Niclas Holmlund, 3 december, 09.30
Ibland undrar jag vad det oändligt stora medieutbudet gör med oss människor. Att det påverkar oss är tydligt. Till exempel när det gäller ”Så mycket bättre”.
Andra säsongen är inte lika bra som den första, det är nog de flesta av oss överens om.
Men är det verkligen så?
Vi ser denna andra säsong i ljuset av den förra och nyhetens behag är borta. Den smarta programidén har satt sig och nu vill vi ha något mer. För det är vi vana vid att få. Det ska vara en ständig utveckling för att vårt intresseska bibehållas. Ett program som ”Mästarnas mästare” kryddade med duellen Holm-Sjöberg till andra säsongen och fick beröm. ”Solsidan” körde på som tidigare och fick sval kritik.
Det räcker inte med att något är bra längre. Det ska vara bättre.
Som mottagare framför tv:n eller datorn börjar vi bli som bortskämda barn. Eller som gapande fågelungar som att alltid matas med något gott och spännande. Vi kräver mer och det är givetvis på både gott och ont.
Klart är att vi blir mer flyktiga i vår konsumtion.
I den djungel av medieutbud vi numer omges av är det lättare att jaga vidare än att stanna och ge något ett par extra chanser. Något som i sin tur leder till uvecklingen av fler och mer extrema produktioner. Allt för att locka vår uppmärksamhet.
Tiden då man såg ett tv-program vecka efter vecka, år efter år och lärde sig leva med att det var bra ibland och småtråkigt emellanåt är i princip förbi. Det är lite synd för det finns något avkopplande i den typen av konsumtion.
Den är en underskattad frihamn i ett vilt stormande mediehav.
