Det är klart att ”Scream 4” inte är så bra. Egentligen. Visst känns konceptet uttjatat. Egentligen. Och nog har kreativiteten sina brister. Egentligen.
Ändå var det roligt att återse Sidney, Dewey, Gale och en hoper nya ungdomar som antingen ska dö eller avslöjas som mördare. Det är lekfullt, ironiskt och lite korkat på klassiskt skräckfilmsvis (varför springa efter en knivbeväpnad mördare när man själv är obeväpnad?) och riktigt underhållande. Jag hade en trevlig söndagskväll i biomörkret med en film som inte förtjänar så mycket beröm.
Och jag insåg att det är kanske det här folk menar med guilty pleasure? Men varför man ska skämmas för att man blir på bra humör har jag inte förstått.
Nu ser jag fram emot ”Scream 5”. Tror jag.
