Buffy lyser upp i mörkret

Ett av vinterns stora projekt för mig och mina vänner är att se hela ”Buffy the Vampire Slayer” tillsammans. Efter varje session går jag därifrån lättare och modigare än när jag kom dit. Alla vet ju att det finns monster i mörkret. Med jämna mellanrum dyker deras nunor upp på tidningarnas förstasidor.
*
Men i Buffys värld är monstren monster på riktigt, demoner, män av maskar, människoätande syrskvinnor och vampyrer. Visserligen läskiga, men man kan lita på att Buffy och co hittar dem och ger dem på moppo. Till och med det komplicerade verkar mer rättframt  när man såsom Buffy bor på en Helvetesgap. Livsfarligt men rättframt. Blir killen din en galen, sadistisk stalker efter första gången ni har haft sex? Lätt, han har blivit av med sin själ. Du kan behöva döda honom, men det är inte hans fel – egentligen. Blir din kompis underlig en gång i månaden? Kanske dags att ta reda på vad som gäller för varulvar.
*
Det mesta går att få rätsida på med hjälp av ett bra bibliotek, goda vänner, humor och en rättmätig dos våld. Och även om jag varken har Giles eller Willow som kan leta reda på orsakerna och lösningarna till mina problem, även om jag inte har någon övernaturlig hjältetalang för att oskadliggöra monster som Buffy, så känns det som om de är med mig när jag går hem i mörkret tillsammans med mina faktiska vänner. Och världen känns så mycket tryggare och bättre.
*
Senaste nyheten i Buffyvärlden är att det finns planer på att göra en ny film, utan seriens genialiska skapare Joss Whedon. Planen är att filmen ska starta om med en ny historia i samma mytologi som Buffy-serien utspelar sig. En ”reboot” liknande de omstarter som ”Star Teck” – berättelserna flera gånger har fått (”Enterprise”, ”Voyager”, ”The Next Generation” m.fl). En god idé? Många skeptiska röster mumlar i etern. Förra gången produktionen tog över Whedons idé blev resultatet den första Buffyfilmen – en gigantisk flopp. Och dålig var den – vi inledde vår Buffyvinter med att se den.
*
Denna gång är manusförfattarna relativt okända. Men även om det är lättare att vara skeptisk än optimistisk väljer jag att vara försiktigt hoppfull. Det kan ju bli bra – i så fall *yay!* – och om inte så går det alltid att återkomma till originalet. Men det är konstigt om de låter även denna huvudperson heta Buffy – inte världens vanligaste namn, eller hur?
*