Senaste veckan har skandalen briserat kring MTV. Kontraktet som deltagarna i dokusåpornas moder, ”Real World”, får skriva på innan sitt deltagande har läckt ut, ett kontrakt där MTV begär rätten till deltagarnas liv och kreativitet, samtidigt som de köper sig fria från allt utom det mest basala ansvaret för deras situation. Kontraktet innehåller formuleringar som:
”I understand the risk with such interaction [att bo i samma hus som främlingar], included but not limited to, the possibility of consensual and non-consensual physical contact, which could result in my contracting any type of sexually transmitted disease, including, without limitation, HIV/AIDS [—] and other communicable and sexually transmitted diseases or Pregnancy etc. Participant further understands and acknowledges that neither Producer nor any other party has represented to Participant that any other participant is or will be free of HIV, herpes, hepatitis or any other sexually transmitted disease”
(de kursiva delarna markerar mina kommentarer och min förkortning. den tjocka texten är min betoning. Hela textutsnittet finns här)
MTV har skrivit in rätten att kontrollera deltagarnas bakgrunder och medicinska status i kontraktet, men de tar inte på sig någon skyldighet att göra det – eller att berätta för deltagarna om de hittar något. De uppmanar visserligen deltagarna att försäkra att de ”såvitt de vet” inte har någon STD och att uppföra sig lagenligt – bryter man mot lagen så blir man hemskickad. Men MTV behåller samtidigt rätten att använda allt filmat material och att framställa deltagarna som de behagar. Teoretiskt sett så kan alltså en deltagare bli våldtagen av en återfallsförbrytare med AIDS, få händelsen framställd på ett kränkande sätt av seriens producenter och utsänd på en av världens största TV-kanaler, hur många gånger som helst – utan att MTV behöver ta något större ansvar för det.
MTV skriver också in i kontraktet att de äger rätten till allt material som framställs under seriens gång – vare sig det är privata e-mail eller en oväntad hitlåt. Dessutom har de rätten att rota hur mycket de vill i deltagarnas förflutna, intervjua deras familjer, berätta om vad de hittar för de andra deltagarna, ta och använda deras saker i programmet. De behöver inte representera saker korrekt heller, MTV skriver in att de har rätt att porträttera deltagarna fritt och fiktivt lite hursomhelst – för att få bra TV. Om någon skulle må dåligt över detta så är det inte heller något som MTV får ställas till svars för enligt kontraktet. Det finns många fler problem i den 30 sidor långa texten än vad det finns plats att skriva om här, men kort sagt: MTV tar alla rättigheter och inga risker mot att deltagarna får mat, boende, viss ekonomisk ersättning och kameratid.
2012 kommer filmatiseringen av Suzanne Collins bok ”Hungerspelen”, första delen i en trilogi. Boken utspelar sig kring en årlig dokusåpa iscensatt av samhällsmakten. Alla måste titta när deltagarna, som är 12-18 år strider mot varandra – den som överlever vinner. Det är en dokusåpa som till och med har rätt att ta livet av sina deltagare. När jag läser kontraktet för ”Real World” känns det som om vi är närmare hungerspelens verklighet än i alla fall jag vill vara.
Det finns många sätt att slå det här ifrån sig. Deltagarna är myndiga och alltså i alla fall teoretiskt sett kapabla att själva bestämma vilka risker de vill ta. Några kanske tycker att de får skylla sig själva – oavsett om det finns yttre faktorer som kanske påverkar deras omdöme. Delar av kontraktet kanske bara är MTVs sätt att gardera sig från att behöva ta ansvar för saker som de inte skulle kunnat påverka. Men dessa ursäkter täcker inte på långa vägar allt som är problematiskt med kontraktet. Ursäkterna är ett sätt att blunda för det ansvar vi som tittare har när det kommer till de program vi ser och de konsekvenser dessa program får.
Varje gång vi tittar på ett avsnitt av ”Real World” så godkänner vi också villkoren som programmet blev till under. Vi säger att vi inte har något problem med att ett stort TV-bolag tar sig rätten att göra så här mot våra medmänniskor. Kanske är vi glada över att det inte är vi själva som är med i programmet, vi skulle aldrig gå med på det, det är något som en annan typ av människa gör. Det är en självbelåtenhet vi köper till priset av att vi förlorar något av vår medmänsklighet. Vi godkänner att ett stort företag kan köpa sig rätten till en människas hela person och identitet och sedan göra vad det behagar med den människan. Det får mig att tänka på Claes Anderssons dikt ”Tillstånd 12”:
Att göra en människa galen är lätt
Tag ifrån honom allt
Titta så konstigt han bär sig åt
Det är något att tänka på nästa gång vi pratar om hur underliga de där dokusåpa-deltagarna är. Vi kanske inte skriver under något kontrakt, men vi godtar ändå det som händer – för underhållningens skull. En underhållning som görs på bekostnad av andra människor och som vi sedan slötittar på sent på kvällen och lite föraktfullt kallar för skräp-tv.
Vi får den TV vi tillåter. Vi får det samhälle vi förtjänar.
