För mig är Umeå Jazzfestival ett bra sätt att upptäcka musik som jag kanske annars hade missat. En favorit sen tidigare år är kombinationen av thereminspelaren Pamelia Kurstin och Maria Laurette Friis (från Tys Tys), ett samarbete som förhoppningsvis resulterar i en skiva så småningom. Årets jazzfestival var en lyckad tillställning. Efter en överläggning med de delar av mitt festivalsällskap som har en mer traditionell jazzsmak än jag själv så verkar den också ha passat en bred publik.
Jag hade tyvärr bara möjlighet att gå på lördagen i år, då nya Huntress Bow (Mariam Wallentin från Wildbirds & Peacedrums och Lindha Kallerdahl) var ett av de bästa inslagen. Resultatet av en elbas, ett trumset och två fantastiska röster var vidunderligt och bra, det var en kombination av jazz och rock som stundtals gav vibbar av spoken word och Patti Smith-influenser. Ibland blev dock mellansnacken lite väl långa. En annan akt på festivalen som är värd att kolla in om man gillar kombinationen jazz och pop är Schneeweiss & Rosenrot. För den som är mer intresserad av en jazz/folkmusikblandning så var Regina Carter’s Reverse Thread riktigt, riktigt bra, så även skivan lär vara väl värd en lyssning.
