant otäckt gäng.
Då har jag betydligt svårare att förstå det utbredda hatet mot Hammerfall. De allra flesta hårdrockare, åtminstone de som inger något slags förtroende, fnyser åt göteborgarnas klassiska heavy metal. Att vara en hipp hårdrockare och säga att man gillar Hammerfall är helt enkelt inte okej.
Därför är jag knappast någon hipp hårdrockare.
Jag kan inte påstå att jag älskar Hammerfall, som ju för övrigt är klart för Stadsfesten i Skellefteå, men jag kan helt klart uppskatta bandets musik.
Det är ju svängig heavy metal, för katten!
Så min fråga är. Vari sitter hatet mot Hammerfall? Jag antar att svaret är att bandet anses allt för kommersiellt. Någon annan vettig förklaring kan jag inte finna.
Fast då ska man komma ihåg att jag är en hårdrockare som dagliigen kämpar mot sitt alter ego som disconörd.

youtube::vkmlujV-TvU::