Jag ser tre gamla filmer med Mel Brooks och inser att inget åldras så snabbt som humor.
Jag har ju haft ett minne av att ”Det våras för stumfilmen” skulle vara kul men nu är den mest spöklik. Töntig humor, enstaka småroliga sketcher men inget som håller filmen samman och emellanåt är det alldeles tyst på ett sätt som riktig stumfilm aldrig var.
”Det våras för galningarna” tror jag aldrig jag sett förut och nu blir jag riktig förvirrad. Det ser ut som om det ska vara roligt men var är humorn? Jag förstår inte, verkligen inte. Det är en sorts parodi på Alfred Hitchcock men det är som att se en slapp Hitchcock utan både mål och mening. Konstigt.
Den sista filmen i boxen ”Det våras för Mel Brooks” är ”Att vara eller inte vara – eller Det våras för Hamlet” och då blir det plötsligt bättre. Men så är den en remake av en Ernst Lubitsch-film plus att Mel Brooks inte regisserar den. Det betyder att det inte ser lika billigt ut och det finns en riktigt handling.
Men det var skakande tråkigt att se (och snabbspola) Mel Brooks gamla filmer. Frågan är om jag orkar se om ”Det våras för Frankenstein”. Den var också bra en gång i tiden. Har jag för mig.
