Buffeln och Hulkoff i Raubtier. FOTO: SCANPIX
Daniel Nordström, 10 december 09.15
Sabaton. Raubtier. Steelwing.
Det blir en fin kväll i Umeå i morgon.
På lördag spelar de tre svenska banden i Umeå.
Sabaton är ett riktigt bra och melodiöst heavy metal-band. Visst. Krigstemat och macho-attityden blir lite väl tröttsam emellanåt, men Sabaton gör allt med glimten i ögat och med en skön charm. Dessutom är bandet riktigt bra live.
Steelwing är en ny, trevlig bekantskap. De unga gossarna har pluggat hårdrockens historia och kan den numera utantill. Bandet är ett mycket bra bevis på att 80-talsmetal fått en revival.
Raubtier, den dieseldoftande maskinen från Haparanda, är ändå mest kult av alla. Bandet, som bland annat skrivit en låt om kannibalen Lennart på sin senaste skiva, har ofta kallats buskis. Men det kan jag inte hålla med om. Raubtier är så mycket mer än så. Även om den svarta humorn ständigt finns närvarande är Raubtier äkta i sin passion till musiken och landsbygden.
Raubtier, som du kan läsa om i dagens VF, är kult. Inget snack om saken.
Jag kan då och då komma på mig själv med att skratta gott åt sångaren Pär Hulkoffs underbart sköna citat på brett Haparandamål när bandet spelade live på Scharinska i Umeå senast:
”Jag bär slutspelsskägg. I väntan på domedagen.”
Det citatet har jag själv stulit efter det.
Många gånger.
youtube::_T4lzDUxNlk::
youtube::Zvqw6d_KS8Q::
youtube::FVaQ5W8A0yI::
